Det finns en Husbyanda

22 maj 2013

Förstasidan, På plats

Stockholmsförorten Husby. Onsdagkväll. Bara att kliva rakt ut från tunnelbanan. Rakt ut i protestmötet ”Nej till polisvåld och vandalisering – Husby kräver respekt”. Allt fler samlas på det lilla torget mitt i orten. Under nygröna träd. Betydligt mer massmedia än vanligt. På en filmkamera står det NRK. Till och med norsk TV är här alltså. Rapporter om oroligheterna kablas ut utanför Sverige.
Men ikväll luktar det inte brandrök. Ikväll börjar det med sambatrummor. Sedan tal, efter tal, efter tal om orsakerna till varför det som skett, skett. Om allt som plockats bort från Husby. Allt som lagts ned, eller privatiserats, eller – som gemensamhetshuset Husby Träff, som invånarna kämpade för förra året – tvingats flytta till mindre lokaler.

Och det är så här, att talare, efter talare, efter talare visar på det som verkar vara så ovanligt och faktiskt ganska fantastiskt med Husby: att det finns ett samförstånd mellan människorna här, en öppen kommunikation, en vilja att tillsammans skapa något bra istället för att ge upp och acceptera omständigheterna, nedmonteringen av det gemensamma, av välfärden på orten. Det är nu flera hundra på torget. Starka applåder som understryker alla uttryck för vad människorna här vill. Det finns en stolthet.

Alla som talar har förståelse för varför våldet utbrutit. Det betyder inte att de stödjer det. När en sten viner genom luften och träffar en man i huvudet så att all media rusar dit och polisen för bort honom, leder det inte till något annat än att människomassan på torget högljutt motsätter sig mer missriktat våld. Talen kan fortsätta.

Allra sist är det två småtjejer som vill säga sitt. De vill inte ha våld. De vill nog ha det som är bra med Husby. Det som de står mitt i. Detta att hundratals människor har kommit till sitt torg, i sin hemort, för att tillsammans kräva att vandaliseringen och polisvåld upphör och att upprustningen av området ska ske på de boendes villkor, inte över deras huvuden med konsekvensen att många inte kan bo kvar när hyrorna höjs. Det går inte att sluta tro på Husby, på ungdomsorganisationen Megafonen, på den samverkan som finns. Det ska inte stenar, krossat glas och övervåld från polisen lyckas med.

Text och foto:
Emma Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.