Han flydde från Nordkoreas fångläger

05 april 2013

Förstasidan, Nyheter, Utrikes

Shin Dong-hyuk. foto Emma Lundström

Shin Dong-hyuk. foto Emma Lundström

 

Nordkoreanen Shin Dong-hyuk föddes 1982 och är jämngammal med landets diktator Kim Jong-un. Men deras livsöden skulle bli varandras exakta motsatser. Kim Jong-un föddes som kronprins i den stalinistiska dynastin som härskar över Nordkorea. Shin Dong-hyuk föddes till slavarbetare i ett av landets många fångläger.
– När jag får frågan vad som var värst i lägren, säger jag att det mest tragiska är att jag överhuvudtaget föddes där. Överallt annars i världen är det en välsignelse att födas till människa. Men de som föds i lägren blir inte människor, säger Shin Dong-hyuk när han gästar Södertörns högskola utanför Stockholm.
– Jag har svårt att beskriva fångarna som människor, de lever inte som människor, men inte heller som djur eftersom de behandlas värre än djur.

Officiellt håller Nordkorea med 140 000 slavarbetare i fångläger, men andra uppskattar det till över 200 000 fångar.
– Jag vet inte själv hur många det är, men det jag vet att det är många och att de lider svår nöd och därför vill jag berätta vad jag vet för världen, säger Shin Dong-hyuk.
Han flydde själv från fångenskapen 2005, och sägs vara den enda som tagit sig levande ur lägren.

Eftersom Shin Dong-hyuk föddes i lägret kände han inte till något om världen utanför. Han förklarar att han trodde att hela världen var som fånglägret och kunde inte föreställa sig att det fanns något annat.
– Därför står man ut med detta liv eftersom man inte känner till några alternativ, säger han. Någon vänskap fanns inte heller i lägren. Vem som helst kunde vara en angivare. Det var alla mot alla.
– Det handlar inte om att leva utan att överleva, leva en dag i taget eller dö.

Det förekommer inte ens någon politisk indoktrinering i fångenskapen. Det finns inga stora propagandaporträtt av ledarna i lägren, såna som sitter uppe överallt annars i landet. Eftersom fångarna aldrig ska släppas fria anser den nordkoreanska regimen att de inte behöver någon politisk skolning.
– Vi ska aldrig komma ut, vi ska arbeta och dö där. Jag hade aldrig hört talas om Kim Jong Il som styrde landet, förrän jag blev fri, berättar Shin Dong-hyuk.
– Så oviktiga var vi att vi inte ens utsattes för politisk propaganda.

Shin Dong-hyuk vet inte heller vad hans föräldrar hade gjort för att hamna i lägret.
– Jag ifrågasatte aldrig varför de var där, lika lite som jag ifrågasatte varför jag var där. Det var bara den verklighet vi levde i, säger han.
Shin Dong-hyuk förklarar att barnen som föds i lägren är “produkter” av att en man och kvinna blir hopfösta för att alstra barn, officiellt som “belöning” för gott uppförande och hårt arbete.

Hans föräldrar jobbade hela tiden och hade inte tid för honom. Ibland slog de honom.
– Föräldrarna är ens föräldrar men ändå inte. Föräldrarna bestämmer inte över barnen eftersom vakterna gör det. Och om ett barn gör något fel måste föräldrarna ange barnet, och om en förälder gör något fel måste barnet ange föräldern, säger han.

Hans första minne var när han som femåring höll sin mamma i handen och gick på en offentlig avrättning. Det blev en chock. Han förstod att det var något fel när den andra människan blev dödad.
Då såg han också för första gången att det fanns två sorters människor i lägret. De som var fångar som han och hans mamma, och de som var vakter med vapen och bestämde allt.

Fram till att man är 6 år bryr sig vakterna inte om barnen, de kan springa runt lite hur de vill. Men sen börjar “skolan” vilket innebar att han fick börja lära sig arbeta och dessutom studera reglerna i lägret: “Du blir avrättad om du försöker fly, och du blir avrättad om du inte anger någon som försöker fly.”
Dessutom straffas man hela tiden för småsaker, förklarar Shin Dong-hyuk. Som om man inte arbetar tillräckligt fort eller om man plockar brödsmulor från golvet utan lov från vakterna.
– Hungern är det som är värst i lägren, säger Shin Dong-hyuk, man är alltid hungrig.

En dag när han var 14 år försökte hans mamma och hans äldre bror att fly men stoppades. Shin Dong-hyuk, som inte var inblandad i flyktförsöket, straffades ändå med tortyr och fick ett finger avskuret.
Därefter fick han bevittna hur modern och brodern avrättades. Då hatade han sin mamma och bror för att de genom sitt flyktförsök hade gett honom problem.
– Jag gav dem skulden, de hade brutit mot reglerna och jag tänkte att de fick det straff de förtjänade.

I tjugoårsåldern lärde han känna en ny fånge som berättade om världen utanför. Det fanns alltså en annan värld, ett alternativ till livet i lägren.
– Jag lockades av tanken på att det fanns mat utanför lägret, säger Shin Dong-hyuk och berättar varför han bestämde sig för att försöka fly.
– Jag tänkte att även om jag blir skjuten vill jag hellre dö än att gå miste om chansen att få äta mig mätt, säger han.

Vid ett tillfälle när vakterna inte såg på bestämde han sig tillsammans med den nya vännen att fly över el-stängslet. Vännen fastnade och dödades av en el-stöt, men Shin Dong-hyuk lyckades klättra över vännens kropp och på så sätt kom han över stängslet och kom undan.
Så småningom tog han sig över gränsen till Kina.

Idag arbetar Shin Dong-hyuk som människorättsaktivist och reser runt i världen för att berätta om sina erfarenheter i fånglägren i Nordkorea. Egentligen orkar han inte, men han måste.
Han säger att om han bara fick skicka en enda sak som nödhjälp till lägren, så skulle det vara bindor till kvinnorna. När han fick se reklamen för bindor på TV förstod vilken skillnad en sån enkel produkt skulle innebära för lägerfångarna.
För en gång varje månad går kvinnorna i lägret till arbetet med blod rinnande längsmed benen.

Per Leander

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.