Journalisterna leker krig och fred i mitt Husby

foto: Per Leander

foto: Per Leander

Jag åker hem till Husby under den tredje upprorsdagen och natten, för att hälsa på mina föräldrar och sova över hos dem. Jag vill få en egen uppfattning om vad som händer i den Stockholmsförort där jag själv växte upp och bodde mina första 25 år.
Det första som slår mig är hur lugnt allting är. Människor rör sig som vanligt i centrum, och det syns nästan ingenting av den förödelse som skildrats i media. Hade också jag gått på tidningarnas krigsrubriker om att allt brinner i min förort?

Några rutor är visserligen krossade i före detta Husby Träff, den lokal som användes av både ungdomar och pensionärer, tills de styrande där borta i Stadshuset på Kungsholmen beslutade att stänga ner den för nått halvår sedan. Trots att Husbyborna hade försvarat sin träffpunkt genom att organisera sig demokratiskt och anordna massiva fredliga protester.
Men ingen lyssnade, och sen har högerpolitiker och reaktionära ledarskribenter mage att skriva saker som: “Varför arbetar de inte demokratiskt istället för att kasta sten?”

Jag går förbi huset på Oslogatan där den 69-årige mannen bodde, han som polisen sköt ihjäl, vilket blev gnistan som tände bränderna.
Jag går ner till Husby gård, den historiska bondgård som har gett förorten sitt namn, för här ska det också ha brunnit vilket gjorde mig väldigt ledsen att höra. Men det är bara ett annex som är delvis eldhärjat. De viktiga fina historiska byggnaderna står orörda.

Natten blir lugn. Vi ser från balkongen att det brinner i några bilar i Rinkeby på andra sidan Järvafältet. Svart tjock rök stiger mot himlen. “En bil innehåller så mycket skit, gummi och gifter, det ser ut som en hel stad står i lågor när en bil brinner”, säger pappa.
Men journalisterna är på plats och leker krig. De verkar lyckliga över att få rapportera om all action. De flesta journalisterna har med sig livvakter. Hur kan man förstå vad som händer när man gömmer sig bakom en mur av poliser och livvakter?

Sen vänder det. När journalisterna inser att det har lugnat ner sig i Husby gör de istället en stor nyhet av det: “Nu grillar de korv istället för bilar i Husby!”
Jag tycker att det som media nu skriver om de fredliga grillfesterna i förorterna är lika osmakligt som när de skrev en massa skit och överdrev om kravallerna. Det här är nästan värre, ännu mer förnedrande: “Titta på förortsborna nu, de kan sköta sig också, i alla fall en del av dem.” Poängen blir den samma: Det är “de andra”, inte “vi” som bor i förorten.
Om de vill filma fredliga grillfester, varför kommer inga journalister ut till Husbyfestivalen varje sommar, eller till de latinamerikanskt inspirerade midsommarfesterna på Järvafältet? Nej, nu har journalisterna fått leka både krig och fred i Husby ett par dagar. Nu kommer de nog inte tillbaka igen.

Per Leander

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.