Fredsförhandlingarna i Colombia på rätt väg

Farc är beredda att lägga ner vapnen.

 

Jorden är den viktigaste frågan bakom konflikten i Colombia. Överenskommelsen innebär att jord ska fördelas till småbönderna. Finanskapitalet vill ha fred för att kunna verka utan att attackeras av gerillan.

Efter sex månaders förhandlingar har representanter för den colombianska staten och vänstergerillan Farc kommit överens om en jordreform, som man hoppas kan bli lösningen på den väpnade konflikt som pågått i Colombia i fem decennier.
– Kampen om marken, om jorden, är den viktigaste frågan i Colombia och också den främsta anledningen till varför Farc bildades och tog till vapen för 50 år sedan, säger Francisco Contreras, ordförande för Latinamerikagrupperna i Sverige.

Jordbruksmarkerna i Colombia är kraftigt koncentrerade till ett fåtal rika familjer och storföretag. Omkring en procent av befolkningen äger 52 procent av all mark, och idag lever runt fyra miljoner småbönder som flyktingar i sitt eget land, efter att ha fördrivits av markägarnas paramilitära styrkor.
Överenskommelsen innebär att jord nu ska fördelas till småbönderna bland annat genom jordbanker, och det kommer att finnas riktat stöd till småbönderna genom bland annat krediter. Staten ska också ansvara för bättre infrastruktur på landsbygden.
Det finns redan sedan nittiotalet så kallade bondereservat, där det var tänkt att småbönder skulle få leva. Men dessa har inte respekterats utan paramilitära grupper har gått in och trakasserat eller dödat bönderna.
– Avtalet innebär att bondereservaten nu ska få högre status och skyddas från attacker, säger Francisco Contreras.

Det har förekommit tidigare försök till fredsförhandlingar, som dock har misslyckats, inte minst eftersom de gamla godsägarna har vägrat gå med på Farcs krav om jord till bönderna.
Men Francisco Contreras förklarar att det har skett en maktförskjutning inom staten, från de gamla godsägarna till det moderna finanskapitalet med anknytning till de stora transnationella företag, där även svenska intressen som AP-fonderna är inblandade, och som vill investera i gruvdrift och storskaliga jordbruk för export av bland annat etanol och palmolja.

Både storgodsfamiljer och finanskapital har varit med och trängt undan småbönderna och ursprungsfolk och tagit deras mark, mördat och förföljt dem. Men finanskapitalet vill nu ha fred för att kunna bedriva sin verksamhet utan att attackeras av gerillan.
– De menar att om de ska kunna fortsätta att utvinna naturresurser så behövs det lugn och ro för att kunna göra investeringar, säger Francisco Contreras.
– Finanskapitalet har nu satt ner foten och marginaliserat storgodsägarna och de paramilitära grupper som var emot fredsförhandlingar, säger Francisco Contreras. Dessutom har staten insett att de inte kan besegra Farc militärt, trots allt stöd de fått från USA för att försöka krossa gerillan.

En viktig fråga som nu återstår är hur Farc ska få möjlighet att övergå från väpnad kamp till politiskt deltagande. På 1980-talet gjorde Farc ett försök att lägga ner vapnen och arbeta politiskt via Union Patriotica.
– Men vänstern och gerillan fick aldrig någon chans då, eftersom de mördades och förföljdes av paramilitärerna, säger Francisco Contreras.

Hur den politiska representationsfrågan ska lösas är långt ifrån klart. Farc vill nu att det tillsätts en konstitutionell församling för att skriva nya lagar. Regeringen vill istället erbjuda Farcs representanter ett par parlamentsplatser.
– Det finns också en stor folkrörelse som heter Marcha Patriotica och som samlar bondeorganisationer och progressiva krafter som kan bli en väg in i politiken för Farc, säger Francisco Contreras.

Förhandlingarna har ägt rum på Kuba. Anledningen är att båda sidor har stor respekt för den kubanska regeringen, förklarar Francisco Contreras.
– Kuba sympatiserar visserligen med Farcs krav och småböndernas rättigheter, men Fidel Castro och den kubanska regeringen har varit kritiska till Farcs metoder. Därför har även den colombianska regeringen stor respekt för Kuba, och Kuba har sedan länge varit en kontaktförmedlare mellan gerillan och staten, säger han.

Det som blir riktigt svårt att lösa är när frågor om straffrihet, krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter ska behandlas.
– Högerextrema som inte vill ha fred arbetar nu hårt för att framställa Farc som terrorister och en ”knarkgerilla”, säger Francisco Contreras.
– Men jag är optimist. Att man nu har klarat av jordfrågan betyder mycket.

Per Leander

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.