100 000 kvinnor tvingas sluta jobba för att vårda anhöriga

08 mars 2013

Fokus, Förstasidan, Nyheter

De samhälleliga resurser som läggs på äldreomsorgen har minskat rejält sedan 1980, trots att det blir allt fler äldre i Sverige. Nedskärningarna gäller framför allt färre hemtjänsttimmar för de äldre som bor själva, men de senaste tio åren har också en fjärdedel av alla platser på äldreboende försvunnit.

Idag är det allt fler anhöriga som blir tvungna att ta hand om sina äldre. 360 000 personer, främst kvinnor, måste idag bistå sina äldre anhöriga med vardagliga sysslor. Av dessa har cirka 100 000 personer, också huvudsakligen kvinnor, tvingats gå ner i arbetstid eller helt sluta arbeta för att kunna vårda en nära anhörig. Det visar undersökningen Åtstramningens pris som presenterades av fackföreningen Kommunal i slutet av förra året.
Anhörigomsorgen har hela tiden ökat sedan 1980-talet, men nytt under 2000-talet är att alla samhällsgrupper påverkas. Tidigare var det huvudsakligen barn till lågutbildade som tvingades lägga mest tid på att ta hand om sina gamla och sjuka föräldrar. Idag är även allt fler av medelklassens åldringar beroende av sina barn för att få hjälp, även om det fortfarande finns stora klasskillnader i hur äldrevården ser ut.
Medelklassen har nämligen större möjlighet att komplettera äldrevården genom att lägga pengar på köp av privat hemhjälp, något som arbetarklassens barn inte har råd med. ”Det finns ett tydligt klassmönster i vem som får vilken slags äldreomsorg” står att läsa i rapporten: ”Det är framför allt äldre med lägre utbildning och mindre resurser som är beroende av barnens och andra anhörigas hjälp. Äldre med högre utbildning och mer resurser köper istället mer privat hjälp. En åtstramning av den offentliga omsorgen leder därför till ökade sociala skillnader.”

Det var för 50 år sedan, runt 1960, som samhället på allvar började satsa på äldreomsorgen, för att avlasta de anhöriga som dittills tvingats stå för vården av de äldre i hemmen. Inte minst skedde detta tack vare en stark framväxande kvinno­rörelse. Mellan 1960 och 1980 femdubblades antalet hemtjänstmottagare, samtidigt som också antalet platser på äldreboende ökade för vart år som gick, visar Kommunals studie.
Men på 1980-talet vände utvecklingen helt, som ett resultat av den drastiska minskningen av den offentligt finansierade äldreomsorgen, och andelen gamla som får hemtjänst eller bor i äldreboende är tillbaka på den nivå som rådde på 1960-talet, enligt rapporten.

Samtidigt har borgerliga såväl som socialdemokratiska politiker hävdat att vården inte skulle bli sämre, utan bara överföras från offentlig till privat sektor. Men i själva verket har det alltså, som rapporten visar, bara lett till att färre har råd med en värdig vård, och att allt fler anhöriga, huvudsakligen arbetarklasskvinnor, måste lägga en stor del av sin vardag på att ta hand om sina äldre.
Det i sin tur har alltså lett till att 100 000 kvinnor helt eller delvis har tvingats lämna sina lönearbeten, vilket i sin tur kommer att leda till ökade klassklyftor. ”En välbyggd äldreomsorg är, liksom barnomsorgen, en förutsättning för att kvinnor och män ska kunna förvärvsarbeta över hela livsloppet. En försämrad äldreomsorg riskerar därmed att få konsekvenser för de medelåders barnens, framför allt döttrarnas, arbetsutbud” skriver Kommunals rapportförfattare.

Rut-avdraget, det vill säga den av borgarna införda skattesubventioneringen för ”hushållsnära tjänster”, har heller inte underlättat möjligheten att ersätta den offentliga vården med privat vård, förklarar rapportförfattarna:
”Privat köpt hjälp – med eller utan Rut-avdraget – har inte på långa vägar kompenserat den uteblivna offentligt finansierade omsorgen, vare sig när det gäller andelen av de äldre som köper sådan hjälp eller när det gäller hjälpens omfattning. Därför har barnen och andra närstående till äldre i alla sociala skikt fått öka sina insatser” med att hjälpa de anhöriga i hemmet.

Efter att också ha jämfört hur äldreomsorg i relation till kvinnors förvärvsarbetande ser ut i andra länder, drar Kommunals rapport slutsatsen: ”Ju mer pengar ett land avsätter till omsorgstjänster för äldre och funktionshindrade personer, desto fler medelålders kvinnor är i förvärvsarbete. Väl underbyggda omsorgstjänster är helt enkelt en förutsättning för att den som har omsorgsbehövande familjemedlemmar ska kunna förvärvsarbeta. Särskilt viktigt är de offentligt finansierade omsorgstjänsterna för lågutbildade kvinnor som inte har råd att köpa privata omsorgstjänster.”

”Sambandet är dubbelriktat: ju fler kvinnor (och män) som är i förvärvsarbete, desto större blir skattebasen och desto mer pengar kan användas för äldreomsorg eller andra delar av den gemensamma välfärden”, skriver rapportförfattarna:
”Utifrån detta argumenterar vi för att offentligfinansierad äldreomsorg inte ska ses enbart som en kostnad. Tvärtom är den en viktig del av den sociala infrastrukturen. Äldreomsorgen skapar förutsättningar för en god samhällsekonomi genom att öka det kvinnliga arbetsutbudet.”

Per Leander

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.