Manifestation mot gruvboomen: ”Vi får betala. Allting försvinner”

Kallsnön har blivit till slafs på Kungsgatan. Det är rått och fuktigt. I Kungsträdgården pågår Mercedes-Benz Fashion Week. En bit bort, utanför Grand Hotel, finns poliser och demonstranter. Inne på hotellet håller Georange, intresseorganisation för gruv- och mineralindustrin, ett seminarium med namnet ”Framtidens gruv- och mineralindustri”.

Med hjälp av två vänner håller Sigrid Stångberg på att veckla ut en banderoll. Hon kommer från nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäcken. I Rönnbäcken vid Umeälven hotas vattnet av gruvprospekteringar.
– Vi är helt förtvivlade över det som håller på att ske. Här ska man rädda vattnet i vår värld och så tänker man förstöra det hos oss, säger hon och menar att all annan utveckling stoppas upp, att de som bestämmer inte tänker på framtiden och barnen, inte på turistnäringen och kulturlandskapet. Hon tycker att det är absurt att staten ger bort fyndigheterna till de stora gruvbolagen, till inget pris alls. Tycker att Jonas Sjöstedt förslag på att tio procent av vinsten ska gå till staten, är bra. Men menar samtidigt att de förstört tillräckligt i norra delen av landet:
– Det är förfärligt det här. De som är folkvalda, vilka ska de tjäna? Det är väl oss det? De ska väl lyssna på alla? Inte gå nonchalanta och arroganta och säga att ja, Sverige är så glada att vi får ge bort det vi har, kom och ta för er.

Sigrid Stångberg är upprörd över att det verkar som att regeringen tänker besluta om mineralstrategin utan att riksdagen får diskutera hur det ska se ut. Tycker att regeringen borde lyssna på argumentet att det som försvinner för evigt är borta. Hon tar också upp urfolksfrågan. Liksom hon själv är många av dem som lever i områdena som berörs av gruvprospekteringarna samer, ett folk som redan har fått sina rättigheter inskränkta och kränkta upprepade gånger historien igenom.
Under dagen har nyheterna rapporterat att Kaunisvaaragruvan i Pajala håller på att gå i konkurs, efter bara några månader i drift. Oppositionsledaren, Stefan Löven (S), ska ha känt lukten av pengar när han besökte gruvan häromveckan, men han måste ha haft fel på luktsinnet. Över två miljarder fattas, enligt Aftonbladet. Och i Talvivaaragruvan i Finland rullar miljökatastrofen vidare efter ännu ett giftutsläpp i november.
Exemplen på riskerna med gruvexploateringen är många. Men det finns starka krafter som gör allt för att täcka över dem, eller förminska dem. Sigrid Stångberg ser hur de folkvalda inte lyssnar på folket, inte begriper vad som sker, bara vill synas och ha makt, ändå tror hon att det går att ändra utvecklingen:
– Vi måste bara vara många fler, och organisera, och försöka stoppa. Rädda det som räddas kan. Samerna har ju det här med Stoppa Altaälven på 70-talet… man får väl göra något liknande, kedja fast sig, eller vad? Det blir ju det till slut. De skulle hellre lyssna nu och se på omvärlden vad det är som händer. Se att det faktiskt är en osäker risk, att det är rena riskkapitalisterna som kommer. Det drabbar folket. De kommer inte att ta ansvar i kommunerna. Vi får betala. Allting försvinner.

Demonstranterna har ställt upp sig utanför den bakre ingången till hotellet. Någon trummar på en handtrumma. Föräldraledige mjukvaruutvecklaren Erik Ronström står och håller i en banderoll med Ojnarekampens märke i stort tryck. Han är musiker och har spelat för skogen flera gånger under sommaren och hösten. Idag deltar han för att visa sitt stöd för dem som drabbas av gruvboomen, menar att vi alla drabbas i förlängningen. Han tycker att läget nu är väldigt osäkert. Att Högsta domstolens dom i Ojnarefrågan är avgörande, oavsett hur den faller ut.
– Miljöministern har ju sagt att Ojnareskogen ska bli en prövning för den nya miljölagstiftningen, vilket betyder att gruvindustrin kommer att ligga på dubbelt så mycket om Nordkalk inte får bryta där. Å andra sidan, om Nordkalk får tillstånd att bryta i Ojnare, gäller det att utnyttja det tillfället till att försöka riva upp de här lagarna. Jag tror att det är oerhört viktigt vad som händer just nu, i den här rörelsen, säger han och tillägger att det större perspektivet är viktigare än skogen i sig:
– Det här handlar om hela Sveriges berggrund. Ojnaremålet är viktigt om det blir prejudicerande.
Erik Ronström tror inte att manifestationen påverkar dem som samlats inne på Grand Hotel. Det viktiga, för honom, är att visa allmänheten att det här är något som händer. Att få tillfälle att prata om det istället för att bara lyssna på deprimerande nyhetsrapportering om läget:
– Det är en sådan skillnad att vara med så här när det görs någonting, för då är det en positiv energi, även när det ser som sämst ut så är det ändå något man gör tillsammans.

Borta vid dörren står en grupp fältbiologer lutade över ett pappersark. Alva Snis Sigtryggsson förklarar att de skriver ett brev till näringsminister Annie Lööf (C) som deltar i seminariet och som förväntas komma ut genom just den här dörren någon gång inom den närmaste timmen. Åtminstone enligt en journalist från Kanal 12.
Alva Snis Sigtryggsson menar att den framtid som representanterna från gruvnäringen diskuterar med politikerna inne på Grand Hotel förmodligen innebär att bryta mer och mer, att tumma på naturskyddet, bryta i vattenskyddsområden och lämna lokalbefolkning åt sitt öde.
Det är inte den framtid som Fältbiologerna vill se:
– Vi vill återvinna mineraler, bryta mindre och mindre och verkligen bygga upp en stark miljölagstiftning, och minerallagstiftning, som går mot en hållbar utveckling.
Till Annie Lööf skriver de med fokus på hennes roll som näringsminister:
– Vi säger åt henne att skydda andra näringar istället för gruvindustrin. Att tänka mer på jordbruket. Om vi inte har rent dricksvatten och en levande landsbygd så händer ingenting. Annie Lööf och flera andra menar att det är gruvorna som håller igång landsbygden, medan vi menar att det är de som utarmar den på lång sikt.

Den 14 februari är det meningen att regeringen ska besluta om mineralstrategin. Det är den stora frågan just nu, menar Alva Snis Sigtryggsson. Själva strategin går nog inte att påverka särskilt mycket längre, menar hon, men kanske nästa steg i processen, när minerallagstiftningen ska anpassas efter mineralstrategin:
– Det kommer att bli väldigt intressant för då kan andra partier komma med motioner kring hur man ska göra. Vi är väldigt rädda för, om man tänker framförallt på Gotland, att kalken också ska hamna under minerallagstiftningen, för då blir det inte alls samma rättsprocess, då är det bara att köra, i princip.
Högsta domstolens beslut om Ojnarefallet väntas komma under det första kvartalet i år. Vad händer om Nordkalk får fritt fram?
– Ett spår är förstås att vända sig till EU, men det är ju ett maskineri som går enormt trögt. Jag är väldigt rädd att det kommer att bli så att om de säger att Nordkalk kan köra, så handlar det väl bara om att stå emot, igen. Det är ju väldigt hårt och jobbigt, men det är svårt att se vad man gör annars. Förhoppningsvis kommer de fram till att processen inte gick helt rätt till, vilket många jurister från till exempel Naturskyddsföreningen påpekar, så att det blir en ännu längre domstolsprocess.

Det är middagstid. Allt fler börjar droppa av. Banderoller rullas ihop. Ingen Annie Lööf i sikte. Efter en stund av stampande med kalla fötter och trivsamt småprat, öppnas dörren och journalisten från Kanal 12 meddelar i förbifarten att näringsministern tagit en annan väg ut och inte längre är på plats. Brevet får helt enkelt överlämnas på något annat sätt, inte mycket att göra åt saken. De fältbiologer som är kvar packar ihop, överens om att det var ett ganska löjligt beslut av ministern. Vad hade hon att förlora på att byta några ord med dem och ta emot ett brev? Inte mycket med tanke på de senaste opinionsmätningarna.

Text och foto: 
Emma Lundström

Tidigare i Internationalen:

Ojnare: på kort eller lång sikt?

När kakan är äten är den borta

Ojnarerörelsen fortsätter

Gruvmotståndets röster möttes i Stockholm: “Slaget ska inte gå förlorat”

Vad sker i Cajamarca?

Bädda inte för miljökatastrofer

Gruvboomen: Fritt fram för utarmning!

HD ger andrum för Ojnareskogen

Budkavlen från Ojnareskogen till Kebnekaise: ”Tillsammans är vi starka”

Möte om Ojnareskogen i Visby: ”Misshandlad natur slår tillbaka”

Efter Högsta Domstolens beslut: Oklart läge för Ojnareskogen

Grundvattnets liv och Högsta Domstolens ord

Stor uppslutning i Ojnareskogen: Avverkningen stoppad

Ojnareskogen: Nu står striden

Ojnaremanifestation i Stockholm: ”Folk måste förstå vad det är man låter ske”

Folkuppror i Ojnareskogen: ”Det här är en rättsskandal”

”Titan ska inte brytas i Pondoland”

Ojnareskogen: Situationen är akut

”Vi är inte immuna mot korruption”

Hoppets försvarare ger inte upp

Hotade Ojnareskogen: en global angelägenhet

Gotland: Tältprotest mot kalkbrytning

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.