Att stjäla mineral från Afrika

Protesterna mot gruvboomen i Sverige blir alltmer högljudda. Enligt näringsministern ska vi vara hela Europas mineralskafferi och alltfler börjar bli medvetna om vad det innebär. Den som inte vet kan fråga i princip vilket land som helst i Afrika. Där har situationen varit förbi katastrofal sedan länge. Människorättsförsvararen Golden Misabiko från Kongo Kinshasa, just nu på Sverigebesök, talar om en nykolonialism utan hänsyn till hållbarhet och mänskliga rättigheter.

Våren har exploderat i Stockholm och solen lockar människor att stanna ute snarare än att gå in i ett mörkt litet rum på ABF. Den som ändå trotsar sin melatoninlängtan får ett hängivet tal i Martin Luther King-anda. Golden Misabiko har rest över hela Afrika, sett konsekvenserna av att korrupta ledare gett de multinationella bolagen fritt fram att exploatera det som egentligen borde göra länderna rika, men som slår många av dem i spillror: mineralerna.
– Afrika är en väldigt, väldigt rik kontinent när det kommer an på mineraler, där finns alla mineraler som behövs för resten av världen, säger han och räknar upp guld, koppar, diamanter, kobolt, uran och coltan – eller kolumbit-tantalit som det heter egentligen. Det sistnämnda är enligt Wikipedia en ”mattsvart malm som bland annat innehåller de sällsynta grundämnena niob och tantal i varierande mängder”. Golden Misabiko säger att han ska återkomma till coltanet senare.

Nu talar han om misären. Fattigdomen. Om barn som inte får gå i skolan. Om dålig infrastruktur. Dåligt med mat. Dåligt med vatten. Om Kongo som ett rikt land där rikedomarna hamnar i några få fickor medan folket lider. Han pekar på det absurda i att landets mineraler exporteras till Europa, USA och Kanada, där barnen får gå i skolan, samtidigt som sju miljoner barn i Kongo inte får det. Många av dessa barn jobbar i gruvorna, under jord. Bara i Katangaregionen rör det sig om 120 000 barn, menar han. Barn som tar fram det som ska bli rikedomar för andra. Som ska användas till att göra mobiltelefoner och läsplattor.
Som coltan, den eftertraktade mineral som sägs vara en bidragande orsak till en av historiens blodigaste konflikter: det andra Kongokriget. Omkring 5,3 miljoner döda, milisgrupper som våldtog kvinnorna och satte vapen i händerna på barn.
I Kongo finns 70 procent av allt coltan i världen. Nokia, Siemens, Philips och Acer är bara några av alla företag som använder kongolesiskt coltan i sina produkter. Golden Misabiko kallar det plundring. Talar om Afrika som ett himmelrike för gruvbolagen. Talar om Lubumbashi där en gruva planeras som skulle förstöra Lubumbashisjön, vattenreservoar för två miljoner människor.
Brytning av coltan är väldigt miljöfarligt.

Golden Misabiko talar om dåliga ledare. Svaga ledare. Som skriver på vad som helst för att få pengar. Pengar som inte går till något annat än att göra dem själva till miljardärer. Han talar om beväpnade grupper som kontrollerar områden och dödar människor för att komma åt mineralerna. Om smuggling. Säger att han inte vill ge en enbart negativ bild. Men. Först slaveriet, sedan kolonialismen, och nu en ny sorts kolonialism som håller på att utarma en hel kontinent. Vad göra? Hur stoppa?
– Istället för att gråta måste vi ha lite hopp. Vi måste fråga oss hur vi kan skapa förändring. Hur de här mineralerna kan göra att barnen i Kongo får gå i skolan, istället för ned i gruvorna. Hur Afrika kan sluta vara en kontinent av gråtande kvinnor och barnsoldater och istället bli en kontinent av trygghet och lycka, säger han och vill att det internationella samfundet agerar.

Han berättar om miljöförstörande gruvor i Sydafrika, i Namibia, i Zambia. Om urfolk som inte klarar sig länge till därför att grundvattnet där de lever blivit förstört. Om Malawi där gruvdriften drabbat Malawisjön vilket får ödesdigra konsekvenser för alla de människor som hämtar sin näring i och omkring sjön. Om Bahivåtmarken i Tanzania, ett bördigt område som försett många människor med ris och som nu invaderas av gruvbolag som vill bryta uran. Uran vill bolagen också bryta vid Mkujufloden, något som hotar ett naturreservat som är ett världsarv.
Golden Misabiko har hur många historier som helst. Om uranutvinningen i Tunisien. Om förgiftat grundvatten, förgiftad luft, djur som blir lidande. Han berättar om Niger, och om Mali. Om bruten värdighet. Om makt, makt, makt och pengar. Om att de som protesterar hamnar i fängelse.
Något måste göras, säger han. Människorna i de länder som använder mineralerna, måste bli medvetna om vad som sker.
– Det här är inte enbart ett afrikanskt problem, det rör alla. Varför kan inte mineralerna användas på ett hållbart sätt? Förändringen kan börja här, säger han och slår ut med armarna. Han hoppas på samarbete med länder som Sverige och Norge. Men Sveriges nya mineralstrategi öppnar ju upp för hämningslös exploatering, så de styrande här är förmodligen inget stöd att räkna med när det gäller att stoppa de multinationella bolagens framfart i Afrika. Men folket, och det är folket Golden Misabiko vänder sig till.

En kvinna i publiken frågar om han vet något om den gruva i Katanga som har svensk anknytning. Det gör han. Den heter Tenke Fungurume och han vet att ”mister Lundin”, från Lundin Oil har aktier i företaget som är Newportbaserat. De utvinner koppar och kobolt och har, enligt Golden Misabiko, tvångsförflyttat fem byar för att komma åt fyndigheterna.
Han berättar hur 272 familjer, med runt fem personer i varje, fick lämna allt de hade och sattes i ett tältläger som ingen fick besöka. Själv tvingade han sig till att bli insläppt och fick se hur människorna led, bland annat var det dåligt med vatten.
Efter ihärdiga påtryckningar fick de tvångsförflyttade till slut bostäder, men det tog två år.

Afrikanska Unionen kommer aldrig att göra något åt situationen, menar Golden Misabiko, den är alldeles för korrupt.
– De skäms inte över det som händer, de är de första att sälja ut Afrika, säger han och förklarar också att han är medveten om att de multinationella företagen lobbar i resten av världen för att de korrupta ledarna i Afrika ska förbli vid makten. En kille som ursprungligen kommer från Kongo Brazzaville poängterar att mobiliseringen måste ske bland afrikanerna själva, på marken. Att de unga måste samlas och en enad röst skapas, nätverk byggas:
– Som man brukar säga: enade vi stå, söndrade vi falla.
En kille från Mali håller med, han tror inte att lösningen kan komma utifrån.

Flera av frågeställarna undrar vilken organisation Golden Misabiko tillhör. Det vill han inte gärna svara på, inte för att han inte står för det, utan för att han tillhör så många:
– En dag när jag greps och fängslades i Kinshasa, krävde 620 organisationer att jag skulle släppas omedelbart.
Han är helt enkelt en människorättsförvarare i egen person som tillhör alla de organisationer som stödjer hans arbete. Som Human Rights Watch, och svenska Diakonia. Säger att han talar för alla afrikaner, för att någon måste säga att det som pågår inte får fortsätta. Sedan applåderar han åhörarna, för att vi kom och lyssnade.

Text och foto:
Emma Lundström

Fakta:
Golden Misabiko greps 2009 efter att han hade publicerat en rapport om den kongolesiska statens inblandning i illegal gruvhantering. Han dömdes till åtta månaders villkorligt fängelse.
Amnesty engagerade sig i hans fall eftersom de ansåg honom vara en samvetsfånge.

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.