Varför vinst i välfärden?

16 november 2012

Ledare

På Aftonbladets debattsida den 11 oktober, ondgör sig moderaten Gunnar Hökmark över att LO:s kongress röstat nej till vinster i offentlig välfärd. Enligt Hökmark innebär LO:s nej till vinstuttag ett allvarligare hot mot både välfärden och den privata äganderätten än löntagarfonderna utgjorde på 1970- och 80-talet.
Beslutet på LO:s kongress, där medlemmarna röstade mot sin ledning, har redan resulterat i att de högst ansvariga inom LO och Socialdemokraterna tvingats modifiera sitt envetna försvar för vinster i välfärden, och likt inför folkomröstningen om kärnkraft en gång i tiden inta en hållning typ ”linje-2”. Så här två år innan nästa riksdagsval kan det visa sig vara ett viktigt kongressbeslut som framför allt bidragit till att påverka medlemsopinionen inom S, därav alla kritiska vinstmotioner som redan skrivits inför partiets kongress i april.

Sedan slutet av 1980-talet har den offentliga sektorn inte alls fått växa i samma takt som ekonomin i stort genom skattesänkningar på över 400 miljarder har dess andel av bruttonationalprodukten reducerats drastiskt. I takt med att de offentliga välfärdsinstitutionerna satts på svältkost har istället privata bolag etablerats inom vård, skola och omsorg. Då vård, skola och omsorg påverkas av det kapitalistiska vinstintresset blir tidigare patienter och elever kunder hos vårdföretag och skolbolag på en global marknad där de kapitalistiska intressenternas enda målsättning är att vinsten stiger. Vid otillräcklig lönsamhet lägger entreprenören helt sonika ner verksamheten och det offentliga tvingas till brandkårsutryckningar för att rädda livsviktig service.
I Gunnar Hökmarks moderata idealsamhälle existerar ingen välfärd utan vinst, hela välfärdssektorn är tvärtom invaderad av det kortsiktiga vinstintresset. Där är också rätten för ett fåtal riskkapitalbolag att härja fritt och suga ut invånarna den heligaste av alla borgerliga demokratiska fri- och rättigheter.

För oss socialister är däremot den offentliga servicen en mänsklig rättighet för samtliga, finansierad genom ett progressivt skattesystem och underställd långsiktig planering som därför inte får bli föremål för kapitalets strävan efter snabba profiter.
LO-kongressens nej till vinster i välfärdssektorn är, trots ledningens försök att förhala och snarare tolka det som en begränsning än förbud, mycket välkommet och kan förhoppningsvis ge en rejäl vitamininjektion till arbetarrörelsens gräsrötter för att utmana den ekonomiska makten och förskjuta styrkeförhållandena till arbetarklassens fördel på kapitalets bekostnad – vilket i sin tur kan nära en fjärran vision om ett framtida samhälle där hela det ekonomiska livet ställs under demokratisk kontroll och drivs efter principen ” av var och en efter förmåga åt var och en efter behov” .

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.