Organisering av inhyrda

17 februari 2013

Förstasidan, Krönika

Per AnderssonSommaren 2011 samlades tre bemanningsanställda montörer på en liten Kinakrog i Göteborg och beslutade att starta ett fackligt nätverk för alla Lerniaanställda metallarbetare i Göteborg. Målet var att bygga en rörelse som skulle kunna bilda en fungerande och stark fackklubb, eftersom vi inte kan vara med i de fackklubbar som finns på de arbetsplatser där vi arbetar. Vi ville bilda en fackklubb underifrån istället för att man väljer en av oss som ombudsman eller dylikt uppifrån. Detta tar längre tid och kräver mer arbete, men det skapar en starkare och mer fungerande organisation

Det är farligt att splittra upp en arbetsplats med två fackliga organisationer och inget lätt beslut att ta. Men splittringen fanns där långt innan vi samlades på Kinakrogen, och målet var att med vår fackklubb börja enas med våra Volvoanställda arbetskamrater genom facklig kamp och sammanhållning på fabriksgolvet.
Trots ett varsel precis i början så började vi att organisera oss genom att ha rastmöten i fabriken varje vecka, helgmöten utanför fabriken varje månad, flygbladsutdelning, och startade även en dold facebookgrupp. Tre blev sex och sex blev tolv och så vidare. Detta tog lång tid och krävde en del arbete, men det finns inga genvägar.

Trots ett till stort varsel fanns det nu ett nätverk med fackligt aktiva montörer och kontaktpersoner i alla de tre stora fabrikerna på Volvo PV, där cirka 90 procent av oss Lerniaanställda arbetade. Vi var nu redo att börja planera grundandet av en fackklubb. När vi gjorde oss i ordning för att börja planera för att starta upp fackklubben så kom ett till stort varsel. Vi startade vår blogg, lerniafacket.blogspot.com, och började använda den till att komma ut med snabb info om läget.
Efter det tog vi beslut om att faktiskt bilda en fackklubb, även om det inte var något bra läge för oss. För det finns aldrig något bra läge för inhyrda montörer. Avdelningen skickade ut vår kallelse om medlemsmöte där vi valde en styrelse och bildade en fackklubb för alla Lerniaanställda metallare i Göteborg.

Några dagar senare kom det ett varsel på 300 anställda, vilket innebar alla anställda på Lernia och några till. Vi kunde delta på en del förhandlingar (utan förhandlingsmandat) och kunde även finnas till hands för våra arbetskamrater genom rastmöten, facebookgruppen, och våran blogg.
Vi hade också börjat driva krav om att vi inte skulle få begagnade och äckliga arbetsskor som vi dessutom fick åka och hämta på fritiden. Lernia gick med på att inte göra några undantag ifrån turordningen vid uppsägningarna, men vägrade att gå med på våra krav om arbetskläder. Avdelningen godkände sedan godtyckliga förlängningar av oss uppsagda vilket innebar att turordningen inte följdes.

Idag är vi arbetslösa men det finns några få anställda kvar på Lernia som vi har kontakt med. Alla var inte med i facket och alla var inte aktiva, men förutsättningarna för att det skulle kunna bli så fanns, men krossades tyvärr av uppsägningar.
Att organisera bemanningsanställda är lätt, att organisera unga är lätt och att organisera unga bemanningsanställda som till och med är varslade om uppsägning är faktiskt väldigt lätt.
Om man fokuserar på det som enar oss och genom praktisk handling lär varandra den enkla matematiken att vi är starkare tillsammans än om vi står ensamma, då är det väldigt enkelt.

Under rätt stor del av den tiden vi fanns, så var det alltid en del av oss som byggde upp nätverket, och fackklubben varslade, och vi fortsatte ändå att organisera. Något som gav mig rejält med motivering var en fråga från en varslad tjej som varit med i facket endast några månader och som kom på rastmötena.
Hon frågade mig varför inte alla går på de här mötena. Hon hade inte gått några fackliga kurser, läst marxistisk teori eller arbetarrörelsens historia, men hon visste mer än vad de flesta ombudsmän och styrelseproffs i facket vet tillsammans, för solidaritet och kollektiv styrka är något man lär sig genom att tillsammans med sina arbetskamrater göra det, inte av böcker eller tråkiga fackkurser om socialdemokraterna.

Per Andersson
före detta ordförande för Lernias verkstadsklubb if metall

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.