Hon möter näthatet varje dag på jobbet

 

Mobbning på internet och så kallat näthat drabbar inte bara skolungdomar och journalister som får hotfulla mejl från arga läsare. Ytterligare en utsatt grupp är personer som arbetar med kundservice åt företag. I det arbetet hör det till vardagen att bli kallad saker som ”hora” eller ”bög”, och i mera sällsynta fall kan det komma riktiga mordhot.
– Varje dag är det alltid nån som går för långt och attackerar. Det märkte jag ju direkt när jag började jobba med det här, säger Anna.

Anna arbetar med kundservice åt ett stort svenskt företag där hon har till uppgift att hjälpa kunderna och besvara deras frågor via sociala medier som på facebook och på företagets diskussionsforum. De flesta är snälla, men ibland blir de riktigt arga, hatiska och till och med hotfulla.
– I början kände jag att det var jobbigt att behöva svara då. Men jag är så himla avtrubbad nu. Jag blir inte ledsen längre, jag tar inte åt mig, berättar hon.
– Man får göra sitt bästa och svara så gott det går.

Företagets nätforum har installerat ett filter som reagerar på vissa ord och därmed kan sätta stopp för de värsta påhoppen. Till en början var det bara ett ord som filtret sorterade bort: ”Hora”.
Men med tiden har filtret uppdaterats med nya ord, berättar Anna, så att det nu också sätter stopp för orden: fitta, kuk, våldta, knulla, slyna, slampa, svartskalle, neger, bög.

Men det finns betydligt värre saker än fula ord. En dag hade någon skrivit vad som kan tolkas som ett mordhot riktat mot Anna och hennes arbetskamrat på facebook. ”Det är två fittor som heter Anna och Ella som sitter och svarar. Vi ska mangla de där fittorna”, hade en kille skrivit.
En av killens kompisar hade hakat på tråden och skrivit: ”Säg när och var så gör vi det!”
– Det var obehagligt, de visste vad jag hette. Tänk om de letar upp min adress och kommer hem till mig, säger Anna.
Samtidigt ville hon inte ta hotet på allvar.
– De fattar nog inte vad de själva skriver. De skriver till varandra på nätet men glömmer att andra kan se och att vi är människor med känslor, säger hon.

Företaget som Anna jobbar för tog inte heller mordhotet på allvar och det gjordes ingen polisanmälan.
– Vi har inga anmälningsrutiner för sånt här. Egentligen kan man tycka att de borde ha en handlingsplan, det är ju en arbetsmiljöfråga, och det var ju ett hot, säger hon och förklarar att den enda policyn som företaget har är att radera hotfulla eller stötande kommentarer.
– Men då tycker de istället att de blir censurerade och blir ännu argare när de skriver nästa gång.

Anna berättar också om en annan obehaglig händelse. Det var en konstig kvinna som ringde till hennes chef en morgon och påstod att hon var Annas mamma och försökte sjukanmäla henne.
– Det var riktigt läskigt, säger Anna.
– Hur skulle jag tolka det, var det någon som ville skrämma mig eller bara någon galning.

Till sist valde Anna att byta namn från sitt riktiga förnamn till ett påhittat namn när hon svarade kunderna på nätforumet och på facebook. Det fanns flera skäl att göra det.
– Dels av säkerhetsskäl för att ingen ska kunna klura ut vem jag är. Men också för att slippa se sitt eget namn bli uthängt i sociala medier, säger hon och förklarar vidare:
– Genom att byta namn blir det som att man kan gå in i en roll, så att man kan distansera sig från hatet.

Anna valde dessutom att byta till ett mansnamn, eftersom hon gissade att en man skulle få mera respekt från kunderna. Dessutom tänkte hon att hon skulle slippa bli kallad ”hora” och ”fitta”.
Men då händer det istället att hon blir kallad för ”bög”.
– Man måste ha ganska mycket galghumor på det här jobbet, säger hon.

Per Leander

Anna heter egentligen något annat.

 

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.