Korruptionen i Brasilien: Rätt person på rätt plats eller..?

23 april 2013

Förstasidan, Krönika, Nyheter

Att AIDS skulle vara Guds straff gentemot homosexuella är en vanlig visa bland ärkereaktionära prelater, men att John Lennon dödades av Gud som straff för att han i en intervju påstod att Beatles var populärare än Jesus, är kanske en inte lika spridd uppfattning ens inom tokreligiösa kretsar.
Det vet i alla fall den brasilianske pastorn och tillika ledamoten av deputeradekammaren Marcos Feliciano. Bland hans olika uttalanden hittar man ett sammelsurium av homofobi, rasism och kvinnohat; att Gud har riktat en förbannelse mot Afrika och afrikaner har han hittat stöd för i Bibeln; att feministerna är upphovet till homosexualitet genom att inte ägna sina krafter åt att uppfostra barnen vet han, liksom att den populära men ack så förtappade musikern Caetano Veloso har Djävulen att tacka för sina framgångar.

Detta och mycket, mycket mer av Marcos Felicianos visdom borde egentligen inte förvåna någon som stött på högerradikala politiska budskap klädda i religiösa termer.
Problemet är att sagde Feliciano i början av mars utsågs till ordförande för den brasilianska deputeradekammarens kommission för mänskliga rättigheter. För att förklara hur detta gått till är man tvungen att mota en del vanföreställningar om Brasilien och dess förment radikala president.

Marcos Feliciano tillhör ett parti (Kristet Sociala Partiet, PSC) som är en del av regeringsunderlaget för Dilma Rousseffs regering. Sedan många år tillbaka har Dilmas parti PT (Arbetarpartiet), kammarens största parti, sett till att ta ordförandeposten i Kommissionen för mänskliga rättigheter. Men i år beslöt man sig för att ge den till ett av sina ”allierade” partier, nämligen PSC som raskt utsåg Marcos Feliciano till sin ordförandekandidat.
Man skulle kanske kunna tro att de partier som ingår i Dilmas Rousseffs regeringsunderlag skulle dela någon form av gemensam politik, men så är det naturligtvis inte, eftersom de flesta av den skog av partier som är representerade i det brasilianska parlamentet i många fall är rena maktpartier – det vill säga man stöder den sittande makten – och den enda gemensamma nämnaren är att parlamentsledamöterna i första hand syftar till att berika sig själva och sina nära och kära.
Enligt uppgifter så är det cirka 9 000 personer som byts ut – eller riskerar att bytas ut – i USA när en presidentadministration avlöser en annan. Enligt samma uppgifter är det nära 30 000 poster som är i händerna på Brasiliens president (USA har 300 miljoner invånare och Brasilien 200 miljoner.).
Dessa 30 000 är allt från ordförandeposten i Petrobras, ett av världens största företag, till välbetalda kommittéjobb i parlamentet och mer anonyma jobb i olika federala organisationer. Utdelandet av dessa poster är ett avgörande incitament för att forma en majoritet i parlamentet, men säger självklart också en hel del om svårigheterna att bekämpa korruptionen i ett system som är uppbyggt på korruption.

Men det är klart, att sätta en rasistisk homofob som ordförande i Kommittén för mänskliga rättigheter är väl ungefär som att sätta landets största jordbrukare (och giftspridare) som chef för senatens Miljökommitté. Han heter Blair Maggio och är världens största sojaproducent.

Göran Kärrman

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.