Hur många intryck får det plats på en dag?

10 april 2013

Krönika

Hur mycket kan världen förändras på 45 minuter? Inte så mycket tänkte jag när jag satte mig i bilen för att åka från Kabul till Maydan-Shar. Men det var inte bara snön och kylan som blev mer påtaglig – konflikten kom mig in på livet. Vägen kantas av lastbilar som är fyllda med utrustning från internationella styrkor som nu drar sig tillbaka. Ett konkret tecken på de förändringarna som väntar Afghanistan efter 2014 – som alla talar om men med stor ovisshet om vad som egentligen kommer att ske. Väl framme i Maydan-Shar blir vi informerade om att vi av säkerhetsskäl inte kan röra oss utanför kontoret förutom ett kort besök på sjukhuset.
Så mycket större världen blir när den blir mindre. När vi kommer till sjukhuset sitter alla läkare med sina rockar i händerna och arbetsvägrar på grund av att specialstyrkor har tagit sig in på sjukhuset och börjat ställa krav på personalen.
Det är en sak att läsa i Genèvekonventionen om att hälsovårdspersonal, sjukhus, kliniker och ambulanser ska respekteras av stridande parter och en annan sak att stå öga mot öga med beväpnade män inne på ett sjukhus. Innan vi skyndar från sjukhuset blir jag indragen i ett litet behandlingsrum tillsammans med fyra kvinnliga sjuksköterskor. De är klädda ungefär som en svensk sjuksköterska men på väggen hänger fyra prydligt uppradade burkor – de behövs för att de ska kunna ta sig till och från sjukhuset utan alltför stor risk. Jag får tre minuter på mig att ställa frågor för att förstå en liten skärva av deras verklighet. Jag misslyckas naturligtvis.

Så mycket mer komplicerad världen blir när den kommer närmre. I provinsen där vi befinner oss strider olika oppositionsgrupper mot regeringens armé och utländska aktörer. Jag försöker förstå hur oppositionsgrupper som exempelvis talibanerna förhåller sig till vanliga människor och får ett rakt svar av en av kollegorna:
– Om de inte hade haft stöd därute hade de inte klarat sig en dag.
Och naturligtvis är det så, men det gör det inte lättare att förstå. Incidenter som den på sjukhuset innebär att förtroenden förflyttas – bort från regeringen och utländska styrkor.
Så mycket bättre världen blir av människor. Jag försöker förstå hur möjligheten att arbete med exempelvis utbildning påverkas av de internationella truppernas uttåg 2014. En kollega som arbetat länge med detta förklarar för mig, med samma självklarhet som kollegan ovan:
– Vi har varit här under många olika regimer, talibaner, internationella och andra. Men det vi alltid har gjort och kommer att fortsätta att göra är att sätta barnen och utbildningen i fokus. Det spelar ingen roll om det är ett talibanbarn eller ett regeringsbarn.
Så mycket världen kan förändras på 45 minuter. Jag åker tillbaka till Kabul efter en dag som känns som flera. På kvällen går jag på konsert med Afghanistans första heavy metal-band. Samtidigt som heavy metal kanske borde vara ett självklart uttryck i ett krigshärjat land är det ändå en väldigt märklig känsla – som att kastas tillbaka till en hard core-konsert i min hemstad i södra Sverige på 90-talet. Samtidigt har jag haft en dag som är så långt bort från den verkligheten som man kan komma. När bandet har slutat spela blir det disco och heavy metal-fansen börjar glatt dansa. Musiken är förfärlig men det hjälps inte – det är definitivt tid för att dansa.

 

Kajsa Johansson

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.