Valet i Pakistan: Miljoner röstade trots talibanernas hot

Islamsk höger dominerar parlamentet  Historisk dag: för första gången byttes regeringen genom val     Vänstern obetydlig men lyckades ställa upp 50 kandidater

 
När miljoner stod i kö 11 maj i tryckande hetta för att rösta, i trots mot talibanernas hot, skapade Pakistan historia. För första gången kunde ett skifte av regering ske genom ett val. Den avgående koalitionsregeringen, ledd av Bhuttos PPP (Pakistan Peoples Party) var den första valda regeringen som satt perioden ut. Det är ett positivt tecken.
Men valresultatet ger knappast någon anledning att fira för landet progressiva krafter. Av 272 platser tog högerpartiet Pakistan Muslim League-Nawaz faction (PMLN) nära en majoritet, 128 mandat. Det leds av före detta premiärministern Nawaz Sharif och tog de flesta platserna i Punjab, den största av landets fyra provinser. Sharif, som själv kommer från Punjab, störtades i en militärkupp och gick i exil i Saudiarabien 1999. Han återvände till Pakistan 2008 när en situation liknande den arabiska våren började växa fram.

Sharif, industrimagnat med konservativ samhällssyn och nyliberal ekonomisk agenda, lyckades inte föra sitt parti till makten i 2008 års val. Däremot bildade hans parti regering i Punjabprovinsen. I de andra tre provinserna kom PPP-ledda koalitioner till makten och blev snabbt ökända för både korruption och brist på effektivitet. Punjabregeringen var däremot tämligen effektiv. Det var uppenbart att PPP skulle krympa i ett kommande val. Sharif väntade därför smart nog i kulisserna.
Under tiden dök en ny faktor upp. Imran Khan, före detta cricketstjärna som lett Pakistan till dess enda världscupseger 1991, började dra stora åhörarmassor. Khan hade varit politiskt marginaliserad sedan hans Pakistan Justice Movement (PTI) bildades, och började nu tala för medelklassens klagomål både mot PPP och PMLN. Städernas medelklass hade haft en avgörande roll i att störta diktaturen Musharraf 2008. En explosion av privata tv-kanaler (det finns nu mer än 80) bidrog till att driva på deras syften i en anti-Musharraf-rörelse.

TV-kanaler förstärker medelklassens intressen också för att medelklassen är den publik de riktar in sig på. Det var genom tv Imran kunde vinna medelklassens stöd. Hans beskrivning av landets problem är enkel. Korruption och skatteflykt håller landet tillbaka, säger han. Han lovade att göra slut på korruptionen på 90 dagar, och att bygga upp ett välfärdssystem enligt svensk modell genom bättre skatteuppbörd.
Hans politiska budskap uttrycktes i islamiska termer. Det svenska välfärdssystemet är till exempel utformat enligt islamskt tänkande enligt Imran. Tidigare var han tämligen ökänd för sitt playboyliv, och är liberal i sin livsstil men politiskt konservativ. Han skiljer sig knappast från Sharif eller Zardari, Benazir Bhuttos änkeman, när det gäller ekonomisk politik. Den enda skillnaden är att Imrans karriär inte kantas av korruptionssvindlerier. Han driver också stora nätverk för välgörenhet. Men han protesterade också högljutt mot USA:s drönarattacker.

Allt detta gick hem hos städernas medelklass. I Punjab röstade de på honom, men detta ledde inte till seger. Men hans protester mot drönarna gav honom röster i Khyber Pakhtunkhwa-provinsen som dels utsätts för USA:s drönarattacker och dels utsätts för förödande talibanterror. Hans PTI kommer att bilda regering där och har blivit näst största parti (33 mandat).
Och vad säger Sharif och Imran om talibanerna? Sharif kringgår frågan och undviker att kritisera medan Imran talar berömmande om ”frihetskämpar”. Båda vill hålla fredssamtal för att lugna talibanerna. I denna fråga står båda på samma linje som Pakistans armé.

Vad gäller PPP har partiet krympt till Sindhprovinsen där man har majoritet i det lokala parlamentet (31 mandat i det nationella parlamentet). Sindh är den näst största provinsen och släkten Bhuttos hemprovins. I provinsen Baluchistan har väpnade rebeller som kämpar för oberoende uppmanat till valbojkott, och folk tycks ha lyssnat. Knappt tio procent röstade.

Två viktiga vänsterströmningar, det nybildade Awami Workers party( tre partier gick ihop) och IMT (International Marxist Tendency) hade ställt upp över 50 kandidater till olika parlament. En IMT-kandidat hade framgång men först riggades resultatet, sedan utannonserad nyval för att ta ifrån honom segern. Han ställde upp i Södra Waziristan, centrum för talibanaktiviteter och huvudmål för USA-drönare.
Trots att vänsterns deltagande var blygsamt innebar det ett steg framåt att man lyckades ställa upp så många kandidater.

Farooq Sulehria
översättning
Gunvor Karlström

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.