Ojnare: på kort eller lång sikt?

När Nordkalk, företaget som blivit känt för sin stora vilja att bryta kalk i naturskyddade Ojnareskogen på norra Gotland, höll seminarium i måndags kväll på tjusiga Wisby Strand var omkring 200 personer på plats. En del för, en del emot, en del kanske ovissa i sin åsikt.
Enligt flera åhörare borde det väsentliga egentligen vara försiktighetsprincipen. Att det hela är en fråga om riskbedömning. Nordkalk kan inte garantera någonting, framförallt kan de inte garantera att grundvattnet och sjön Bästeträsk inte kommer att påverkas av det stora brottet. Hur skulle de kunna göra det när de flesta experter säger att det är en självklarhet att brottet gör åverkan på vattnet, och miljön?

Ändå fokuserade seminariet på miljö, hållbarhet, öppenhet och kommunikation. Faktorer som Nordkalk inte precis har gjort sig kända för att värna. Kommunikationschefen, Eva Feldt, som under sommaren varit mycket påstridig och i det närmaste aggressiv i sina formuleringar gällande motståndet mot brottet, förefaller ha kopplats bort från att göra uttalanden.
Nordkalk kallade under seminariet Gotland för ”navet i havet” och projektledaren Håkan Pihl menade att företaget investerat 600 miljoner i Bunge. Det framkom också att Nordkalk ”tror på Gotland” trots motståndet, men att de överger ön om de inte får bryta i Bunge inom en snar framtid. Motståndarna till brottet framställdes som motståndare till kalkbrytning överhuvudtaget. Men för de flesta av motståndarna handlar det istället om att vara FÖR saker, som natur, vatten, miljö, mångfald, skydd av nyckelbiotoper, djurliv och en möjlighet till en framtid.
Vad Nordkalk kan sägas vara för, är vinst. Vinster till sina aktieägare. Precis som alla stora företag.

Enligt Håkan Pihl är kalkbrytningen en del av den gotländska identiteten. Han hänvisade till en Demoskopundersökning som Nordkalk gjort, där 570 gotlänningar fick frågan om hur viktig stenindustrin är för Gotland. 37 procent svarade att den är mycket viktig. 44 procent att den är ganska viktig och 14 procent att den är mindre viktig. När det gällde Bungebrottet var 4 av 10 emot, medan 6 av 10 var för eller neutrala. Hur många som verkligen var för redovisades märkligt nog inte.
Och Demoskopundersökningar i all ära. Men det intressanta med dessa blir egentligen inte svaren utan hur frågan ställdes, och om den sattes i förhållande till någonting annat, såsom Nordkalk gör med miljön – ställer den mot jobben.
Frågan i en Demoskopundersökning, som skulle ha varit något att bita i, borde i det här fallet vara: Är stenindustrin viktigare för dig än grundvattnet på norra Gotland?

Nordkalks ”tyngsta kort” under seminariet var hydrogeologen Sven Follin, från SF Geologic AB. Till skillnad från andra experter spelar han, på uppdrag av företaget, ner riskerna när det gäller vattensituationen.
Men Sven Follins beställningsjobb ter sig blekt och krokryggigt i förhållande till de experters utlåtanden som han sågar. Sanningen är tveklöst den att brottet skulle störa ett naturligt kretslopp och att den avbrutna tillrinningen till sjön Bästeträsk skulle behöva återskapas med konstlade metoder, genom dikning och pumpning, i all evinnerlighet.
Konsekvenserna av detta talade inte Sven Follin om.
Beräkningarna han lutar sig mot kan inte vara annat än gissningar, eftersom det enorma hålet i den känsliga marken ännu så länge bara är en våt dröm för ett storföretag som vill utvinna kalk för 20 miljarder.

Aktivister på plats under seminariet misstänkte att Nordkalk ångrade att de tog med Erik Lindblom från IVL, Svenska Miljöinstitutet, eftersom han talade om de oersättliga naturvärdena i området, den unika hällmarkstallskogen och de intakta våtmarkerna. Han talade om att100 hektarav brottets 170 är klassade som nyckelbiotop, om den unika gaffelfibblan, om häckande örn och hök.
Nordkalk var måna om att understryka att företaget avsätter pengar för en Gotlandsfond inför framtiden. Den kan komma att omfatta ett tjugotal miljoner. 20 miljoner är inte särskilt mycket i förhållande till 20 miljarder. 20 miljoner kan inte laga trasigt grundvatten.
Det kan helt enkelt inte konstateras nog många gånger att det som föreligger är: kortsiktig lönsamhet mot långsiktig hållbarhet.

Dagen efter Nordkalks seminarium höll Högskolan i Visby ett möte om samma fråga. Där talade bland annat Tomas From (som även hade en lång utläggning under Nordkalks seminarium), från gruvföretagens organisation SveMin, om norra Gotland som riksintresse för mineralbrytning. Han menade att kalken där är av oersättlig kvalité och att motståndet är odemokratiskt.
Men vad händer när den oersättliga kalken är borta?
Hydrologen Gia Destouni betonade att Gotland definieras som ett vattenbristområde och påpekade att riskerna för saltvatteninträngning i ett brott i Ojnareskogen inte är utredda på ett tillfredsställande sätt, inte heller riskerna för våtmarksdränering, eller framtidseffekterna.
Miljöjuristen Joanna Cornelius, från Naturskyddsföreningen, gick igenom miljölagstiftningen nationellt och i EU. Hon betonade att naturen har skyddsvärden och ifrågasatte Bungebrottets lagenlighet.

Men den kvällens höjdpunkt ska ha varit Folke Tersman, professor i praktisk filosofi. Han redde ut demokratins förutsättningar och problem. Förespråkade inte direkt civil olydnad, men menade att den kan vara befogad i vissa lägen där det råder ”demokratiskt underskott”. Då kan civil olydnad till och med gynna demokratin, ansåg han.
Ett exempel på sådan civil olydnad torde väl vara när människor i alla åldrar med sina kroppar stoppade skogsavverkningsmaskinerna i Ojnareskogen i somras och, i förlängningen, fick Högsta domstolen att ta upp kalkbrottsmålet igen. Ett mål som, av allt att döma, behövde genomgå en rejäl granskning.

Text och foto:
Emma Lundström

 

Tidigare i Internationalen:

Ojnarerörelsen fortsätter

Gruvmotståndets röster möttes i Stockholm: “Slaget ska inte gå förlorat”

Vad sker i Cajamarca?

Bädda inte för miljökatastrofer

Gruvboomen: Fritt fram för utarmning!

HD ger andrum för Ojnareskogen

Budkavlen från Ojnareskogen till Kebnekaise: ”Tillsammans är vi starka”

Möte om Ojnareskogen i Visby: ”Misshandlad natur slår tillbaka”

Efter Högsta Domstolens beslut: Oklart läge för Ojnareskogen

Grundvattnets liv och Högsta Domstolens ord

Stor uppslutning i Ojnareskogen: Avverkningen stoppad

Ojnareskogen: Nu står striden

Ojnaremanifestation i Stockholm: ”Folk måste förstå vad det är man låter ske”

Folkuppror i Ojnareskogen: ”Det här är en rättsskandal”

”Titan ska inte brytas i Pondoland”

Ojnareskogen: Situationen är akut

”Vi är inte immuna mot korruption”

Hoppets försvarare ger inte upp

Hotade Ojnareskogen: en global angelägenhet

Gotland: Tältprotest mot kalkbrytning

 

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.