”Marknaden kan aldrig lösa klimatfrågan”

Transporter av varor och gods är den största boven vad gäller utsläpp av växthusgaser i Sverige. Om företagen inte vill ta initiativet till en omställning till klimatvänligare transporter så får arbetarrörelsen, som så många gånger tidigare i historien, visa vägen. För även om arbetarna inte ansvarar för företagens utsläpp, så har fackföreningarna ansvaret att tvinga företagen att bli mera miljövänliga. Det konstaterades när fackförbundet Transport bjöd in till ett seminarium om klimathotet på ABF i Stockholm.

I Sverige står transporterna för 40 procent av de växthusgaser som driver på klimatförändringarna som hotar världen med översvämningar så väl som torka och väderkaos. Omkring 75 procent av utsläppet kommer från lastbilar och personbilar, medan flyg, sjöfart och i någon mån järnväg står för de resterande 25 procenten.
– Jag ser det här mötet som oerhört viktigt, för vi är den bransch som ständigt blir anklagade som den stora boven, säger Lars Lindgren, förbundsordförande för fackförbundet Transport, när han inleder seminariet ”Facket och klimathotet” på ABF i Stockholm.
– Vi tar hotet på största allvar. Forskarvärlden är enig om att vi står inför en stor katastrof om vi inte löser den här frågan nu, säger Lars Lindgren.

Det måste ske en omställning till klimatsmartare och energieffektivare transporter, förklarar Lars Lindgren. Han nämner tre ord för framtiden: samordning, långsiktighet och ansvar, något som står i bjärt kontrast till hur transporterna fungerar idag, också sammanfattat med tre ord: ensidighet, kortsiktighet och marknadsstyrning.
– Klimathotet är i grund och botten en global fråga och därför måste vi finna en global lösning, säger Lars Lindgren, och påpekar att det dessutom handlar om internationell solidaritet.
– De här problemen har skapats i den rika världen men drabbar främst den fattiga.

Just därför har Transport även bjudit in Alana Dave från London till seminariet. Hon är utbildningschef på ITF, Internationella Transportarbetarefederationen, med över 700 medlemsorganisationer runt om i världen.
– Arbetarna är inte ansvariga för de utsläpp som företagen gör för sina vinsters skull. Men som fackföreningar har vi ansvar för att påverka företagen att bli mer miljövänliga, säger hon.
– Vi kan inte göra detta utan att mobilisera människor, och för det behöver vi utbilda dem i klimatfrågan. Vi utbildar fackliga aktivister och därefter arbetarna själva, berättar hon.

Alana Dave får medhåll från ABF:s ordförande Helena Pettersson.
– Det går inte att genomdriva större samhällsomdaningar utan att bedriva folkbildning i frågan. Vi måste göra det här tillsammans genom att få folk att bry sig, säger hon.
– Många inhämtar bara information om klimatfrågan i rubrikform, och ni vet hur det brukar se ut: Ena dagen stora rubriker om att världen håller på att gå under, och andra dagen står det att det nog inte är så farligt ändå. Till sist vet inte folk vad de ska tro och slutar bry sig, säger Helena Pettersson.

– Hotbilder stimulerar sällan till handling, instämmer Oskar Wallgren, som är forskare vid Stockholm Environment Institute och har studerat klimatförändringarna till följd av de stigande koldioxidutsläppen.
Men även om Oskar Wallgren inte vill skrämma upp folk med värsta-scenariet-hotbilder, så menar han att situationen är mycket allvarlig.
– Vi har ett klimat som snabbt förändras och med största sannolikhet spär vi på den utvecklingen och det är dags att agera nu, säger han.

Sverige är visserligen så otroligt litet att vår påverkan globalt inte spelar så stor roll, menar Oskar Wallgren.
– Men genom att sätta positiva exempel kan vi visa världens andra länder att det går att göra en omställning, säger han. Och det kan vi göra med bibehållen välfärd och levnadsstandard. Vi måste också tänka på att de fattiga ländernas rättmätiga krav på utveckling ska kunna tillgodoses med hänsyn till klimatfrågan, säger Oskar Wallgren.
– Samtidigt måste vi lösa problemet i Sverige utan att bara förflytta det någon annanstans.

Och det är just det som är problemet.
– Vår konsumtion, vår del av klimatutsläppen, har flyttats till Kina och Indien, och i Kina produceras energin i kolkraftverk och då höjs våra utsläpp ordentligt, säger Martin Viredius från Transport.
Han har skrivit den aktuella boken Transport och klimathotet, som inte bara presenterar hotbilden utan också en lösning på problemet.
– Tanken är att bygga ett klimatsmart transportsystem, att organisera transporterna så att de får minimal klimatpåverkan, säger Martin Viredius.

Det är dock något som helt går emot allt vad EU står för, varnar Martin Viredius, nämligen den fria rörligheten. Men det är just den fria rörligheten och den öppna marknaden som leder till de stora utsläppen, förklarar han.
– Vi lever i ett marknadskaos som inte bara hotar våra jobb, utan också vår planet. Det är satans billigt att transportera över EU med trailerlastbilar, och det är dessa tunga dieseldrivna fordon som är de största miljöbovarna, säger han.
– Det här kaoset som har uppstått ur den öppna marknaden kommer aldrig att gå att lösa genom marknaden. Det behövs politisk styrning. Politiken måste gå tillbaka och ta makten över marknaden, säger Martin Viredius.

Politikerna har nog trots allt redan insett hur allvarlig situationen är, förklarar Martin Viredius.
– Det säger ändå en del att man på politisk nivå har insett faran och fattat ett antal beslut. Europeiska rådet har beslutat att minska utsläppen med mellan 80-95 procent till år 2050. Det betyder att i princip all växthusgas måste bort. Omställningen är enorm. Här räcker det inte längre med medelklassens privata moraliska uppoffringar, vad man äter och hur man reser på semester och så vidare, säger han.
– Målen är som sagt redan satta, det har tagits politiska beslut om det. Nu måste man se till att leva upp till dessa också, säger Martin Viredius och menar att ett problem dock är att politikerna bara skjuter frågan framför sig.

Hur ska man då kunna få företag, politiker och länder att vilja välja att satsa på miljövänlig teknik och energisnålare transporter?
Kristian Skånberg, miljö- och klimatexpert på fackföreningen TCO, menar att man måste få dem att inse att det också går att tjäna pengar på en omställning.
– Är man duktig och energieffektiv så sparar man pengar, säger han.

Kristian Skånberg förklarar att man inte bara kan angripa klimatfrågan utan att se den i ett miljöperspektiv, som i sin tur måste ses i ett ekonomiskt perspektiv.
– Ekologi, sociala frågor och ekonomi hör ihop, säger han och påpekar att Grekland, Portugal, Spanien är sämst i EU på energieffektivitet.
– Vi känner igen de här länderna, eller hur. Det är de som har drabbats hårdast av den ekonomiska krisen.

Fackens roll blir att se till så att omställningen inte drabbar arbetarna negativt. Fackföreningarna ska se över så att det blir en rättvis omställning på ett socialt acceptabelt sätt.
– Det måste finnas trygghet och omskolningsmöjlighet, menar Kristian Skånberg, för vissa jobb kommer att försvinna, medan nya miljövänligare jobb kommer att skapas istället.

– Miljoner nya jobb kan skapas på många håll. Samtidigt som andra arbetstillfällen, till exempel inom flyget, kommer att minska, säger Alana Dave från ITF.
Men hon påpekar att detta inte kommer att ske över en natt, så arbetarna ska inte vara rädda för plötsliga avsked och snabb omställning.
– Under övergången måste fackföreningarna kunna garantera att arbetarna inte drabbas negativt genom uppsägningar eller lönesänkningar, säger Alana Dave.
Det är också viktigt att fackföreningsrörelsen driver sin egen forskning om hur man skapar klimatsmarta jobb, menar hon.

Och återigen så är det en bildningsfråga, påpekar Martin Viredius. Vi måste sprida information, diskutera och debattera.
– I Sverige ser 80 procent att det finns ett klimathot, men i USA är det bara 9 procent som inser detta. Och USA är klimatboven nummer ett i världen, säger han.
– Vet man inte eller förtränger man problemet så kommer man inte att ta itu med det.

Per Leander

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.