Invandring? Bostadsbrist? Arbetslöshet? Men vad är problemet egentligen?

06 april 2013

Fokus, Förstasidan

racism Foto: Nic Walker / flickr: nic CC-by-nc-sa

När gränserna stängs för människor, de som av högern utpekas som samhällets ”problem”, då flödar kapitalet fritt över gränserna och sänker våra löner och bryter ner vår välfärd.
En hård invandringspolitik som stänger ute somliga kan inte lösa sociala problem. Det är dags att börja tala om klass och maktförhållanden i stället, säger Lars Henriksson.

 

Under krisvintern 2009 gick tusentals brittiska byggnadsarbetare ut i strejk under parollen ”Brittiska jobb åt brittiska arbetare”. En ovanlig aktion men en vanlig tankebana; när massarbetslösheten vuxit sig fast och välfärden monteras ner sorteras många samhällsfrågor in i invandringsfacket, och inte sällan vänder sig de drabbade mot varandra.

”Vi måste våga prata om problemen” så inleds ofta inlägg om invandring, som om inte ”prata om problemen” är vad som ständigt görs, från näthatarnas källarhål, över bekymrade kulturskribenter till högsta regeringstaburetter, minns Göran Perssons ”sociala turism” eller Tobias Billströms ”inte alls blonda och blåögda”. När polis kommenderas ut för ”inre gränskontroll” i Stockholms tunnelbana är det ännu ett sätt att understryka vad – och vilka – som är problemet. För det är nästan alltid just som problem invandring och invandrare diskuteras.
I FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna ingår rätten att lämna sitt land, ingen stat ska få spärra in sina medborgare. Men denna frihet förutsätter naturligtvis att det finns ett annat land att komma till, annars är den inte mycket värd. Och när staterna i Nord nu tätar sina gränser mot människor från fattiga länder blir rättigheten allt mer illusorisk.

– Alla kan ju inte komma hit, lyder standardargumentet. Men det är inte så frågan står, de flesta människor vill bo kvar där de bor. En liten privilegierad minoritet, framför allt i rika länder, väljer att bryta upp från välordnade liv för något ännu bättre, ett behagligt klimat eller spännande jobb. De flesta fattiga flyttar från någonting, arbetslöshet, förtryck, krig, katastrofer eller bara fattigdom, starka drivkrafter för folkvandringar som inga gränspoliser i världen kan stoppa.
För världen är en och hänger samman, rikedomen i en del speglas av fattigdom i andra och den koloniala världsordning som med våld byggdes upp under hundratals år kastar ännu sin slagskugga. Även om Sverige knappt haft några egna kolonier har landet länge varit inlemmat i det västliga imperiebygget. Under en av historiens största ofrivilliga migrationer, den transatlantiska slavhandeln, fjättrades miljoner i slavskeppens lastrum i bojor smidda av svenskt järn. Och även om den svenska staten och storföretagen mestadels agerar i skuggan av storebröderna, oavsett om det gäller väpnade insatser, råvaruplundring eller brutala ”strukturanpassningsprogram”, fyller vårt land sin plats i dominansstrukturerna. Det är där vi finner rötterna för dagens flyktingvågor varav en liten, liten del även når den rika världens allt högre murar. ”Vi är här för att ni var där”, som invandrar- och minoritetsrörelser formulerat saken.

Men vari består då problemen? De som spelar så stor roll i diskussionen om invandring och som främlingsfientliga partier kunnat organisera sig kring i hela Europa? Bostadsbrist, arbetslöshet och krympande välfärd är nog så verkliga bekymmer, dock har de mycket lite med migration att göra.
Det är inte invandring som ligger bakom att löneandelen av BNP i Sverige är den lägsta på 100 år. Inte heller att det byggs en tiondel så många bostäder som för 40 år sedan eller att järnvägar och skolor förfaller ikapp. Eller att inflationsbekämpning ersatt full sysselsättning som politiskt mål och att pensionerna förvandlats till en del av spekulationsekonomin. För att bara nämna några av de förändringar som följt av medvetna politiska beslut.
De flesta problem som pressas in under invandringsetiketten är i själva verket sociala frågor där konkreta och gemensamma svar är fullt möjliga. Så löstes till exempel inte 50- och 60-talens bostadsbrist genom att finnar, jugoslaver eller norrlänningar förbjöds flytta till svenska storstäder utan – hör och häpna! – genom en satsning på bostadsbyggande.

Inte ens det slitna begreppet segre­gering har med invandring att göra. Som de flesta andra länder har Sverige dragits isär rejält och skulle varit lika segregerat om så alla bekänt sig till den rena evange­liska läran och kunnat följa sin släkt i kyrkoböckerna till sjuttonhundratalet. Avståndet mellan samhällspyramidens topp och dess breda bas har aldrig berott på individuella egenskaper utan på maktförhållanden som format lönestruktur och välfärdspolitik.
Hudfärg, religion och nationalitet är behändiga men alls inte nödvändiga kriterier för att särbehandla och skuldbelägga, men 30-talets sterilisering av ”asociala individer” och resande, eller dagens hets mot ”white trash” visar att det går alldeles utmärkt att godtyckligt peka ut de fattiga som orsak till sin egen fattigdom.

Självfallet måste vi kunna tala om invandring. Men framför allt behöver vi tala om klass och maktförhållanden. Strejkerna i England var en varning för hur invandring kan användas som tillhygge mot arbetarklassen, både från dem som fantiserar om att en folkhemsidyll skulle uppstå bara någon miljon människor drevs ut ur Sverige och från de ultraliberaler som hoppas att fri invandring ska leda till svagare fackföreningar och hårdare lönekonkurrens.
Tanken på Sverige som en befäst och välmående ö i ett hav av fattigdom är i bästa fall utopisk, de tusentals papperslösa som lever i ständig rädsla för utvisning är redan en rättslös del av arbetarklassen som varken kan tänkas bort eller hanteras polisiärt. Och framför allt, oavsett hur många flyktingar som kastas ut och hur hermetiskt tillslutet Sverige blir kommer låglönehotet från helt annat håll, samma gränser som stängts för människor har öppnats på vid gavel för det gränslöst jagande kapitalet. Ett hot som inte heller det kan besvaras med inskränkt nationalism utan bara med gränslös solidaritet.

Lars Henriksson

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.