Oligarken Berezovskijs uppgång och fall

Nyheten om den ryske superoligarken Boris Berezovskijs död i lördags kom oväntat. Sedan Sovjets fall har Berezovskij hela tiden varit en ledande aktör i det ryska affärslivet och politiken. Först som en av det nya Rysslands mäktigaste män i allians med Jeltsin. Därefter som den högljuddaste kritikern mot Putin från exilen i London.
Mer än någon annan symboliserade Boris Berezovskij den lilla klick av skoningslösa affärsmän som gjorde sig superrika på privatiseringarna av ryska statens tillgångar efter Sovjetunionens upplösning. På samma sätt var han typexemplet på oligarken som förlorade allt när Putin kom till makten.

Oligarkerna var de nyuppsprungna kapitalister som med president Jeltsins uppmuntran i princip tog över hela Ryssland efter Sovjets fall, och gjorde enorma rikedomar samtidigt som en stor del av landets befolkning drabbades av ren misär när arbetslösheten sköt i taket samtidigt som de sociala skyddsnät som trots allt funnits på sovjettiden helt försvann.
Den ryske historikern Roy Medvedev menar i sin bok Kapitalism i Ryssland? att två miljoner ryssar dog en förtidig död till följd av svält och sjukdomar under chockkapitalismens intåg 1991-1995, vilket är jämförbart med Stalinterrorns offer.

Själva förde oligarkerna rena maffiakrig mot varandra med sina privata arméer, och lät lönnmörda rivaliserande affärsmän, oppositionella politiker och kritiska journalister på löpande band.
Boris Berezovskij misstänks själv ligga bakom mordet på den ryske journalisten Vladislav Listiev 1995, samt den amerikanske journalisten Paul Klebnikov 2004, efter att denne skrivit en kritisk bok om Berezovskij med titeln Godfather of the Kremlin.
Själv har Berezovskij överlevt flera mordförsök, bland annat en bilbomb som tog död på hans chaufför.

Boris Berezovskij, som ursprungligen var matematikprofessor, hade börjat sin affärskarriär som bilhandlare efter Sovjets fall och gjorde sig snabbt en förmögenhet. För dessa pengar köpte han upp en stor andel i det sovjetiska flygbolaget Aeroflot när det privatiserades, och tillsammans med en annan oligark Roman Abramovitj lade han beslag på det statliga oljebolaget Sibneft.
Berezovskij förstod också mediernas makt och lyckades ta över den ryska statliga TV-kanal 1, som blev hans viktigaste propagandaverktyg.

Riktigt stor makt över Ryssland fick Berezovskij genom sitt inflytande över den allt mer sjuka och alkoholiserade presidenten Boris Jeltsin och dennes ”familj”, som maktgruppen i Kreml kallades.
Andra oligarker rörde sig runt ”Familjen”, men det var bara Berezovskij som blev en riktig ”Familjemedlem”, vilket underlättade hans affärer och gjorde honom till den ledande oligarken.

Det var också Berezovskij som hjälpte Jeltsin att vinna fuskvalet 1996. ”Opinionsundersökningarna i januari 1996 (ett halvår före valet) visade att bara åtta procent av ryssarna stödde Jeltsin, medan kommunistledaren Ziuganov hade mellan 20 och 25 procents stöd” skriver Sveriges Radios korrespondent Vladislav Savic i sin bok om Ryssland som kom för ett par år sedan, och fortsätter:
”Paniken spred sig inom den rådande makteliten. Jeltsin undertecknade ett hemligt avtal med Berezovskij och Gusinskij, mediebaronerna som tillsammans ägde en rad TV-kanaler. Kommunisterna skulle inte få göra sin röst hörd i de viktiga tv-kanalerna och all tidigare kritik av Jeltsin och makthavarna i Kreml skulle tystas: Jeltsin bara måste vinna. För att åstadkomma detta fick yttrandefriheten och demokratin sättas på undantag.”

När Jeltsins andra mandatperiod började närma sig sitt slut skulle Berezovskij ironiskt nog ge sitt stöd till den man som senare skulle ta all makt ifrån honom: Vladimir Putin.
I egenskap av chef för säkerhetspolisen FSB hade Putin hjälpt ”Familjen” att slippa undan en massa anklagelser om ekonomisk brottslighet. Berezovskij såg därför Putin som en pålitlig och lydig byråkrat som han trodde att han skulle kunna kontrollera på samma sätt som han hade kontrollerat Jeltsin.
Det sägs därför ha varit Boris Berezovskij själv som övertalade Jeltsin att välja Putin som sin efterträdare, och därefter lanserade Berezovskij en massiv propagandakampanj för Putin i sin TV-kanal, så att Putin vann valet 2000. Men det skulle visa sig att Berezovskij inte alls hade kontroll över den där Putin.

”Berezovskij installerade Putin i Kreml och skröt om att han kunde göra en apa till president, men det uppskattade inte apan” skriver den amerikanske rysslandsjournalisten Mark Ames träffande på twitter (23/3).
Direkt efter att Putin kommit till makten samlade han alla oligarker till ett möte. Med kraften av FSB bakom sig förklarade Putin att oligarkerna skulle underordna sig staten, inte tvärtom. De oligarker som fann sig i detta, betalade sina skatter och undvek att lägga sig i politiska frågor, skulle få fortsätta att leva sina liv i rikedom. Men om oligarkerna gick emot den nye presidenten skulle han krossa dem.

Så blev det också. Berezovskij var en av dem som vägrade att underordna sig Putin och Putin krossade honom. Putin tog ifrån honom Kanal 1 som åter blev statlig TV, och oljebolaget Sibneft övergick helt i Roman Abramovitj ägo, då denne var en oligark som gått med på att underställa sig Putins krav.
Berezovskij anklagades också för ekonomisk brottslighet i samband med upphandlandet av Aeroflot, och för att komma undan flydde Berezovskij med de miljoner han fortfarande hade till London, eller ”Londongrad” som den brittiska huvudstaden kallas av de många exilryssar som bor där idag, huvudsakligen landsflyktiga affärsmän.

Från London har Boris Berezovskij fortsatt att bekämpa Putin, uppmanat ryssarna själva att göra ”revolution mot den giriga tyrannen” och skänkt enorma summor pengar till alla möjliga oppositionsgrupper i Ryssland, allt från liberaler till fascister och kommunister. Han ska också ha finansierat den så kallade ”orangea revolutionen” i Ukraina.
År 2012 försökte Berezovskij stämma sin förre kompanjon Roman Abramovitj på 3-5 miljarder engelska pund i Londons högsta domstol, för vad han menar var ett olovligt övertagande av Sibneft. Men domstolen dömde till Abramovitjs fördel, och Berezovskij blev istället själv tvungen att betala ett skadestånd på 35 miljoner pund till Abramovitj.

Allt tyder på att Berezovskijs död var ett självmord genom hängning. Hans kropp hittades i badrummet med dörren låst inifrån. Londonpolisen sökte förgäves efter spår av gifter eller radioaktivitet i bostaden.
Två månader tidigare hade Berezovskij skrivit ett privat brev till Putin där han bad om ursäkt för allt och uttryckte en önskan att få komma hem till Ryssland. Fosterlandet. Berezovskij, tidigare en av världens rikaste män, var nu nästan helt ekonomiskt utblottad. (Om än med 320 miljoner dollar i låsta tillgångar.)
Den sista nyheten om Berezovskij som uppmärksammades ett par dagar före hans död, var att han sålde en av sina dyra tavlor på aktion. Det var en tavla av popkonstnären Andy Warhol: ett porträtt föreställande Lenin.

Per Leander

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.