Då känns det där med smartphones inte längre så smart

09 mars 2013

Förstasidan, Krönika

I tunnelbanan ser jag dem överallt. Som zombies. Verklighetsfrånvända. Stirrande ner i sina telefoner – ”smartphones” – iPhones.
De stirrar verkligen rakt ner, nacken böjd i 90°, flera timmar om dagen. De kommer att få svåra nackproblem inom en snar framtid. Många miljoner människor. Då känns det där med smart­phones inte längre så smart.

Själv har jag ingen smartphone och vill inte ha det. De där två timmarna varje dag när jag åker till och från jobbet, kan jag gärna slippa internet, mejl och facebook. Vila hjärnan lite från allt informationsflöde.
Ändå var jag en av de första i Sverige som kom i kontakt med iPhones. Ja, en av de första som verkligen jobbade med iPhones.

Jag jobbade ett par år som lagerarbetare på ett telekomdistributions­företag i norra Stockholm. Vi lagerhöll och distribuerade mobiltelefoner och andra produkter till butiker i hela Norden. Jag och mina kamrater stod och packade kartonger hela dagarna för 100 kronor i timmen, instängda i en fönsterlös plåtlagerbyggnad, medan företaget gjorde 4 miljarder i vinst om året.
Så sommaren 2008 kom alltså den första versionen av iPhones till Sverige, ett halvår efter att den hade lanserats i USA. Saker och ting gick lite långsammare på den tiden.

När lastbilen med den första leveransen iPhones kom till vårt lager var det en händelse som skilde sig från alla andra vanliga inleveranser.
Leveransen med iPhones kom under kodnamnet ”Falcon”, så att eventuella tjuvar inte skulle kunna veta vad det var för värdefull last.

Dessutom kom iPhones inte packade på de vanliga europa­pallarna med kartongkragar, utan i specialpallar med kragar av plywood. Det var så klart mycket jobbigare för oss arbetare att demontera plywoodkragarna än de vanliga lätta kartongkragarna.
Vår förman Stor-Robban skulle visa sig tuff och försökte demontera plywood­kragarna genom att sparka sönder dem. Han fick en stor vass plywoodflisa i ansiktet så den skar upp ett blödande sår.

Vi lagerarbetare fick egentligen inte öppna förpackningarna, men vi gjorde det ändå för att se vad det var för speciellt med de här ”Falcon”-telefonerna. Det fanns två varianter, en svart iPhone och en vit iPhone. De var stora och klumpiga och hade jättestora skärmar.
Det här var verkligen något nytt. Tidigare hade mobiltelefonerna bara blivit mindre och mindre, men nu skulle de finaste telefonerna vara stora igen, lika stora och klumpiga som de första yuppie­nallarna på åttiotalet.

Nu, fem år senare, är den där första typen av iPhone en relik. Nu är det  iPhone 5 som gäller. Tror jag.
Jag har inte så bra koll egentligen eftersom jag aldrig har ägt någon smartphone, bara jobbat med dem.

Per Leander

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.