En skola i fritt fall

 

Vi bevittnar den svenska skolans kollaps. Det skrev Björn Elmbrant i Dagens Arena 31 maj. Just då handlade det om att det danska riskkapitalbolaget Axcel skulle sälja och lägga ner 31 gymnasier och grundskolor i Sveriges näst största friskolekoncern, JB Education (tidigare John Bauer), med cirka 15 000 elever. För några dagar sedan kom beskedet att JB ansöker om konkurs, ”den sista formella knorren på avvecklingsprocessen”, säger vd Anders Hultin till Aftonbladet.

Betyder friskolekoncernen JB:s konkurs att systemet fungerar? Det hävdar vd Anders Hultin i en artikel på DN debatt med rubriken ”Avvecklingen av JB:s skolor visar att systemet fungerar”. Resonemanget går ut på att koncernens skolor var så dåliga att de inte fick elever och alltså var tvungna att avveckla, sälja och lägga ner. ”Vi har på många platser – men inte alla – helt enkelt inte lyckats hålla en kvalitet som innebar att man fick tillräckligt många elever.”
Och det är bra, det visar att ”systemet fungerar”. Men för vem? För koncernen kanske?
Kent Werne skriver i Dagens Arena 30 maj att ”JB-koncernen hade en omsättning på 1,4 miljarder och en rörelsevinst på 74 miljoner 2011. Årsredovisningen för 2012 har ännu inte kommit in till Bolagsverket och JB vägrar lämna ut uppgifterna.”
5 juni berättar Kent Werne i Dagens Arena historien om koncernens uppgång och fall, och om hur riskkapitalet kom in i skolvärlden. Om vilken ”pedagogik” som användes. Om kritiken från Skolinspektionen och från lärarna. En mycket läsvärd artikel.

De senaste två åren har vårdskandalerna duggat över tidningsläsare och tv-tittare. Kanske vården blir en stor fråga i nästa års val? Den senaste tiden har istället skolornas kollaps, med Elmbrants ord, skapat den ena rubriken efter den andra, med ett bottennapp denna vecka i och med JBs konkurs.
Dagen efter konkursen, 12 juni, skriver Aftonbladet att gymnasiet i Kumla, som konkurrerar med Örebro och Hallsberg, betalar elever 500 kr för att testa skolan i tre dagar. På 500 platser har man 32 sökande till hösten. Desperationen är total.
Och Svenska Dagbladet berättar om ”glädjebetyg”, ”överbetyg”, det vill säga friskolor som blåser upp betygen och rättar de nationella proven mer ”generöst”. Jonas Vlachos, skolforskare och nationalekonom vid Stockholms universitet, säger till Svenska Dagbladet:
– Det finns ju starka incitament för alla typer av skolor att generera vad som på pappret är goda kunskapsresultat. Och den enklaste och billigaste vägen att göra det är att rätta proven generöst och att sätta höga betyg.
Man kan påminna sig att betygssättning är myndighetsutövning.

Den senaste tiden har också förslagen på förbättringar regnat.
För ett par veckor sedan meddelade Skolverket att 165 miljoner kommer att delas ut till kommuner och friskolor. Pengarna ska användas till löneökningar, inte till alla lärare utan till lärare med ”karriärtjänster”. Antingen ”förstelärare”, 5 000 mer per månad, eller ”särskilt yrkesskickliga lärare med forskarutbildning”, 10 000 mer per månad.
För någon vecka sedan kom ett tiopunktprogram för att ”stärka läraryrket”, ett samarbete mellan staten, Lärarförbundet, Lärarnas riksförbund, Sveriges Kommuner och Landsting och Friskolornas Riksförbund. Där ingår just de höjda lönerna och karriärtjänsterna, minskad administration, satsning på legitimation och behörighet, högre antagningskrav, lämplighetsprov vid antagning till utbildningen, satsning på pedagogik i utbildningen och lite till.

Frågan är om alla dessa förslag kommer att ge effekt. Klas Holmgren är mellanstadielärare, fast just nu ägnar han sig mesta tiden åt fackligt arbete. Han är ordförande i Lärarförbundets avdelning i Borlänge.

Vad uppfattar medlemmarna som det största problemet i jobbet just nu?
– Att det finns för få lärare som ska göra jobbet. Att det är brist på specialpedagogiskt utbildade lärare. Att det borde finnas mer möjligheter att göra tidiga insatser från förskolan. Att det är svårt att få relevant fortbildning.
– Sedan handlar det förstås om arbetsförhållandena konkret. Lärare får allt tyngre krav på sig på dokumentation till exempel, och man kan bli sittande med flera hundra centrala prov att rätta.
– Att 40 procent av Sveriges lärare överväger att lämna yrket handlar mycket om lönefrågor, men om man frågar om arbetsförhållandena handlar det om för få lärare som ska göra jobbet och en administration som växer dem över huvudet.
Krav på dokumentation av det som görs i jobbet förekommer numera i många jobb. Är det något lärare har nytta av?
– Det finns flera aspekter när det gäller dokumentation, säger Klas Holmgren.
– Läraren kan välja att dokumentera det som är viktigt för att han/hon ska kunna göra ett bra jobb. Men sen kommer andra intressen in: myndigheter kan ha sina egna krav på information, till exempel för statistiska ändamål. Och en tredje anledning att dokumentera kan vara att man vill se till att ha ryggen fri om något skulle inträffa, att man blir anmäld för något.
– För undervisningens del är det bara det första skälet som är viktigt anser jag.
Det beror på att dokumentationen tar så mycket tid:
– Det kan bli så att det krävs så mycket dokumentation för att kunna göra en insats för en elev att man till sist inte har tid att göra insatsen, all tid har gått åt till dokumentationen.

I slutet av maj kom också friskolekommitténs slutbetänkande, försenat och tandlöst. De fyra allianspartierna, S och MP var överens. Ägarprövning, öppna räkenskapsböcker, vandelprövning, krav på ”långsiktigt” ägande, samråd i kommunen, skolinspektionen ska få klaga på för få lärare, och så vidare.
”Flummiga förslag” skriver Expressen på ledarplats 24 maj: ”Många har nog tagit för givet att kriminella element inte får starta skattefinansierade friskolor. Någon ordning måste det väl vara? Svar: Nej. Oordning av vilda västern-mått utmärker friskolesystemet, trots att det har mer än 20 år på nacken. Ty allianspartierna och Miljöpartiet har försvarat systemet med fundamentalistisk frenesi.”
Däremot fick kommittén inte ta upp frågan om vinsterna. Expressen igen: ”Regeringen slog fast i direktivet till kommittén att friskolevinster är bra; alltså fick den inte titta på möjliga konstruktionsfel i systemet. Det är djupt beklagligt.”
Nätverket för en likvärdig skola skriver i Svenska Dagbladet 28 maj att ”Det viktiga är helt tydligt friskolebranschens behov – inte elevernas och inte samhällets behov av en likvärdig skola. Dessutom hoppas partierna bakom överenskommelsen på att de ska kunna lägga en del av de skolpolitiska motsättningarna åt sidan inför valet 2014.”
Förbättringsförslagen haglar från alla håll. Samtidigt haglar rapporterna allt tätare om konkurser, fejkade betyg, segregering, elever utan slutbetyg, till synes utan ände. Vad som inte dyker upp i förbättringsförslagen är de två stora frågorna: den allt djupare segregationen i skolvärlden och den allt hetare frågan om vinsterna i välfärden.
Att de svenska skolornas, lärarnas och elevernas situation inte skulle bli en valfråga nästa år ter sig allt mera märkligt.

Gunvor Karlström

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.