I väntan på den ryska revolutionen …

I måndags hölls en stor demonstration mot Putin på Bolotnajatorget i centrala Moskva med runt 30 000 deltagare. Demonstrationen, som hade fått tillstånd av myndigheterna, gick lugnt till och utan polisingripanden. (En arbetare omkom dock tidigare under dagen i en olycka i samband med monteringen av den scen som oppositionsledarna skulle tala på.)
Manifestationen på Bolotnaja hölls på årsdagen av en annan stor demonstration mot att Vladimir Putin tillträdde sin tredje mandatperiod som Rysslands president 2012, efter ett val som kritiserats för demokratiska brister. Den gången gick det inte lika fredligt till och ett tjugotal personer sitter fortfarande fängslade för våldsamt upplopp. Oppositionen menar att dessa är politiska fångar och kräver att de ska släppas.

Samtidigt pågår nu rättegångar mot två av oppositionens främsta ledare, nationalisten Aleksej Navalnyj och kommunisten Sergej Udaltsov. Båda anklagas dock för helt andra saker, nämligen korruption, varför många ser åtalen mot dem enbart som ett sätt att försöka röja dem ur vägen.
Mycket tyder annars på att proteströrelsen mot Putin håller på att ebba ur, inte så mycket på grund av repressionen, utan mera för att rörelsen aldrig blev så stor bland vanligt folk. De som har protesterat mot Putin de senaste åren är huvudsakligen medelklassliberaler och intellektuella som är trötta på ledarnas korruption och valfusket.

Stödet för Putin är fortfarande relativt stort hos arbetarklassen eftersom regimen hittills har stått för stabilitet. Men enligt rysslandskännaren Stefan Hedlund, professor i Uppsala, är Ryssland nu på väg in i recession. ”Ekonomiska åtstramningar kommer att bli nödvändiga, kanske även brutala sådana” skriver han i en debattartikel i DN (4/3) och fortsätter:
”Nödvändiga åtstramningar riskerar att leda till en våg av protester i Rysslands regioner och mindre städer. Det är i dessa områden Putin hittills har haft ett förhållandevis starkt stöd, baserat på att han kunnat leverera materiell trygghet. När arbetare i det ryska rostbältet, i gruvor och industrier utan framtidsutsikter, upptäcker att detta inte längre gäller kan det bli våldsamma reaktioner.”

”Det kommer då inte att vara tal om 100 000 välklädda medlemmar ur medelklassen som med lugn och värdighet kräver hederliga val och slut på korruption. Det kan snarare bli tal om miljoner uppretade arbetare som kräver jobb, social service och anständiga löner, och som inte upplever att de har mycket att förlora. Då dessa krav inte kommer att kunna tillmötesgås, finns det betydande risker för ett omfattande våld.”
Det låter som att den tredje ryska revolutionen kanske inte är så långt borta.

Per Leander

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.