Ta kontroll över mineraltillgångarna!

15 februari 2013

Ledare

År 1957 övergick gruvbolaget LKAB helt i statlig ägo efter att hälftenägaren Grängesbergskoncernen lösts ut. Det var ett tecken i tiden för då sågs de basala mineraltillgångarna, som LKAB:s järnmalm i Kiruna och Svappavaara, som en resurs vilken tillhörde hela samhället, en resurs som på ett planerat sätt skulle utvinnas och inte lämnas åt några enskilda kapitalisters kontroll. Idag är situationen i mycket förändrad. LKAB är kvar i statligt ägo men, efter att en ny minerallag trädde i kraft i juli 1992, är det i övrigt fritt fram för kapitalistisk exploatering inom denna näring. Avregleringarna, i kombination med häftigt stigande råvarupriser, har gjort att mängder av privata bolag nu söker sin lycka i att exploatera mineralerna i den svenska berggrunden.

För tre månader sedan ljöd kanonsaluten i det lilla norrbottniska samhället Pajala när – för första gången på hundra år i Sverige – en ny järnmalmsgruva öppnades, med hopp om arbetstillfällen i en stagnerande bygd. Det var bolaget Northland Resources, registrerat i skatteparadiset Luxemburg och med bland annat Handelsbanken som stor delägare, som etablerat sig.
Tre månader senare har dock förhoppningarna förbytts till en gnagande oro. Redan innan gruvan tagits i full drift har Northland Resources hamnat i ekonomiskt trångmål. Kostnaderna har stigit mer än vad bolaget räknat med och för att undvika konkurs måste kassan snabbt stärkas med 2,7 miljarder i form av nya lån och aktieemissioner. Man har fått en respit på tre månader men, mot bakgrund av att bolagets aktiekurs sjunkit som en sten, är gruvans framtid minst sagt osäker.

Det politiska svaret på denna kris har som väntat blivit ett icke-svar. Regeringen Reinfeldt är trogen sin nyliberala strategi att låta marknadskrafterna få verka i lugn och ro. Det man på sikt kan befara är också att regeringen allvarligt överväger att privatisera LKAB; att Marcus Wallenberg sedan 2011 innehar posten som styrelseordförande är i sammanhanget ett oroande tecken.
Från oppositionen hörs det inte heller mycket. När Stefan Löfven besökte Pajala i januari tyckte han att det var ”roligt att få ta del av en framgångssaga”, men nu är hans mun förseglad. Vänsterpartiet vill i och för sig radikalt höja gruvavgiften (den avgift som entreprenören betalar till markägare och stat), men det är ingenting som idag tryggar jobb och drift i Pajalagruvan. Att inte partiet tydligt för fram den klassiska ståndpunkten att basresursernas förvaltning ska vara en samhällelig angelägenhet är en sorglig avspegling av politikens högervridning.

Vi socialister menar att det är oacceptabelt att den rådande kvartalskapitalismen tillåts att spela roulette med våra ändliga mineraltillgångar. Det enda raka är att staten tar över ägandet och säkrar drift, jobb och ett planerat långsiktigt resursuttag i Pajalagruvan. Minerallagen måste radikalt skrivas om. Sverige ska inte vara ett Klondyke för privata lycksökare!

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.

Ta kontroll över mineraltillgångarna!

15 februari 2013

Ledare

År 1957 övergick gruvbolaget LKAB helt i statlig ägo efter att hälftenägaren Grängesbergskoncernen lösts ut. Det var ett tecken i tiden för då sågs de basala mineraltillgångarna, som LKAB:s järnmalm i Kiruna och Svappavaara, som en resurs vilken tillhörde hela samhället, en resurs som på ett planerat sätt skulle utvinnas och inte lämnas åt några enskilda kapitalisters kontroll. Idag är situationen i mycket förändrad. LKAB är kvar i statligt ägo men, efter att en ny minerallag trädde i kraft i juli 1992, är det i övrigt fritt fram för kapitalistisk exploatering inom denna näring. Avregleringarna, i kombination med häftigt stigande råvarupriser, har gjort att mängder av privata bolag nu söker sin lycka i att exploatera mineralerna i den svenska berggrunden.

För tre månader sedan ljöd kanonsaluten i det lilla norrbottniska samhället Pajala när – för första gången på hundra år i Sverige – en ny järnmalmsgruva öppnades, med hopp om arbetstillfällen i en stagnerande bygd. Det var bolaget Northland Resources, registrerat i skatteparadiset Luxemburg och med bland annat Handelsbanken som stor delägare, som etablerat sig.
Tre månader senare har dock förhoppningarna förbytts till en gnagande oro. Redan innan gruvan tagits i full drift har Northland Resources hamnat i ekonomiskt trångmål. Kostnaderna har stigit mer än vad bolaget räknat med och för att undvika konkurs måste kassan snabbt stärkas med 2,7 miljarder i form av nya lån och aktieemissioner. Man har fått en respit på tre månader men, mot bakgrund av att bolagets aktiekurs sjunkit som en sten, är gruvans framtid minst sagt osäker.

Det politiska svaret på denna kris har som väntat blivit ett icke-svar. Regeringen Reinfeldt är trogen sin nyliberala strategi att låta marknadskrafterna få verka i lugn och ro. Det man på sikt kan befara är också att regeringen allvarligt överväger att privatisera LKAB; att Marcus Wallenberg sedan 2011 innehar posten som styrelseordförande är i sammanhanget ett oroande tecken.
Från oppositionen hörs det inte heller mycket. När Stefan Löfven besökte Pajala i januari tyckte han att det var ”roligt att få ta del av en framgångssaga”, men nu är hans mun förseglad. Vänsterpartiet vill i och för sig radikalt höja gruvavgiften (den avgift som entreprenören betalar till markägare och stat), men det är ingenting som idag tryggar jobb och drift i Pajalagruvan. Att inte partiet tydligt för fram den klassiska ståndpunkten att basresursernas förvaltning ska vara en samhällelig angelägenhet är en sorglig avspegling av politikens högervridning.

Vi socialister menar att det är oacceptabelt att den rådande kvartalskapitalismen tillåts att spela roulette med våra ändliga mineraltillgångar. Det enda raka är att staten tar över ägandet och säkrar drift, jobb och ett planerat långsiktigt resursuttag i Pajalagruvan. Minerallagen måste radikalt skrivas om. Sverige ska inte vara ett Klondyke för privata lycksökare!

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.