Hugo Chávez – en levande symbol för att förändring är möjlig

1954 - 2013

 

Venezuelas president Hugo Chávez förlorade kampen mot cancern och dog på sin post, 58 år gammal, den 5 mars 2013. Han hade precis blivit omvald till en fjärde mandatperiod, med 55 procent av rösterna, efter att ha styrt sitt land i 14 år.
Att Hugo Chávez överhuvudtaget fick en chans att regera så länge berodde på det massiva stöd han hela tiden haft på hemmaplan och inte minst eftersom hans folk satte stopp för ett CIA-stött kuppförsök att avsätta honom redan år 2002.
Det finns en fantastisk dokumentärfilm om detta, The Revolution Will Not Be Televised, som visar hur Chávez kidnappas av de högervridna kuppmakarna, men hur hundratusentals, kanske miljoner, vanliga venezuelaner går ut på gatorna för att protestera mot kuppen, och efter 47 timmars fångenskap blir Chávez frisläppt.

Hugo Chávez var lika hyllad av vänstern som han var hatad av högern. Borgarna har beskyllt honom för att vara allt från en pajas till en diktator.
”Han tog deras pengar för att finansiera sin populistiska politik” säger Carl Bildt i Sveriges Radio (6/3) och syftar på oljebolagens vinster. Och med den ”populistiska politik” som Carl Bildt beklagar sig över menas de stora sociala satsningar som Chávez har genomfört, som har lett till att fattigdomen i Venezuela har halverats de senaste tio åren, enligt statistik från Världsbanken.

Under Chávez ledning har den fattiga befolkningens levnadsstandard höjts enormt. Inte bara genom den ekonomiska omfördelningspolitiken, flera arbeten och bostäder, utan också genom satsningar på att få folk att äta rätt näringsrik mat för att må bättre. Och analfabetismen har i princip utrotats.
Med stöd av tiotusentals socialistiska läkare från Kuba kan Venezuela erbjuda gratis högklassig sjukvård till landets fattiga i städerna, såväl som i minsta by på landsbygden. Bland annat har hundratusentals venezuelaner genom en speciell satsning botats från svåra ögonsjukdomar.

Nyckeln till denna progressiva samhällsomvandling har varit nationaliseringarna av framför allt Venezuelas olje- och gruvbolag. Samtidigt har Chávez, långt ifrån vad borgarna påstår, inte genomfört så omfattande nationaliseringar att de hotat det privata näringslivet eller marknadsekonomin.
En annan ofta spridd lögn är att han har avvecklat pressfriheten. Men majoriteten av alla tidningar och TV-kanaler i Venezuela är fortfarande i privat ägo, klart högervridna och öppet kritiska mot Hugo Chávez utan att censureras av staten.
De som beskyller Chávez för att vara odemokratisk bortser också gärna från den lokala direktdemokrati som uppmuntrats och vuxit sig stark under Chávez ledarskap, med arbetarråd på arbetsplatser och i bostadsområden.

Politiskt var Hugo Chávez dock något svårdefinierad. Ursprungligen stod han för en småborgerlig nationalism som förespråkade större venezuelansk självständighet från amerikanskt inflytande. Chávez egen stora idol var den venezuelanska revolutionsledaren Simon Bolívar som ledde självständighetskampen mot Spanien på 1800-talet.
Med tiden började Chávez kalla sig själv för socialist, och menade att han ledde en revolution för att bygga ”socialismen för det 21:a århundradet”.
Men Hugo Chávez var ingen revolutionär socialist i ordets verkliga mening, utan mera av en klassisk reformistisk socialdemokrat. Han har efter 14 år vid makten heller inte skapat någon socialistisk stat som kan skydda arbetarklassens landvinningar. Venezuela är i grunden fortfarande en borgerlig stat, vilket innebär att alla Chávez reformer lätt kan vridas tillbaka, antingen genom en ny högermilitärkupp eller om borgarna vinner nästa val.

Utrikespolitiskt har Hugo Chávez varit ännu mera klurig. Han har inte bara haft goda kontakter med vänsterregeringar som Kuba och Ecuador, utan automatiskt allierat sig med och gärna uttalat stöd för alla regimer som varit ”anti-amerikanska”, inklusive diktaturerna i Iran, Vitryssland och Libyen.
Men hur osmakliga hans hyllningar till Mahmoud Ahmadinejad, Aleksandr Lukasjenko och Gaddafi än var, kan dessa inte överskugga den progressiva samhällsomvandling som Hugo Chávez har genomfört i sitt hemland Venezuela.

Hugo Chávez var inte ensam i att förändra sitt land. Den utvecklingen har genomförts av miljoner kämpande människor i jordbruken och på fabriksgolven, i skolorna och på sjukhusen och med hjälp av ärliga politiker och välvilliga militärer.
Men Hugo Chávez var den levande och ledande symbolen för den progressiva förändringen i Venezuela. Och oavsett vad som händer nu, kommer han fortsätta att vara en sådan symbol för framför allt de latinamerikanska folken som fortsätter att kämpa för social rättvisa och värdiga liv.

Per Leander

 

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.