Pillerlinjen – för arbetarklassens barn?

21 januari 2013

Fokus, Förstasidan

Gotlands län är ohotad etta i landet med mest adhd-preparat, lugnande och antidepressiva
medel. Är rasbiologin på väg tillbaka, frågar sig Lars Lundström i denna kommentar
till den alltmer utbredda medicineringen vid adhd-diagnoser.

“PILLER TILL BARN EN KLASSFRÅGA.” Så sammanfattar Svenska Dagbladet resultatet av en statistisk samkörning av data rörande barnmedicinering i förhållande till utbildningsnivå inom olika områden.
SvD har granskat Stockholms pillerkarta. I de fem kommunerna med lägst utbildningsnivå i länet är andelen barn som får adhd-medicin mer än dubbelt så hög som i de med högst andel högskoleutbildade. Barnen i Sundbyberg, Danderyd och Lidingö medicineras minst. Samma mönster gäller antidepressiva preparat och sömnmedel. I snitt dubbelt så många får medicin i de kommuner som kännetecknas av lägst utbildningsnivå. Samma sak gäller på riksnivå.

Redan kring senaste sekelskiftet fann Gillberggruppen cirka 80 procent av damp-diagnoserna (föregångaren till adhd) inom socialgrupp 3. I en inlaga till Socialstyrelsen påpekades: ”Detta sammanhänger troligen delvis med ärftliga förhållanden: barn med ADHD/DAMP har ofta föräldrar med ADHD/DAMP (av genetiska skäl)”.
För tre år sedan konstaterade Anders Hjern på Karolinska institutet i en studie av en miljon skolbarn att mönstret är tydligt. Det är dubbelt så vanligt med adhd-medicin i familjer med endast grundskoleutbildning. Även han hemfaller i SvD till genetiska resonemang och säger sig tro att skillnaden i medicinering mellan högutbildades och lågutbildades barn i första hand beror på skillnader i verklig förekomst av adhd: ”Många av barnen har själva föräldrar med kognitiva inlärningssvårigheter.”
Av forskningsresultaten kan man antingen dra slutsatsen att sociala förhållanden är avgörande för uppkomst av adhd-beteende – eller att den svenska arbetarklassen är genetiskt avvikande.
Efter att ha gått igenom tillgänglig forskning föreslår psykiatriprofessorn Tomas Ljungberg att ”de karakteristiska personlighetsegenskaper som ingår i ADHD ärvs på motsvarande sätt som andra personlighetsegenskaper och det är inte en kategoriskt avgränsad ”sjukdom” eller ett funktionshinder som ärvs”.

I psykologihistorien är skallmätning exempel på en vetenskapligt utdömd metod. Den bakomliggande frenologin har förpassats till museet. Qb-testet däremot som ”mäter” huvudrörelser under arbete med datoriserade uppgifter påstås ge en ”objektiv” diagnos av adhd.
Läkarkliniker med Qb-test växer upp som svampar ur jorden för att sälja dyra adhd-diagnoser som ger legal tillgång till narkotikaklassade preparat. Missbruksrisken har Socialstyrelsen nyligen påtalat i en rapport.

Uppåt hälften av fängelseinternerna anses vara genetiskt drabbade och i behov av narkotikaklassad adhd-medicinering. Detta motiveras med en upphaussad studie av 30 noga utvalda interner på Norrtäljeanstalten. Försökspersonerna, alla tidigare missbrukare, visste mycket väl om de fick amfetaminliknande preparat eller sockerpiller. Alltså faller hela undersökningen eftersom den inte var blind för deltagarna. Studien saknar dessutom utlovad uppföljning.

Kriminalvården hävdar att Qb-testet är godkänt av Läkemedelsverket. Qb-testet är inte godkänt, enbart registrerat av Läkemedelsverket. Som en lågriskprodukt utan mätfunktion. Observera; utan mätfunktion.
Testet införs till en början på åtta anstalter: Luleå, Norrtälje, Storeboda, Hellby, Borås, Tidaholm, Kristianstad och Fosie. Det kan administreras av vårdare och tar 20 minuter för vuxna (15 för barn). Objektivt? Tja, ungefär på samma sätt som skallmätningen inom frenologin.
Kritiker har i åratal hävdat att psykiatrin medikaliserar problem som är pedagogiska och sociala. Nu instämmer man oväntat, som framgår av det inledande citatet, och förändrar helt definitionen av den enligt Socialstyrelsen mycket osäkra diagnosen adhd. Från ärftlig hjärndefekt som kännetecknas av dopaminbrist och måste medicineras, till ett tillstånd som orsakas av arbetslivets krav och skolans bristande resurser och som till stor del egentligen inte borde behöva medicineras.

Individens oförmåga att leva upp till arbetsmarknadens och utbildningssystemets krav behandlas med narkotikaklassade medel. Europeiska läkemedelsmyndigheter anser att på grund av den negativa risk/nyttabalansen ska fortsatt förskrivning till vuxna upphöra. I Sverige har den ökat med 25 procent under det senaste året.
Visst liknar det ett paradigmskifte. Pillerlinje istället för arbetslinje.

Lars Lundström


Docent Bertil Lundman, känd för tusentals skallmätningar, stod nära det rasbiologiska institutet och ses som den siste svenske antropolog som baserat sin forskning på rasism. Han var anställd vid universitetet i Uppsala fram till 1965. Några Lundmancitat:
”Det hela torde ligga så till, att de nordiska stammar, som bildade urindoeuropéerna, varit skarpt medvetna om sin psykiska och fysiska överlägsenhet och ej tolererat någon uppblandning.” (Föreningen Heimdals årsbok 1939)

”Negerns sanguiniska temperament innesluter mycken godmodighet och vid lämplig behandling kan han bli en mycket trogen tjänare… En sådan natur är naturligtvis även en utmärkt slav, som, frånsett enstaka utbrott, väl finner sig i sitt öde, ja t o m är flabbig i slavhandlarens kedjor. Någon högre och självständigare kulturutveckling kan ju naturligtvis däremot icke förekomma hos dessa stundens lidelsefulla barn.” (Nutidens människoraser, 1946)


Adhd är en ren beteendediagnos. Enligt den amerikanska diagnosbibeln DSM4 förekommer tre former; överaktivitet/impulsivitet, uppmärksamhetsproblem samt en kombinationsform. Det man ”har” är ett beteende. Diagnosbibeln DSM4 anger inte några som helst referenser till bakomliggande orsaker.
Och nu kommer DSM5 som enligt Allen Frances som ledde DSM4, kommer att leda till massiv överdiagnostisering och övermedicinering. Enligt Frances en guldgruva för läkemedelsindustrin, men till enorma kostnader för alla som feldiagnosticeras för humörsvängningar, normala trotsperioder, vanlig sorg och oro, normal åldersrelaterad glömska, och så vidare. Eftersom man inte lyckats avgränsa till exempel adhd har man istället infört dimensioner – från svag till stark. Alla ska med.


Enligt medicineringsförespråkarna är ADHD ett ärftligt betingat tillstånd eller en sjukdom som även kan uppstå genom skador i nervsystemet. Psykiatrin har benhårt hållit fast vid denna uppfattning gentemot kritiker som sett andra möjliga orsaker till stressbeteende hos barn och vuxna.
Som resultat av en intensiv propaganda från läkemedelsindustrin har ADHD ”sålts in” som en ”neuropsykiatrisk funktionsnedsättning”, en definition som är helt hypotetisk och saknar vetenskapliga belägg.


Den italienske kriminologen Cesare Lombroso (1835-1909) ansåg att kriminalitet var ärftlig och kunde identifieras genom utseendet. Här revolutionärer och andra kriminella.

Tankar om en genetiskt defekt arbetarklass är inte nya. Under 1920-talet oroade man sig för att människor med ”sämre” egenskaper fick fler barn än människor med ”rätt” ekonomisk, social och kulturell bakgrund.

1921 fattade riksdagen beslut att upprätta Statens institut för rasbiologi. Bakom beslutet fanns ledande politiker som högerns Arvid Lindman och socialdemokraten Hjalmar Branting. Under 30-talet förändrades institutet i riktning mot mindre rasbiologi och mer vad som ansågs vara samhällsnyttig ärftlighetsforskning i syfte att stärka folkhälsan. Detta kom 1934 att leda till steriliseringslagen som avskaffades först 1976. Mer än 60 000, främst kvinnor, steriliserades.


 

 

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.