Fanatiska grupper utnyttjar situationen i Syrien

15 december 2012

Förstasidan, Kommentar, Utrikes

▶ Mot det syriska folket står regimen och olika regionala och globala maktspelare
▶Fanatiska grupper som al-Nusrafronten gynnas av situationen
▶De kan förlita sig på ekonomiskt och militärt stöd från saudiska och qatariska affärsmän

foto: flickr/syriafreedom CC-by

Västvärldens vägran att beväpna avhoppade soldater i Fria Syriska Armén, och Rysslands och Kinas enträgna försök att hålla Assad under armarna med vapenleveranser och diplomatiskt stöd, har lämnat fältet fritt för väpnade grupper med en helt annan agenda än revolutionens målsättningar. Dessa grupper kan förlita sig på ekonomiskt och militärt stöd från saudiska och qatariska affärsmän och får på så sätt ett övertag gentemot FSA och den civila delen av revolutionen. Vi pratar om till exempel al-Nusrafronten (Jabhat al-Nusra), en grupp som framträdde först i januari 2012 och med ett sekteristiskt budskap.
Al-Nusrafronten säger sig föra en helig kamp för ”muslimerna i Syrien” och anklagar ibland den alawitiska minoriteten för att vara regimens hantlangare. Från att ha varit en liten grupp har den växt till en betydligt större grupp, de tycks inte lida lika stor brist på vapen och pengar som många andra FSA-enheter och aktivistnätverket LCC.
De senaste månaderna har de varit avgörande i övertagandet av flera stora Assad-baser, nu senast en enorm militärbas väster om Aleppo. Syriska vänsterbloggen Syria freedom forever är en av de oppositionella röster som har varnat för denna utveckling. För tillfället ser sig oppositionsstyrkorna vara tvungna att ibland samarbeta med grupper som al-Nusrafronten just på grund av deras militära kapacitet och stridsvana, och den respekt gruppen därmed har vunnit bland vissa segment i de belägrade städerna.

Assad-regimen har länge anklagats för att underblåsa den väpnade kampen i Irak och stödja extrema grupper, och krigare därifrån har det senaste året börjat ansluta till dessa fanatiska minoritetsgrupper.
Den syriska regimen är allvarligt skakad och vet att den inte överlever i längden, den satsar därmed allt för att bomba sönder och sabotera landet för att omöjliggöra en fungerande demokrati som kan uppfylla folkets förväntningar. I detta projekt är grupper som Jabhat al-Nusra avgörande. En medlem i al-Nusrafronten berättade nyligen för brittiska Daily Telegraph att deras division av gruppen i Homs bildades efter en officiell fångamnesti där en grupp salafistfångar misstänkta för mord släpptes ur stadens fängelse av myndigheterna. Sådana uppgifter har tolkats av en del som att regimen i själva verket underblåser liknande grupper för att legitimera det brutala våldet.

Allt sedan de fredliga protesterna i början av 2011 startade har regimen anklagat ”extremister” stödda av utlandet för att ligga bakom revolutionen, utan att presentera några trovärdiga bevis. Nu har just en sådan liten grupp ”extremister” trätt in på scenen och gett regimen något reellt att peka på. Saudiarabien, Qatar och väst å sin sida ser gärna att den syriska revolutionen spårar ur och inte leder till ett progressivt, demokratiskt och självständigt Syrien – som skulle bli en modell för frihetstörstande folk även kring den arabiska gulfen.

Hela dynamiken i det syriska folkkriget mot den brutala Assad-regimen gynnar just nu fanatiska grupper. Omvärlden har låtit kriget mot befolkningen pågå ohejdat i över två år, med omfattande förluster i människoliv, raserade städer och hunger och fattigdom. Detta är som bekant en utmärkt grogrund för fanatiska grupper, de dras som flugor till krigshärdar och misär – se bara Irak.
Mycket riktigt spillde frustrationen över bristen på mat och den korruption många ser bland höga ex-militärer som nu är en del av upproret ut i vissa protester i Aleppo. Aljazeera kunde i början av december visa hur en liten grupp demonstranter, förvisso många barn, viftade med al-Nusraflaggor i protest mot misären, ledda av en man i 20-årsåldern. Det är mycket lätt för en sådan grupp att frodas i det belägrade Aleppo, att erbjuda mat och beskydd åt hungrande människor ger dem lätt goodwill, särskilt kombinerat med deras framgångar på slagfältet och brutala hämndaktioner mot den förhatliga regimen.

Det finns en logik i detta, och skuldbördan för denna utveckling ska naturligtvis inte läggas på fattiga människor mitt i den syriska misären. Skuldbördan faller dock tungt på Assad-regimen, väst, Kina och Ryssland samt Qatar och Saudiarabien. På ytan tycks de bråka med varandra, men egentligen för alla dessa krafter ett krig mot det syriska folket och revolutionens ideal: ”Bröd, frihet, social rättvisa.”
Kriget står mellan det syriska folket på ena sidan och regimen och diverse regionala och globala maktspelare på andra sidan, och i längden också mot reaktionära krafter som al-Nusrafronten.

Arash Hakimnia

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.