Om inte annat så för Hushpuppy

05 april 2013

Film, Förstasidan, Kultur, Nyheter

Beasts of the Southern Wild. Någon sade: ”Den är väldigt bra men gå inte och se den, den är för läskig för dig, du kommer inte att klara av det”. Så jag gick till första bästa biograf, så klart. Med sällskap, så klart. Och löste biljett, så klart. Och den var inte läskig. Inte alls. Inte på DET sättet. Inte brutalt våldsam på DET sättet. Inga vidriga våldsscener, våldtäktsscener, övergreppsscener. Nej. Den var oerhört vacker. Och viktig. Och till bredden fylld med symbolik. Och skådespelare så magiskt skickliga på att gå in i roll att de VAR sina roller.

Jag är därför nu helt på det klara med att den sexåriga huvudpersonen Hushpuppy – så galet fantastiskt närvarande spelad av Quvenzhané Wallis – finns på något sätt, någonstans, på riktigt. Något annat vore otänkbart. I alla fall om vi tillåter oss att tänka i symboler och poesi.
Det är hon som står stark när hela världen tappat talförmågan och glaciärerna dånar sönder och samman. Hon som kan stirra sanningen i vitögat och vet konsekvenserna av överförbrukningen. Hon som ser, lyssnar och hörsammar.

Forskarna säger att våren är kallare i år för att glaciärerna smälter så fort nu. Kylan måste ta vägen någonstans. Och så påpekar de vänligt att djuphaven håller på att värmas upp, att det är det som tar tid, att det är därför klimatförändringarna inte märks mer, ännu. Fast de märks ju. Mer drastiskt för vissa än för andra. En lite kyligare vår är ju ingenting mot en två år lång torka. Till exempel.
Och vad händer när djuphaven är uppvärmda?

Men tillbaka till filmen. Beasts of the Southern Wild. Ni kanske alla redan har sett den. Har ni inte det så tänker jag inte säga så mycket mer. Den är klafsig och kletig och fuktig och överväldigande och rakt upp i ansiktet och inpå livet och fast beslutsam. Den går att läsa in hur mycket som helst i. Allt, allt, allt, och ingenting, för den som väljer det. ”Det var inte min film”, sammanfattade en äldre man kort och koncist när publiken droppade ut från Folkets Bio på askonsdagen. En annan man skakade på huvudet och kunde inte förstå, det var ju det bästa han sett på länge. Själv var jag liksom bara glad. Att någon lyckats göra just en sådan film.

Emma Lundström

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.