Starka röster mot växande hat

09 december 2012

Förstasidan, Inrikes, Nyheter

Näthatet. Vad handlar det om? Har det blivit värre? Håller det på att normaliseras? Hur är det att utsättas för det? Två feminister i en stor sal på Socialistiskt forum i Stockholm ville med utgångspunkt i hotbrev och andra vredesutbrott från kränkta män, sätta hatet i ett större sammanhang: de främlingsfientliga rörelser som växer i Europa.

Socialistiskt forum. På scen: Kawa Zolfagary, skaparen av Facebooksidan Vita kränkta män, och författaren Maria Sveland, tillsammans med samtalsledaren, bokförläggare Moa Elf Karlén. De ska prata om hatet mot feministerna. Maria Sveland håller precis på att avsluta en bok i ämnet. Och Vita kränkta män bygger till stor del på urklipp från näthat mot kvinnor, över 50 000 människor gillar sidan.

Sedan debuten med romanen Bitterfittan, 2007, har Maria Sveland utsatts för en kontinuerlig storm av arga mail. Först blev hon förvånad, hon trodde att vi kommit längre:
– Glappet mellan vår ganska självgoda självbild, och verkligheten, är enormt. Sedan 2010 har det accelererat tycker hon.
Så vad hände 2010? Jo. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. När Maria Sveland för en tid sedan skrev i DN om att bli politiskt deprimerad och kopplade ihop hat mot feminister med rasism, vällde ännu fler hatmail in och till slut kom ett allvarligt dödshot. Men hon valde att inte tystna, att istället skruva upp volymen. Kartlägga den antifeministiska rörelsen och placera in hatet i ett större politiskt sammanhang, de främlingsfientliga rörelserna som idag växer sig allt större i Europa. Och, återigen, den borgerliga politiken i Sverige, och de med den medföljande ökande klyftorna.

Kawa Zolfagary vill, med Vita kränkta män, avslöja vithetsnormen, mansnormen, heteronormen. Visa på de människor som har alla fördelar men som vid minsta lilla motgång blir oerhört kränkta och hävdar att allt är ”invandrarnas, bögarnas och kvinnornas fel”. Han tycker att det är sinnessjukt och att personerna måste ta ansvar för vad de gör. Därför vände han på spelet och fokuserar på dem som utsätter, istället för på de utsatta. Han vill också visa att lika lite som du, genom ditt sätt att vara, kan undvika att bli våldtagen, kan du undvika att bli utsatt för rasism, till exempel. Hatbreven och hoten har inte låtit vänta på sig. Men Kawa Zolfagary har ett sätt att hantera det. Förutom att anmäla till polisen fotar han av hoten och skickar ett mail till arbetsgivare, rektor eller familjemedlemmar:
– Någon måste ta ansvar och visa att det inte är acceptabelt.

Maria Sveland vill tala i termer av normalitet. Att det visst finns de mest extrema, men att de är länkade till de accepterade hatarna, mainstreamhatarna. Konsekvenserna av antifemisnismen och rasismen blir Breivik, menar Kawa Zolfagary som började med Vita kränkta män efter att han fått hatkommentarer på en artikel där han enkelt förklarade varför den som utsätts för rasism måste ha tolkningsföreträde, måste vara den som sätter ord på det som sker. Han säger också att det går en röd tråd mellan alla män, alla som gynnas av normerna:
– Det är bara lamt att inte erkänna att det handlar om strukturer som upprätthålls av oss allihop, till och med vi som sitter här, vi är också sämst. Att inte tystna har ett pris.

Maria Sveland säger att hon är sjuk nu, helt avtrubbad. Att hon förlorat en känslighet som hon aldrig kommer att få tillbaka. Hon tror att det är många som har tystnat, som självcensurerar sig när det gäller vilka ämnen de skriver om. De talar om backlash. Om att ta debatten överallt. Att alliera sig med alla andra som tycker att mänskliga rättigheter och solidaritet är viktiga. Kawa Zolfagary blockerar allt vad rasism, sexism och homofobi heter på sin sida:
– Man måste ha nån jävla plats där man får lite lugn och ro, de kan ha resten av Internet, men hos mig: ingen pardon. Det gör att många orkar, att jag orkar vardagen.

Sista frågan: hur hittar de styrka?
– Enkelt. När jag fick dela mina erfarenheter med andra. Att inte vara ensam, att det spelar roll, säger Kawa Zolfagary och berättar om en väns tolvåriga syster som trodde att det var henne det var fel på, och som blev lättad när hon hittade till Vita kränkta män:
– Det räcker för att jag ska orka resten av mitt liv, det finns inget som kan stoppa mig nu.
Maria Sveland håller med:
– Att vi är många, att det är större än mig. Att det är en politisk struktur som är stor och stark och att vi måste förstå hur den ser ut.

Text och foto: Emma Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.