Kapitalism och frihet – inget tvillingpar

16 mars 2013

Förstasidan, Kommentar, Nyheter

Den ofta skarpa kolumnisten Lena Andersson drar i Dagens Nyheter 9 mars en lans för kapitalismen: Den ”är inte följden av en avsikt. Den är följden av frihet. Kapitalismen kan inte tas bort utan att andra friheter stryker med”. Även om Lena Andersson retoriskt vänder dogmen upp och ned – den gängse är ju snarare att kapitalismens privategendom utgör förutsättningen för frihet, inte tvärtom – tillhör föreställningen om tvillingparet önsketänkandets värld. Inte den reella historiens.

Riktigt är att den kapitalistiska äganderätten och näringsfriheten en gång bröt sönder den samhällsordning som reglerades av bördsmakt. Liksom att den kapitalistiska ägarfriheten infördes i kölvattnet på folkliga frigörelseförsök från franska revolutionens dagar. Men de båda rörelseriktningarna var ingalunda sammanknutna av villkorslösa orsakssamband. Tvärtom kunde kapitalismens genombrott innebära dramatiskt minskande frihet för stora befolkningsgrupper.
Där småbrukare och hantverkare slogs ut och förvandlades till proletärer, innebar den framväxande kapitalismen en stigande maktlöshet över såväl det egna arbetet som i samhället.
De äldre samhällenas brokighet och individualitet kom alltmer att präglas av massproduktionens och masskonsumtionens enhetlighet i en utsträckning tidigare generationer knappast kunde föreställa sig.
Att kapitalism skulle utgöra förutsättningen för demokrati är en skamfilad liberal trosartikel. Kapitalismens föregångsmän i bankpalats och statsapparater utgjorde inga demokratiska spjutspetsar utan fruktade och sökte hejda ”massans” inflytande och herravälde, på hemmaplan och i kolonierna. Laissez faire-kapitalismens 1800-tal såg istället extremt hårda motsättningar mellan de breda lagrens strävan efter demokratiska fri- och rättigheter och företrädare för kapitalintressena. Liksom vi gör idag, runt om i världen.
Kapitalismen frodades lika bra i Hitlers Tyskland som i Weimar; bättre i Pinochets Chile än i Allendes.

Att frihet omvänt måste resultera i kapitalism är en lika verklighetsfrämmande trosföre­ställning. Det är ju snarare så att människor genom demokratiska fri- och rättigheter under halvannat århundrade sökt sätta gränser för och tygla just den kapitalistiska profitdriftens logik. Ja, de demokratiska fri- och rättigheter som ännu råder har i stor utsträckning genomdrivits mot mäktiga affärsintressen och satt samhällsbehovet före vinstintresset. Hela välfärdsstaten undandrogs den kapitalistiska marknaden för dessa bredare mänskliga behovs skull.

Att kapitalism inte skulle vara ”följden av en avsikt” utan bara det naturliga resultatet av mänsklig frihet, placerar trosföreställningen i det översinnligas rike – alternativt bland sociobiologins idéer om människans natur bortom samhällsliv och kultur. När en annars så skoningslös religionskritiker som Lena Andersson måste förlita sig på den blinda tron för att avvisa alternativ till kapitalismen förstår vi att det krävs rejäla doser av trosvisshet för att nonchalera systemkritiken i dessa finanssammanbrottens och klimatkrisens yttersta dagar.

Håkan Blomqvist

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.