Chomsky om värdighet: ”Gaza är spelplatsen för alla tänkbara brott”

23 mars 2013

Förstasidan, Nyheter, På plats

Det regnar i London. Dubbeldäckarna plöjer genom gatorna som blivit till små innanhav. Klungan av människor utanför Friends House försöker undvika kaskaderna. När dörrarna öppnas fälls hundratals paraplyer ihop. Den stora föreläsningssalen fylls snabbt. En liten grå man står uppe vid podiet och testar mikrofonen. Det är Noam Chomsky.

Precis som författaren Edward W Saids fru, Mariam Said, säger i inledningstalet till ”Edward W Said London Lecture 2013”, behövs det knappast någon presentation. Biljetterna till föreläsningen var slutsålda redan före jul. Den nu 84-årige lingvisten och vänsterikonen från USA har en tendens att dra stor publik.

Kvällen ska handla om våld och värdighet i Mellanöstern. Noam Chomsky kan hela historien. Halvt mumlande, rabblande, vetenskapligt torrt och samtidigt spetsigt – med glimtar av en humor som får publiken att frusta till i oväntade skrattattacker – berättar han om alla turer i Israel/Palestinakonflikten. Talar om kriminellt förtryck. Om att använda förödmjukelse för att få ett folk på knä. Om förödmjukelsetaktiken som globaliserad tortyr.
– Gaza är spelplats för alla tänkbara brott, säger han och tar ”Operation Cast Lead” som exempel, kallar det ”infanticide” – en massaker på barn.
Bit för bit lägger han fram bilderna. Attackerna på ett helt folks värdighet. Ingen vacker syn.
Samtidigt ser han att Gazas krav på värdighet inspirerade de krav som kom att sprida sig som en löpeld genom Nordafrika efter att Mohamed Bouazizi tände eld på sig i Sidi Bouzid i Tunisien och revolutionerna bröt fram.

Noam Chomsky talar också om textilarbetarstrejken 1912 i Lawrence, Massachusetts, USA, där han själv bor. Om bröd och rosor. Om att kravet på att arbetarna ska ha kontroll över den egna arbetsplatsen fortfarande är giltigt. Och om synen på och föraktet för Iran.
Han säger även att pressen tycker om att låtsas som att den består av oberoende experter.
Samhällskritikern Chomsky har för vana att sätta nålen i varje uppblåst ballong, med minsta möjliga mimik. Röstläget är detsamma, vare sig han är ironisk eller gravallvarlig.
Om inte västvärldens och USA:s inställning ändras kommer våldet och lidandet att fortsätta i Gaza, konkluderar Noam Chomsky innan det är dags för frågor.

Situationen i Syrien beskriver han som att landet är på väg mot ett självmord:
– Det enda hoppet där är om riktiga förhandlingar kommer igång. Konflikten förgör hela samhället.
Han intygar att han inte är någon stor Hamasbeundrare, och på en fråga om extremhögern i USA svarar han att det inte är konstigt att den är på frammarsch i ett samhälle som är låst i att tjäna de extremt rika och de stora företagen. Vad högern behöver göra är bara att vända sig till människor som alltid har funnits där, som behöver något att tro på. Rörelsen mot Obamas förslag på begränsningar när det gäller vapeninnehav, menar Chomsky är betydligt värre än Hamas.

När Noam Chomsky får frågan om han tror på en två- eller enstatslösning svarar han:
– Om vi är realistiska när det gäller nuläget så finns det bara två möjligheter: antingen två stater, eller att Israel och USA fortsätter att göra precis vad de gör just nu, alltså behålla Gaza som ett fängelse.
En enstatslösning finns inte på kartan enligt honom, inte så länge USA och dess allierade underminerar alla möjligheter till en sådan.

Noam Chomsky ogillar gränser, det är tydligt. Han tycker att nästa steg i utvecklingen måste vara att luckra upp alla imperialistiska nationsgränser. Han är less på alla som, apropå framtiden i till exempel Israel/Palestina, säger ”jag skulle vilja att det blev så här”:
– Det finns många saker vi skulle vilja, men hur kommer vi dit?
Den som har skrivit en bok med handfasta tips till Occupy­rörelsen, vill ha handling. Handling och tankegods som går att använda, inte bara dribbla med i teoretiska ordalag.
Ute regnar det fortfarande. Paraplyerna åker upp. Noam Chomskys mumlande, malande stämma stannar i huvudet när Londonkvällen möter upp med sina stora tunga regndroppar och sina tusen och åter tusen ljus.

Text och foto:
Emma Lundström

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.