En glimt av glädje från Ojnareskogen

Tisdag morgon. En klunga människor står samlade kring en man som håller i en radio på platsen där Ojnarebeskyddarna hade sitt läger förra sommaren.
Folk kramar om varandra. Samtalen vindlar. Solen lyser. Spänd förväntan råder. Högsta domstolens besked i fallet Ojnare/Nordkalk väntas när som helst. Somliga känner på sig att det kommer att vara positivt för skogen, andra är mer oroliga.
Det kommer hela tiden mer folk. Plötsligt ropar någon till, en fältbiolog har fått ett meddelande på mobilen. Öronen skärper sig.
Högsta domstolen har enhälligt beslutat att fallet ska tillbaka till Mark- och miljödomstolen och där prövas i sin helhet. Med särskild hänsyn till de båda Natura 2000-områdena.

Det kollektiva glädjetjutet fyller luften. Det är tårar och omfamningar och emotionell utmattning och skratt och champagne.
Det kommer ännu fler. det hålls spontana tal. Tal som handlar om att det här är frukten av den gemensamma kampen. Tal som är som en utandning efter det år som varit.
Bekanta ansikten över allt, fler röster som bryts av rörelse, fler kramar. Vi har mötts förut. I skogen. För skogen. För allas vår rätt till mark och vatten. För alla de känsliga naturområdena som hotas av storskalig, vinstdriven råvaruexploatering.

Filtar breds ut. Picknickkorgar packas upp. Samtalen fortsätter.Samtal om den segrande kunskapen. Om demokratins kärna. Om medborgarmakt, och möjligheten att påverka. Det börjar formas planer på att resa till Kallak för att skydda skogen och marken där mot brittiska Beowulf Minings provborrningar. Det pratas om att kampen inte på långa vägar är slut. Det pratas om att det beslut som Högsta domstolen fattat är det bästa som kunde bli med tanke på omständigheterna och det rättsliga regelverket. Beslutet visar ju för exploatörerna att det kanske faktiskt inte alls är möjligt att bryta precis var som helst. Att det faktiskt, trots allt, finns gränser.

Nu blir det ett långt andningsutrymme för Ojnareskogen, alltmedan Mark- och miljööverdomstolen utreder. Under tiden fortsätter det samhällskritiska samtalet som påbörjats. Och kampen för andra hotade platser.

Text och foto:
Emma Lundström

 

Tidigare i Internationalen:

Ödestimmar från Ojnareskogen

Klockan 08.45 ska jag vara i Ojnareskogen

Dags att skydda Jokkmokk

Ringarna på vattnet…

Att stjäla mineral från Afrika

Nu gäller det för Ojnareskogen

På vem lyssnar rätten? Folket eller bolaget?

Protestdag mot gruvboom och asylpolitik: “Det är vi som är folket!”

Till sosseledningen: byt fokus nu!

Dem vi skyldiga äro

Ojnareaktivist inför rätta

Ojnare: på kort eller lång sikt?

När kakan är äten är den borta

Ojnarerörelsen fortsätter

Gruvmotståndets röster möttes i Stockholm: ”Slaget ska inte gå förlorat”

Vad sker i Cajamarca?

Bädda inte för miljökatastrofer

Gruvboomen: Fritt fram för utarmning!

HD ger andrum för Ojnareskogen

Budkavlen från Ojnareskogen till Kebnekaise: ”Tillsammans är vi starka”

Möte om Ojnareskogen i Visby: ”Misshandlad natur slår tillbaka”

Efter Högsta Domstolens beslut: Oklart läge för Ojnareskogen

Grundvattnets liv och Högsta Domstolens ord

Stor uppslutning i Ojnareskogen: Avverkningen stoppad

Ojnareskogen: Nu står striden

Ojnaremanifestation i Stockholm: ”Folk måste förstå vad det är man låter ske”

Folkuppror i Ojnareskogen: ”Det här är en rättsskandal”

”Titan ska inte brytas i Pondoland”

Ojnareskogen: Situationen är akut

”Vi är inte immuna mot korruption”

Hoppets försvarare ger inte upp

Hotade Ojnareskogen: en global angelägenhet

Gotland: Tältprotest mot kalkbrytning

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.