Kajsa Ekis Ekman och Nina Björk i samtal: ”Det är kapitalismen som måste bort”

23 december 2012

Förstasidan, Nyheter, På plats, Politik

Samtal om varufieringen av människan. Från vänster: Kajsa Ekis Ekman, Rasmus Fleischer och Nina Björk. Foto: Emma LundströmHar det kapitalistiska samhället gjort att allt, precis allt, är till salu? Även våra själar? Under den något mastiga titeln ”Konsumtion och varufieringen av människan” diskuterade författarna och debattörerna, Kajsa Ekis Ekman och Nina Björk, nyligen vad det förhärskande vinsttänkandet gör med oss och vad det får för konsekvenser för samhället. Emma Lundström lämnade den gnistrande Stockholmsvintervärlden och gick in i dunklet på Kägelbanan, Södra teatern för att lyssna efter en möjlig väg ut.

Advent har lagts till advent. Det lider mot jul. Samtidigt som Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson oroar sig över ”krafter” som han tror vill ta ifrån svenska folket dess julpynt, och andra liknande, mycket viktiga svenska traditioner som firandet av Jesu födelse och Lucia, bågnar gator och torg av marknader och ljusgirlander, julgranar och julklappstipsfullproppade skyltfönster. Åhléns erbjuder via reklamaffischer att underlätta för julfriden genom att sälja in en så kallad ”personal shopper”.
– Till och med handlingen att köpa varor blir en vara, säger Nina Björk, vars bok Lyckliga i alla sina dagar fortsätter att vara aktuell och populär fast den har flera månader på nacken, vilket är uråldrigt i konsumtionssamhället där allting faktiskt kan sägas vara ganska gammalt redan efter några timmar i handeln.

Nina Björk ser hur varufieringen breder ut sig. Hur den äter upp städningen, läxor, drinkblandning.
– Staten och kapitalet sitter i samma båt och ror mot den fullt utvecklade kapitalismens horisont där allt mänskligt, och omänskligt, blir varor, säger hon, och Kajsa Ekis Ekman nickar på andra sidan bordet medan samtalsledaren Rasmus Fleischer håller rösten i schack, han har varit mycket förkyld och hoppas hålla hela samtalet ut.
Vad är en vara då? Något som bara får sitt existensberättigande genom att det köps:
– Det som produceras i en kapitalistisk ekonomi måste produceras för de med pengar. Därför finns det så många mobiltelefoner i en värld där många människor inte har mat för dagen, menar Nina Björk som anser att systemet är logiskt men absurt. Logiskt därför att produktionen följer pengarna, absurt därför att alla ändå skulle hävda att det är viktigare att människor får mat för dagen än att de med pengar får ständigt nya mobiltelefoner.

Det hungriga profitkravet måste tillgodoses och därför görs det varor av sådant som tidigare var en del av människors liv, rot och rut underlättar, förklarar Nina Björk:
– Det här systemet erkänner bara ett värde; det kvantitativa, räknandet.
Och arbetaren är kapitalismens första vara, säger hon. Proletären hade inga andra möjligheter att försörja sig än att sälja sin egen kropp till arbete:
– Utan varan ”arbetaren” har vi ingen kapitalism. Det är ingen värdering utan ett faktum, säger hon och undrar om hon ska hoppa över ett stycke i sin inledning, men Kajsa Ekis Ekman uppmanar henne att ta med allt, säger att hon kan sitta och lyssna på Nina Björk hur länge som helst. Nina Björk tycker dessutom att hon har kommit på något, och det vill vi ju gärna höra.
– Kan man tala om frihet för den här varan?, undrar hon och tittar ut över det fullsatta publikhavet samtidigt som hon talar om John Locke, en av dem som beredde värdegrunden för det samhälle vi har, som sade att människor är födda fria och jämlika. Att det inte finns någon hierarki. Att ”om en tjänare skriver på ett kontrakt där han säljer sitt arbete, så är det kontraktet ingått i frihet och alltså jämlikt”.

Det Nina Björk har kommit på är att John Locke bortsåg från att om en människa för att överleva inte har något annat att sälja än sin kropp och sin tid, så gör den det. Men för att det ska kunna anses som ett fritt och jämlikt, måste vi se människors behov av mat som någonting frivilligt. Vilket kanske inte riktigt låter sig göras. Våra biologiska behov är ändå våra biologiska behov och går liksom inte att förhandla bort.
– Förr var det sin kropp arbetaren sålde. Idag är det i högre grad sin själ arbetaren säljer. Sitt leende, sin positiva attityd, sin personlighet. Hela människan blir en vara, då gäller lönsamheten hela människan, förklarar Nina Björk och menar att det är vad politikerna talar om när de säger att en individ ska göra sig anställningsbar. Vi ska göra oss säljbara, alltså till attraktiva varor på en marknad: arbetsmarknaden:
– Vi låter kapitalisterna, arbetsköparna, bestämma hur vi ska vara, det är, i sig, ofrihet.

Hon påpekar också att det är det som traditionellt varit kvinnligt arbete som nu i allt högre grad varufieras. För att kvinnorna ska kunna göra karriär på samma villkor som männen. Samtidigt som klyftorna ökar i samhället.
Nina Björk vill ha ett motstånd mot varufieringen genom att vi tänker kvalitativt. För om vi går med på att allt går att köpa är vi dumma i huvudet. Vi måste förstå att vissa saker är unika och oersättliga, även om politiker och företagsledare inte gör det:
– Man kan inte köpa ett nytt korallrev, eller en ny regnskog.
Hon tycker också att alla borde få lära sig hur det känns att städa en toalett, så att alla får en förståelse för till exempel en städerskas ryggont.

Kajsa Ekis Ekman säger att hon inte riktigt vet hur hon ska ta vid efter Nina Björks utläggning, men det är inga problem. 2010 skrev hon boken Varat och varan: prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan. Om sex som vara:
– Det är det yttersta man kan göra till en vara. Kärnan i prostitutionen är att en vill och en vill inte, där kommer betalningen in.
Det som fick Kajsa Ekis Ekman att skriva boken var att hon såg en ohelig allians mellan den skenheliga högern och den postmoderna vänstern. En allians av romantisering och glorifiering av prostitution, av det fria valet. Och när hon påbörjat skrivprocessen dök det upp artiklar om att legalisera surrogatmödraskap, som inte bara handlar om att sälja kvinnans kropp, utan också om att sälja ett nyfött barn. Barnet blir alltså en vara. Kajsa Ekis Ekman såg varufieringen av det mest intima: sex och reproduktion som varor på marknaden. Och hon stod inte ut med hur det förhärligades. Hur fattigdom användes som ett rättfärdigande av utökad varufiering.

Hon talar om reifiering, när någonting, som inte är en sak, görs till en sak. Talar om försvarsmekanismer, hur kvinnorna som sålde sex nästan genomgående i intervjuerna sade att ”det jag sålde, det var inte jag, jag stängde av”. Och: ”Den som kunden får är inte den riktiga.”
En kvinna sade: ”Jag jobbar nedanför halsen”, hennes huvud var inte med:
– Fattar ni, det handlar om sex och hon vill inte vara med. När någonting blir en vara blir det också något man inte vill. Gör man sex till en vara så försvinner sexet.
Kajsa Ekis Ekman menar att det förhärligande snacket om prostitution är ”samhällets sätt att försvara sig mot insikten att vi säljer varandra”:
– Hur ska ett samhälle leva med att vi ska vara fria och lika, samtidigt som vi säljer människor i skyltfönster?
Argumentet att ”hon säljer ju inte sig själv, hon säljer sexuella tjänster”, avfärdar Kajsa Ekis Ekman stenhårt. Likadant gör hon med jämförelsen med andra jobb:
– Herregud, om ditt jobb börjar likna prostitution så är det ett problem, inte ett försvar för prostitution!

Samtalet börjar. Nina Björk tycker att allt går ut på att vi ska slå mynt av allt nu, om vi är bra på något ska vi tänka ut hur vi kan tjäna pengar på det:
– Allting som hittas i en ska gå att kapitaliseras på något sätt. Om allting som är njutning ska göras pengar på, som sex, och andra saker man är bra på, så blir det ingen njutning kvar.
– Precis!, utbrister Kajsa Ekis Ekman. Till slut är ju inget kul. När man har sålt allt är inget kvar, vad ska vi då göra på fritiden: ingenting?
Hon säger också att en sexköpares värsta kritik är att den han köper sex av ser det som att det blir för kommersiellt. Hon ska ju ta emot pengarna och låtsas som att hon vill, så skickligt att han tror på det:
– Prositutionens kärna är mer lögnen än arbetet.

Rasmus Fleischer tar upp de sociala medierna, där folk bara genom att umgås med varandra gör reklam för saker på olika sätt. Nina Björk tycker att det är sorgligt att det blivit naturligt att vara misstänksam mot sina medmänniskor. Samtidigt talar hon om frizoner, där sex kan vara: något man gör för varandra och sig själva utan att kräva belöning:
– Om man verkligen älskar någon vill man inte använda den för att få någonting sedan. Det borde vara ett politiskt mål; hur vi ska få så många sådana stunder som möjligt. Människan som politiskt mål för samhället, inte kunden. Solidaritet är ju också att vara i ett vi och förstå att man har ansvar för varandra i det här vi:et. Just nu o-odlar vi solidaritet i samhället.

Något som Kajsa Ekis Ekman tycker är intressant idag är att alla gör sig till varor men ingen köper. Hon ser hur arbetslösheten och svårigheten att få fast bostad påverkar henne egen generation, gör människor ängsliga:
– Vi har inte klara gränser mellan vårt eget jag och personen som ska bli anställd. Varumärkesbyggandet har gått in i hur vi är som personer. Ju mer arbetslöshet, desto mindre integritet.
Men, tillägger hon:
– Vi säljer sex, vi säljer barn, men vi säljer inte vänskap. Uppfattningen om vänskap är fortfarande att den är ömsesidig.
Här håller inte Nina Björk riktigt med, hon talar om lightpsykologi där ordet ”energitjuvar” vittnar om ett ekonomiskt tänkande kring vänskap. Kajsa Ekis Ekman tycker att det bara betyder att vi använder oss av den vokabulär som finns, idag är det den ekonomiska.
Nina Björk tror ändå att det är farligt, att anpassa språket, att som sossarna nu tala om ”affärsplaner”:
– Man säger: jag är med er. Blir två på bollen på något sätt.
Det håller Kajsa Ekis Ekman med om.

Något de båda enas om är att den nuvarande svenska lagstiftningen mot prostitution är något ganska oerhört eftersom den går helt stick i stäv med det rådande samhällsklimatet där det ska vara fritt fram för i princip allt som handlar om att köpa och sälja.
– Det är så häftigt med lagen. Att den kommer i en tid när allt ska göras till varor, och så förbjuder man ett köp, säger Kajsa Ekis Ekman som berättar att vi är första land i världen där sexköparen blir straffad, inte den som säljer. Flera länder har redan har följt i Sveriges spår. Kuba funderar på att göra detsamma, vilket skulle betyda mycket för hela Latinamerika.
Nina Björk tycker att det är intressant i en tid när högern försöker få oss att tro att de varit för allt de varit emot, som rösträtt för kvinnor. Kajsa Ekis Ekman menar att lagen är liberalernas stora hatobjekt, den går ju emot det liberala projektet.
– Det är otroligt att den finns. Den går ju emot marknaden. Detta att leva i ett land där prostitution är en förbjuden handling, jag blir nästan nationalist, ler Nina Björk.
Och det blir dags för frågor.

Ett svar från Kajsa Ekis Ekman är att prostitution egentligen bara handlar om att de som härskar ska få vad de vill, bara de betalar. Att det handlar om den fria marknaden och att de som försvarar prostitution har en tydlig människosyn som är iskall: har man pengar ska man få göra vad man vill:
– Fri marknad är bara skitsnack. Det finns inga jämlika avtal mellan de här parterna.
Det drar ner en applådåska över rummet.

En annan fråga får Nina Björk att erkänna att hon är så otroligt dålig på lösningar:
– Jag tycker att det är assvårt, nu när entreprenörsskap till och med är inskrivet i skolplanen. Att barnen ska gå nio år i skolan för att lära sig var man kan sätta ”köp”, där ingen satt det förut.
En lösning hon har är att tvinga den kvalitativa blicken på det politiska samtalet. Och att få syn på vad som händer, att vi varje val anropas som vandrande plånböcker, och genom att se; veta vad vi ska göra motstånd mot.
Miljön kommer upp, att vi tillintetgör våra egna livsmöjligheter. Nina Björk säger att alla borde blir oroliga oavsett politisk färg, när till och med Världsbanken går ut och säger att vi har problem med miljön. Hon tror att det enda som hjälper mot det är ett helt ändrat ekonomisk system:
– Det är ingen lösning att sluta konsumera och ha kvar kapitalismen, det är kapitalismen som måste bort.
– Det som är allra mest skrämmande är att det inte finns någon plan, ingen stoppknapp. Ledarna kommer inte att göra något och det är svårt att mobilisera i väst eftersom det handlar om att få mindre, säger Kajsa Ekis Ekman som anser att det krävs förändring av systemet både för klimatet och för rättvisa. Att kapitalismen bara har två lägen: högkonjunktur – då pallar inte klimatet, och lågkonjunktur – arbetslöshet, människor får inte mat för dagen. Inget funkar, som synes.
Nina Björk lutar sig fram i stolen:
– Vi måste ändra hela jävla systemet!
Men hon vet inte hur och utstrålar en känsla av att det ser mörkt ut.

Kajsa Ekis Ekman, däremot, tror inte på att lägga en så tung börda på motståndet: att börja med att ändra hela systemet. Hon har hopp, ser hopp. I Latinamerika där många länder är inne på en helt annan väg, andra typer av lösningar. Hon ser också hopp i Europa, trots det osäkra läget: ”Grekland kan få Europas första vänsterregering, eller fascism.” Hon tror på en folklig rörelse. Hon betonar också vikten av att försvara välfärdssystemet. I Grekland, som hon skrivit om till en ny bok, faller folk rakt igenom:
– Många tar livet av sig, det finns inget annat kvar.
Hon säger att det som är så bra med Nina Björks bok är att den visar på det ingen egentligen vill ha: resultatet av en utvidgad kapitalism. Till och med multinationella företag som Disney vet att det inte är vad vi vill ha och gör utopiska filmer om avskaffandet av systemet.
Som en sista krydda på varufieringsmoset berättar Kajsa Ekis Ekman att hon varit besatt av den klassiska parfymen Chanel No 5, att hon om och om igen gått och luktat på den, och varje gång blivit besviken. Till slut frågade hon expediten på Åhléns om saken och fick svaret:
– Jag vet, de ska ta fram en ny produkt nu för alla vill ju ha den men ingen tycker att den luktar gott.

Text och foto:
Emma Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.