Hitler fick makten i en djup ekonomisk kris

01 februari 2013

Förstasidan, Kommentar, Nyheter

Minnesdag för Förintelsen i söndags. Viktigt att minnas, men vad är det vi kanske inte påminns om? Förutsättningarna för att det kunde ske, den nazistiska diktaturen uppkomst? Idag är det särskilt viktigt att se att bakgrunden till Hitlers maktövertagande var en djup ekonomisk kris som påminner om dagens, där missnöjet med borgerliga svältkurer skapar öppningar för extremhögern i Europa.

Det finns en myt om att Hitler kom till makten genom demokratiska val. Varför är den så ihärdigt återkommande särskilt vid dessa minnesdagar? Svarar den mot något djupt känt behov av att se historien som resultatet av enskilda individers ondska eller godhet? Förväntas vi ifrågasätta demokratin och helt glömma att det i själva verket var de borgerliga partierna som högst konkret valde att förläna Hitler oinskränkt makt. Under stormande applåder från storföretagen.
Det betyder att de bär ansvaret för att demokratin avskaffas i Tyskland och i förlängningen för att Förintelsen blev möjlig. Hitlers antisemitism var ingen hemlighet.

Nazisterna var aldrig i närheten av absolut majoritet. Som mest erhöll nazisterna 37,4 procent i valet den 31 juli 1932 (socialdemokrater och kommunister tillsammans 36,2 procent). Inför valet utlöser SA (nazisternas stormtrupper) en omfattande terror med hundratals döda i gatustrider. Kanslern von Papen förbjuder alla demonstrationer, men två veckor före valet marscherar nazisterna under poliseskort genom en arbetarförstad till Hamburg – en provokation som resulterar i 19 döda och 285 sårade.

Vid nyvalet några månader senare den 6 november 1932 förlorar nazisterna två miljoner röster och minskar till 33 procent. Socialdemokrater och kommunister är nu större med tillsammans 37,3 procent. Detta var det sista val som kan kallas demokratiskt. Nazisterna var inte i närheten av egen majoritet.

Som nödlösning kunde Hitler den 30 januari 1933 upprätta en koalitionsregering tillsammans med Tysknationella Folkpartiet. Tusentals socialdemokrater och kommunister förföljs. Hitler får till stånd nyval efter bara en månad, den 5 mars. Riksdagshusbranden 27 februari ger nazisterna förevändning att arrestera samtliga kommunistiska riksdagsmän. Alla socialistiska tidningar förbjuds. Yttrande och tryckfrihet upphävs och polisen får rätt att gripa alla motståndare till Hitler. Endast nazister och nationalister tillåts propagera inför valet den 5 mars 1933 där nazisterna får 43,9 procent. Inte ens i detta ofria val får Hitler egen majoritet.

Hitler får då makten – av de borgerliga partierna. När den nya tyska riksdagen samlas den 23 mars 1933, lägger Hitler fram ett lagförslag som ger honom oinskränkt makt. Samtliga riksdagsledamöter från kommunistpartiet hindras av polis att närvara liksom många socialdemokrater.

Alla borgerliga partier röstar ja till Hitlers lagförslag – det liberala Statspartiet (motsvarande dåtida svenska Folkpartiet), Bondepartiet (motsvarande svenska Bondeförbundet), Bayerska Folkpartiet (med goda förbindelser med svenska Högerpartiet), två kristdemokratiska partier, ett katolskt och ett protestantiskt…

Med röstsiffrorna 441 mot 94 avskaffas demokratin och den nazistiska diktaturen är ett faktum. Socialdemokraterna röstade nej men erbjuder sig att stöda Hitlers utrikespolitik och hans omorganisering av fackföreningarna enligt italiensk modell. Nu kan Hitler obehindrad krossa facket, upprätta koncentrationsläger och genomföra folkmord.
Mellan 1933 och 1938 ökar företagens vinster från 6,6 till 15 miljarder mark och lönerna sjunker under nivån före krisen.

Lars Lundström

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.