Nu är det dags för motståndet

20 juni 2013

Förstasidan, Nyheter, Utrikes

Onsdag 5 juni dog Clément Meric mördad med knytnävsslag från ett skinhead. Han stupade inte i ett vanligt bråk eller ett gatuslagsmål. Han dog därför att han blev igenkänd som antifascistisk aktivist av sina motståndare. Han hade kommit tillsammans med sina kamrater till en privat utförsäljning och mötte skinheads beväpnade med knogjärn. Vi vet vad som hände sedan. Det skriver här Olivier Besancenot, känd företrädare för det franska vänsterpartiet Nouveau Parti Anticapitaliste.

År 2013 kan ett gäng nazianstrukna unga män med fascisttatueringar och symboler helt ostraffat dra genom Paris, handla, stöta på unga antifascistiska aktivister och döda mitt på gatan. Utan att ha önskat det blev Clément en symbol för detta oacceptabla historiska bakslag som han själv hade bestämt sig för att bekämpa. Han arbetade fackligt med studenterna i Solidaire och var medlem i l’Action antifasciste. Han använde sin tid, sin energi och sin uthållighet. Han deltog alltid i aktionerna så att de nazianstrukna inte skulle tro att de hade rätt att ockupera gatan och husväggarna.
Våra tankar går till hans familj, särskilt föräldrarna, och till alla hans kamrater i AFA.

Upprördheten spreds snabbt: Över hela landet samlades enhetsmanifestationer för att vittna om att rädslan inte skulle få fäste hos oss. Historien finns där för att påminna oss om att det är otillständigt att skära alla över en kam, de som reagerar radikalt mot extremhögerns metoder och de rakade nasseskallar som använder våld som metod för att tvinga igenom sina rasistiska idéer
Ett värdigt sätt att hedra Cléments minne är att fortsätta hans kamp. Den antifascistiska kampen handlar inte om att ta ställning för en dag. Det är en ständigt pågående aktivitet, ett gemensamt engagemang i varje ögonblick. Den får sin näring från de mörkaste och mest heroiska sidorna i vår historia.

Bortom alla förändringar och politiska skiften, däribland också förändringar inom själva extremhögern, är detta en kamp som betyder en ny mobilisering. Cléments tragiska död är en våldsam påminnelse som uppmanar oss att handla. För Clément dog inte bara av gärningsmannens knytnävsslag. Han dog därför att tidsandan ger plats åt rasismen, åt framväxten av en rasistisk, homofobisk, antisemitisk, islamofobisk extremhöger. Vid demonstrationerna mot äktenskap för alla förekom organiserade gränsöverskridanden av hela denna lilla motbjudande ansamling, som skaffar allt mer självförtroende.

Hånet dödar inte, så de politiska reaktionerna har inte avstått från den vanliga cynismen. Serge Ayoub (känd som ”Batskin”, ledare för JNR som har nära kontakter med skins enligt pressen) sade inför tv-kamerorna att de anklagade inte hade något med honom att göra, att han just hade pratat med dem i telefon – normalt eftersom han inte känner dem – och att det inte var de som hade börjat… Marine Le Pen, ledare för Nationella fronten, sade genast att hon inte hade något att göra med Ayoub, och förresten hade hon haft tillfälle att säga till honom när hon träffade honom: normalt eftersom hon inte känner honom! Och NKM, (Nathalie Kosciusko-Morizet, den franska högerns nya stjärnskott, kandidat till borgmästarposten i Paris) skulle enligt Debré vara ”den antifascistiska kampens spjutspets” som verkligen har sin rätta plats i våra demonstrationer… Kort sagt, alla är antifascister.

Beviset är att alla är för att dessa grupper ska upplösas. Jean-François Copé, ordförande för högerpartiet UMP, säger till och med liksom Marine Le Pen att detsamma borde göras med den yttersta vänstern… Att upplösa de högerextrema grupperna kan låta som en bra idé men det är det inte eftersom den upplösta gruppen sätter igång igen med offentlig verksamhet nästa dag under ett nytt namn.
Också vänstern försvarar denna åtgärd. Jean-Marc Ayrault (premiärminister och medlem av Socialistpartiet) lovar till och med att han ska skära dem i småbitar med den metoden… Om Ayrault skulle vilja göra antifascismen den allra minsta lilla uppriktiga tjänst kan han börja med att inte skära den rörelsen i småbitar, till exempel genom att släppa de antifascistiska aktivister som riskerar rättegång för att ha klistrat affischer.

I verkligheten kan man inte bota en sjukdom genom att krossa termometern. Man kan bara utrota den genom att angripa orsakerna. Man måste alltså angripa det som bäddar för extremhögern: den ekonomiska krisen, ojämlikheten, arbetslösheten, den antisociala politiken. Vi betalar nu för trettio år av politisk uppgivenhet inför invandringsfrågorna. Extremhögerns frammarsch på ideologins område gynnar extremhögerns frammarsch över huvud taget. Varje gång en enda papperslös utvisas är det en poäng för fascismen. Varje gång ett romskt läger jämnas med marken är det en poäng för fascismen. varje gång en höger- eller vänsterpolitiker talar om ”problemet med invandringen” är det en poäng för fascismen.
Och varje gång Socialistpartiet är tillbaka vid makten för att driva högerpolitik får befolkningen allt svårare att skilja mellan höger och vänster, och fascismen tar hem många poäng.

Det är brådskande och nödvändigt att åter bygga upp en antifascistisk och antirasistisk massrörelse, en enhetsfront av motstånd mot extremhögern. En rörelse som är beredd att samla nya generationer, liksom arbetarrörelsens organisationer. En rörelse som kan ta plats mot extremhögerns aktioner och i stånd att upprätthålla en konkret solidaritet med offren för rasism och diskriminering
Clément, din kamp fortsätter. No pasarán!

Olivier Besancenot
Översättning Gunvor Karlström

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.