Västerås stift förnekar inblandning i landgrabbing

24 november 2012

Förstasidan, Nyheter

I Internationalen nr 45 skrev vi om svensk inblandning i eventuell ”landgrabbing” i Moçambique (se länk nedan). Det handlar om den delvis svenska fonden GSFF (Global Solidarity Forest Fund) som grundats och delfinansierats av Västerås stift och som ligger till grund för investeringar i ett trädplanteringsprojekt i Niassaprovinsen i afrikanska Moçambique.

Projektet har fått stor uppmärksamhet då rapporter om kränkningar av mänskliga rättigheter har förekommit i samband med projektet. Västerås stift har kritiserats i media för delaktighet i ”markrofferi, mutor och apartheid”, men den pensionerade biskopen Claes-Bertil Ytterberg (Västerås stift) som tidigare var ordförande för fonden slår ifrån sig kritiken. Här svarar han på Internationalens frågor.

Vari består kritiken mot Västerås stift och GSFF angående involveringen i trädplanteringarna i Niassa i Moçambique?
– Att vi planterat på jordbruksmark utan tillstånd. Och att vi hade en sorts apartheid i lönesättningen.

Har kritiken någon reell grund, är den befogad och handlar det om svensk inblandning i ”landgrabbing” här?
– Nej, inte en planta sattes på sådan mark. Att vi var där berodde på att Sida bad oss bistå i ett återbeskogningsprojekt där vi skulle restaurera lika mycket naturskog som vi planterade på. Påståendet att regering och myndigheter drog in våra planteringstillstånd är falskt. Däremot ledde korruptionen till att Malondastiftelsen (ett statligt organ finansierat av Sida) olagligt lade beslag på en del av våra tillstånd. Detta är juridiskt klarlagt och uppklarat.

– Beträffande anställda är det ju självklart att en svensk jägmästare kostar. Moçambique saknar kompetens på detta område. Ingen Sida-tjänsteman jobbar för 5-6 dollar per dag och bor på jordgolv. Vi hade ambitionen att öka denna kompetens genom samarbete med Eduard Mondlane-universitetet i Maputo. Vår chef hade en lön i nivå med motsvarande i landet.

Ni säger i en artikel i Kyrkans tidning att det inte handlar om bistånd, utan främst om ekonomisk investering i en etisk verksamhet. Det verkar ju inte särskilt etiskt om mänskliga rättigheter kränks vilket påstås, vad säger du om det?
– Vad Afrika behöver är långsiktiga investeringar av kapital som inte bara är inriktade på kortsiktig vinst. Vi hade detta som mål genom att arbeta efter FSC:s (Forest Stewardship Council) certifieringsprinciper och i nära samarbete med den lokala anglikanska kyrkan också ur ett självklart etiskt perspektiv.

– I ett så stort projekt, där vi gav arbete åt mer än 6 000 personer som aldrig hade haft någon inkomst tidigare är det
naturligtvis lätt att hitta en eller annan missnöjd. Det jobbiga var ifrågasättandet från svenska biståndsorganisationer (som till exempel FIAN, Foodfirst Information and Action Network) som verkade leva i någon slags rousseauansk uppfattning om att man inte skall påverka och saknade förståelse för en utveckling som lyfter en hel provins från den svält och misär som automatiskt kommer efter uteblivet regn.

Claes-Bertil Ytterberg berättar vidare att han lämnade projektet förra våren och inte har någon kontakt med verksamheten längre.
– Det är naturligtvis självklart att vi begått en del misstag under resans gång – som vi vartefter försökt rätta till, säger han.

Liza Ahnland

Tidigare publicerat i ämnet:

http://www.internationalen.se/2012/11/svensk-landgrabbing-i-mocambique/

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.