Rätten att välja: är aborträtten hotad i Europa?

09 mars 2013

Böcker, Fokus, Förstasidan, Nyheter

Rätten att välja. Rätt till abort är en självklarhet för kvinnor i Sverige sedan 1975. I de flesta länder i Europa finns abortmöjligheter, ibland med restriktioner. Tre länder är mycket hårda: Irland, Polen, Malta. Anna Dahlqvist har skrivit en aktuell och läsvärd bok om Europa inför abortfrågan, I det tysta, resor på Europas abortmarknad. Står vi inför en backlash?

Savita Halappanavar dog 28 oktober 2012 på universitetssjukhuset Galway, Irland. Hon var tandläkare, indisk medborgare och muslim.
Hon sökte hjälp på sjukhuset när hon var gravid i vecka 17 eftersom ett missfall var på väg. Enligt hennes man Praveen Halappana meddelade läkarna att fostret inte var livsdugligt, men att de inte kunde genomföra en abort så länge dess hjärta slog, enligt irländsk lag.
Eftersom flera utredningar av vad som hände på sjukhuset pågår, finns inte läkarnas egna versioner tillgängliga. Att Savita Halappanavar drabbades av blodförgiftning och dog några dagar senare har inte ifrågasatts. Det är hennes man som citerar läkarna som säger att hon inte kan få en abort eftersom detta är ett katolskt land.
Hennes död gav upphov till reaktioner långt utanför Irland, bland annat givetvis Indien.
Abortförespråkare hävdar att det irländska abortförbudet orsakade Halappanavars död. Demonstrationer och möten organiserades över landet, med krav på legaliserade aborter.
Abortmotståndare, exempelvis The Life Institute in Ireland hävdar att ”kampanjmakare” utnyttjar kvinnans död för att driva sin sak.

Irlands abortlag är svårtolkad. 1983 infördes förbudet i grundlagen efter en folkomröstning, vilket gav fostret rätt till liv från befruktningen. En kvinna som genomgår abort riskerar livstids fängelse.
Högsta domstolen tolkar lagen så här, enligt The Independent: ”… det är lagligt att avsluta en graviditet i Irland om det är fastställt att det är troligt att det finns en verklig och påtaglig risk för moderns liv, till skillnad från hennes hälsa, som bara kan undvikas genom att graviditeten avslutas.”
Så nu diskuteras det vilt om läkarna gjorde rätt i det här fallet: borde de ha förstått att det fanns en verklig risk för kvinnans liv?

Nu pågår polisutredning, och parlamentet tillsatte ett utskott som ska specialstudera frågan med en rad experter. Regeringen vill ”klargöra” abortlagen som är så luddig att ingen kan specificera vad som kan anses livshotande.
Den situationen innebär uppenbarligen risk för livshotande situationer för kvinnor på Irland. Det är säkert hög tid att klargöra frågan eftersom ett internationellt symposium om just mödravård ägde rum i Dublin några veckor innan Savita Halappanavar dog.
Då uttalade sig 140 läkare att abort var medicinskt onödigt: ”Vi hävdar att direkt abort inte är medicinskt nödvändigt för att rädda en kvinnas liv. … Vi bekräftar att abortförbudet inte på något sätt påverkar möjlighet till bästa tänkbara vård för gravida kvinnor.”

Det är möjligt att Savita Halappanavars tragiska död kan påverka läget i Irland till det bättre för kvinnorna. På andra håll i Europa ser läget tvärtom sämre ut.
Anna Dahlqvist gav förra året ut boken I det tysta, resor på Europas abortmarknad. Det är en mycket upplysande bok. Dahlqvist skriver att ”Det råder ingen tvekan om att abortfrågan i Europa i dag präglas av en tydlig backlash”.
Hon koncentrerar sig i boken på de tre länder i Europa med den strängaste abortlagstiftningen, Irland, Polen och Malta. Det är de tre undantagen som grundar lagen på förbud. I övriga Europa ser reglerna olika ut, särskilt när det gäller tidsgränser och vissa restriktioner.
Abortlagstiftningen faller under nationella lagar, och är inte en fråga för EU. Ändå är det ett lite illavarslande tecken att EU-parlamentet nyligen röstade fram den maltesiske politikern Tonio Borg som EU:s kommissionär för hälsofrågor. Han är stenhård abortmotståndare, och det är också Malta. Han har lagt förslag på att Malta ska ta in abortförbudet i grundlagen, liksom på Irland.
Före omröstningen kallade den svenska EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (FP) Borg för en gammal mumie och dinosaurie. Hon berättade för TT att hon därefter blev mordhotad, ”många tycker att jag ska brinna i helvetet”.
– Det är en stor, fet, präktig råskandal. Han är emot kvinnors rättigheter, det är inte klokt, sade Cecilia Wikström till TT.

De politiska högerkrafternas tillväxt i delar av Europa betyder bland annat att lagar om familjerätt, kvinnors rättigheter och aborter också kan pressas åt höger. Anna Dahlqvist ger exempel i sin bok. 2009 införde Slovakien obligatorisk väntetid och registrering med personnummer av de kvinnor som gör abort. Den nya högerregeringen i Spanien har utlovat restriktioner i abortlagen. Ryssland (medlem i Europarådet) har infört obligatorisk vänteperiod och strukit sociala skäl efter vecka 12. Från 2012 har Ungern en ny grundlag med rätt till liv från befruktningen. Litauens parlament röstade om ett abortförbud 2008, med risk för kvinnans liv som enda undantag. Det föll med mycket knapp majoritet. Det finns fler exempel.

Det finns också många sätt att angripa aborträtten. Dit hör samvetsklausulen: att medicinsk personal inte ska behöva genomföra några åtgärder som strider mot deras samvete, det vill säga att läkare inte behöver genomföra aborter. I Italien säger nästan 70 procent av gynekologerna nej till aborter av samvetsskäl, berättar Anna Dahlqvist, och tillägger att italienskorna nu också måste bli abortresenärer. Som kvinnorna i Irland, Malta och Polen, som reser utomlands för att få en laglig och säker men kanske dyr abort.

I Sverige infördes den fria aborten fram till vecka 18 år 1975. Men frågan om samvetsklausul dyker upp då och då i försök att begränsa tillgängligheten till abort. 2010 kom förslaget upp igen, i ett inlägg i Göteborgs-Posten från riksdagsledamöterna Eva Johnsson (KD), och Annelie Enochson (KD) samt historieprofessorn Yvonne Maria Werner. Enochson och Johnson har också motionerat i denna fråga. I november 2011 slår kolumnisten Paulina Neuding ett slag för samvetsklausulen i Svenska Dagbladet.
Frågan hålls vid liv. På nätet finns mängder både av abortförespråkare och abortmotståndare med sina egna hemsidor.

 

Anna Dahlqvist berättar i sin mycket läsvärda bok om kvinnor i de tre länderna med de hårda lagarna, Irland, Malta, Polen. Resor till andra länder är en utväg. I Polen finns det också möjlighet till läkarabort mot betalning, fast diskret. Gemensamt för alla alternativ är att de är dyra och förnedrande, och ofta måste hållas hemliga för familj och vänner. Polska kvinnor begår inte brott om de genomför en abort, det gör kvinnorna i Irland och Malta. Ytterligare en risk. På Malta finns absolut inga undantag till förbudet, och kvinnan riskerar upp till tre års fängelse.
Hon berättar också om en ny möjlighet: två polska kvinnor driver en aborthemsida på fritiden. Metoden med hormonpreparat som man skaffar över nätet och sedan tar själv börjar bli allt vanligare, och den polska hemsidan ställer upp med hjälp och råd och hänvisar alltid till Women on Web, en hemsida som drivs av den holländska Women on Waves. Organsitionen har bland annat ett ambulerande abortskepp. Man kan beställa läkemedel via deras hemsida, frågeformulär fylls i och kontrolleras av läkare, gratis. Ett mejl kommer efter några veckor, som en efterkontroll.

Anna Dahlqvist skriver att denna nya metod bidrar till att dödsfallen i illegala aborter minskar i världen, särskilt räddar den många liv i latinamerikanska länder.
En sak har de tre hårda länderna gemensamt: en mycket stark katolsk kyrka. Det spelar med all säkerhet en stor roll för lagstiftningen i länderna. Anna Dahlqvist skriver träffande: ”Abort är det svarta fåret i de sexuella och reproduktiva rättigheterna. Mödravård är okontroversiellt, preventivmedel väcker viss diskussion, men abort leder till fullt krig.”
Katolska kyrkan – kanske den äldsta organisationen i världen? – har betraktat abort som omoraliskt sedan första århundradet, och anser att ”det mänskliga livet måste respekteras och skyddas fullständigt från befruktningen”. Just det som står i Irlands grundlag.
Och kriget om kvinnokroppen och rätten över den har stått under hela historien. Äkta män, fäder, bröder, präster, läkare, domare, politiker har alla tagit sig rätten att bestämma om kvinnors kroppar. Den enda som inte har fått bestämma har varit kvinnan själv.

 

Gunvor Karlström

I det tysta, resor på
Europas abortmarknad
Anna Dahlqvist
Bokförlaget Atlas 2012

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.