”Vi hoppas att Kommunal inte viker sig”

Busstrejken fortsätter i hela landet. Kommunal har stora chanser att få igenom sina krav. Sammanhängande arbetstider och säkra anställningsavtal är de viktigaste frågorna.

Busstrejken ser ut att fortsätta och utvidgas över hela landet. Bussförarna är kampglada och det finns över 2,4 miljarder kronor i Kommunals strejkkassa.
”Det innebär i princip att busschaufförerna kan strejka för evigt”, för att citera Kommunals egen kassör Anders Bergström, i Svenska Dagbladet (19/7).

Facket har alltså stora chanser att få igenom sina krav och det finns ingen anledning att kompromissa fram ett dåligt avtal i första taget.
– Folk är förhoppningsfulla, säger Pär Wetterrot, bussförare i Stockholm som står strejkvakt för Kommunal vid bussgaraget i Barnängen.
Den största frågan i konflikten handlar om arbetsförhållandena.
– Lönerna är så klart också viktiga, men det viktigaste är arbetstiderna och anställningsformerna, säger Pär Wetterrot.

Facket vill bland annat få ett slut på den brutna arbetstiden, som innebär att många förare jobbar ett par timmar på förmiddagen och sedan får en lång obetald paus på flera timmar, för att sedan gå på ett nytt pass på eftermiddagen.
– Vi har det lite bättre i innerstan där det är trafiktempo hela tiden, säger Pär Wetterrot som kör sin buss på Södermalm i Stockholm.
– Men det är värre i förorterna och i landsorten. Där kan de få håltimmar på upp till fyra timmar under dagarna, säger han.

Den andra viktiga frågan är ett krav på personalövertagande, det vill säga att de anställda ska få följa med företaget vid upphandlingar och jobba kvar, istället för tvingas att söka om sina jobb varje gång, vilket har blivit allt mer vanligt och medför stress och osäkerhet för arbetarna.
– I Stockholms landsting har man fixat så att personalen har fått följa med vid upphandlingar, och nu vill Kommunal ha det så i hela landet. Vi får hoppas att de inte viker sig på den punkten, säger Pär Wetterrot.

De osäkra anställningsförhållandena innebär inte bara att arbetarna måste söka om sina jobb vid upphandlingar, utan att de också tvingas in i förnedrande och osäkra provanställningar, ofta med lägre löner än vad de tidigare hade.
Dessutom ger det arbetsgivaren möjlighet att göra sig av med ”obekväma” anställda, såna som kanske är fackligt aktiva och säger ifrån när någonting är fel på arbetsplatsen, påpekar Pär Wetterrot.
– Det blir tystare på arbetsplatserna då, men det är väl så de vill ha det, säger han.

Per Leander

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.