Klassikern Rederiet skildrar klassamhället

25 maj 2013

Förstasidan, Kultur, TV

Jag har börjat titta på SVT:s klassiska tvålopera Rederiet som började sändas 1992, och nu finns att beskåda igen på internet genom ”Öppet arkiv”. Jag var bara 10 år då, och blev mycket förtjust i serien som barn för man var väl svältfödd på andra tvprogram på den tiden då det bara fanns två kanaler. Men frågan är om jag inte uppskattar den ännu mer nu när jag är äldre och tydligare kan se de politiska frågorna som manusförfattarna medvetet eller omedvetet skrev in i historien.
Klassamhället kan nog inte bli tydligare än ombord på M/S Freja, med kapten i sin eleganta uniform boende i skeppets största hytt, medan arbetarna, mässpersonal, städerskor och värdinnor, får bo i små mörka hytter och ibland till och med måste dela med varandra. De smutsigaste jobben utförs nere i maskinrummet eller på bildäck, och längst bort från båten finns ägarfamiljen Dahlén boendes på land i en stor villa där det äts lyxiga middagar och diskuteras affärer.

Dessutom pågår det en hel del andra affärer i serien: otrohetsaffärer, vilket kanske inte är så politiskt upphetsande, men som ändå lyfter frågor om klass och makt. Vad händer till exempel när det avslöjas att bartendern Tony, som tror att han är son till maskinmannen Gösta och kallskänkan Gerd, i själva verket är oäkta son till självaste redaren Reidar Dahlén. Kommer han då att få arvsrätt och andel i företaget?
Sen har vi ett uppvisande av andra patriarkala strukturer i och med fartygsintendenten Björn, som genom sin maktposition utnyttjar sina unga kvinnliga anställda sexuellt. Dessutom var Rederiet den första svenska TV-serien att skildra en homosexuell relation och en kyss mellan två män, långt innan Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar.

Min numera bortgångne morfar Sven Cederö, som aldrig utmärkte sig som skådespelare men desto mer som statist, dyker som en liten bonus också upp i avsnitt fyra som en styrelseledamot för det konkurrerande färjebolaget Mega Line. För det är inte bara klasskamp mellan arbetare och kapital som skildras, utan också en kamp mellan de olika kapitalgrupperna som kämpar om färjemarknaden på Östersjön.
Än så länge har jag visserligen bara sett första säsongen. Allt som allt är det 20 säsonger och 318 avsnitt, så jag kanske inte orkar hela vägen. Men några avsnitt till ska jag följa med på resan, fram och tillbaka till Finland på billig fyllekryssning. Vilket ju, på gott och ont, också är ett av de vanligaste semesternöjena för arbetarklassen i Sverige.

Per Leander

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.