Knarkorgier i snöstormen

12 maj 2013

Böcker, Förstasidan, Kultur

Den kontroversielle ryske författaren Vladimir Sorokins senaste bok Snöstormen verkar utspela sig i samma dystra framtidsversion av Ryssland som skildrades i hans förra bok på svenska: I det heliga Rysslands tjänst, där en Ivan den förskräcklige-liknande diktator har tagit makten och upprättat ett samhälle som känns mera medeltida än framtida.
Men medan den förra boken till stor del utspelade sig i Moskva och handlade om säkerhetspolisens terror, skildrad från polisernas eget perspektiv, utspelar sig den nya boken på den ryska landsbygdens avkrokar bland gogolska karaktärer.

Huvudpersonen doktor Platon Iljitj Garin försöker ta sig med vaccin till byn Dolgoje där en epidemi har brutit ut som förvandlar invånarna till zombies. Men resan med häst och vagn försvåras av en fruktansvärd snöstorm.
Hästarna är dessutom miniatyrer, inte större än höns, så det behövs femtio stycken för att dra vagnen. I denna medeltida framtidsvärld finns även jättehästar som är stora nog att dra tåg. Om dessa är framavlade eller ett resultat av någon genetisk sjukdom framgår inte, men det finns även storväxta och småväxta människor, varav i alla fall den senare sorten går att behandla.

Precis som i alla Sorokins böcker förekommer det mystiska knarkorgier, här med en drog i form av en liten pyramid som har den egenskapen att den får brukaren att må så fruktansvärt dåligt att när ruset är över blir det vanliga trista vardagslivet skönt att leva igen. Doktor Garin har inget emot att ge sig ut i snöstormen igen, efter att ha återhämtat sig från pyramidens mardröm.
I övrigt är den en ovanligt snäll liten bok av Sorokin, som annars brukar försöka chocka sina läsare med våld och sex (i genombrottsromanen Blått fett lät han Stalin och Chrusjtjov ha sex med varandra). Men Snöstormen är bra ändå, och de tvåhundra sidorna gör så att boken känns alldeles för kort.

Per Leander

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.