Här hamnar dina elsopor

18 januari 2013

Förstasidan, Miljö, Nyheter

▶ Internationella avtal förbjuder att elskrot fraktas från rika länder till utvecklingsländer  ▶KTH-forskaren Shakila Umair har studerat vårt elektronikskrot i Pakistan  ▶ ”Fattiga människor återvinner elskrot och utsätts för giftiga kemikalier varje dag”

Printers E-waste foto: KTH

Julen har just passerat och många är de som fått en ny mobil, tv, bärbar dator eller surfplatta i julklapp. Att få en sådan julklapp kan säkert vara både användbart och glädjande. Men har du tänkt på vart dina gamla oanvändbara elektronikprylar tar vägen? Det gjorde KTH-forskaren Shakila Umair som studerade elektronikskrotets väg till och i Pakistan och utforskade levnadsförhållandena för de människor som arbetar med skrotet.
För ett par år sedan skrev vi en artikel med namnet ”Sopor” i Internationalen. Där berättade vi om hanteringen av förbrukade elektroniksopor och deras vidare transport och slutstation. Då handlade det om afrikanska länder, där människor (ofta barn och tonåringar) med fara för sin hälsa återvann dyrbara metaller ur skrotet.
Ny forskning visar att samma sak händer i Pakistan.
– På sätt och vis är det inte dåligt att elektronisk utrustning skickas till Pakistan. Det kan ju användas av personer som inte har råd att köpa en helt ny dator. Från ett hållbarhetsperspektiv kan det därmed förlänga produktens livslängd, vilket är en positiv sak. Trots det är elektronikprodukterna vanligtvis i så dålig kondition att skrotning är det enda alternativet, säger Shakila Umair i ett pressmeddelande.
Här berättar hon för Internationalen om den illegala hanteringen och vilka konsekvenser den får för människorna som arbetar med detta.

Du berättar om hanteringen av de rika ländernas elektroniska avfall och dess väg till och i länder som Pakistan. Är denna aktivitet laglig?
– Elskrot räknas som farligt avfall och får enligt Baselkonventionen inte exporteras till Pakistan. Det finns internationella överenskommelser som förbjuder att elskrot fraktas från rika länder (i väst) till utvecklingsländer. Elskrotet som tas in i Pakistan är därför ofta märkt som second hand-produkter eller donationer. Men i regel är det uttjänta elektronikprodukter som inte längre används.

Hur ser vardagen ut för de människor som arbetar med elektronikskrot, och hur påverkas de av sitt arbete?
– Att återvinna elskrot är ett arbete som utförs av fattiga människor som utsätter sig för giftiga kemikalier varje dag, året runt.
– Män, kvinnor och även barn från 6 års ålder jobbar 12 timmar om dagen, sex dagar i veckan. Arbetet utförs ofta i hemmet där arbetarna plockar isär komponenterna för hand. Få har råd med skyddsutrustning som bra munskydd och handskar. Hela familjen utsätts för ångorna när man bränner sladdar för att utvinna koppar. Gamla kretsar doppas i syra för att komma åt metaller som guld och silver. Den förorenade syran hälls ut i avloppen och hamnar förr eller senare i grundvattnet, floderna och havet.

Vad kan göras för att förbättra deras levnadsvillkor?
– Det är viktigt att arbetarna och de lokala myndigheterna blir medvetna om vilka hälso­risker som finns. Arbetet borde inte utföras i hemmet men i verkstäder/fabriker med lämplig arbetsmiljö. Den informella återvinningen av elskrot behöver helt enkelt formaliseras. Även de internationella IT-företagen borde ta ett socialt ansvar för dessa människors arbetsförhållanden.

Vad kan vi göra för att få en mer hållbar konsumtion som inte har så stor inverkan på människor och miljö?
– Ett sätt är att köpa färre men bättre elektronikprodukter som håller längre.
Ställ miljökrav vid inköp! När en produkt inte går att använda längre, lämna den till ett återvinningsföretag som tar socialt och miljömässigt ansvar.

Är det något mer du vill säga om detta?
– Återvinning av elskrot är en viktig inkomstkälla för fattiga människor i Pakistan och ska inte försvåras, men snarare formaliseras. IT-bolag har haft intressanta projekt för att förbättra den informella hanteringen i ett antal länder i Afrika och Asien men än så länge inte i Pakistan. Sedan måste det finnas kontroller, miljökrav och vettiga arbetsvillkor, oavsett var återvinningen sker.

 

Liza Ahnland

 

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.