Svensk landgrabbing i Mocambique?

12 november 2012

Förstasidan

▶ Naturskog huggs ned för trädplanteringar
▶ Klimatkompensation förstör för lokalbefolkningen
▶ Mänskliga rättigheter åsidosätts

Landsbygdsbefolkningen i Niassa – provinsen i Mocambique står inför livsmedelsbrist och kränkningar av mänskliga rättigheter på grund av införande av storskaliga plantager, enligt människorättsorganisationen FIAN (Food First Information & Action Network). Plantagerna är ett led i ett utvecklingssamarbete men innebär risk för otillräcklig vatten­tillgång, ökad fattigdom och allvarliga miljökonsekvenser.
Den Mocambiska regeringen har i samarbete med Sverige och andra länder och investerare under flera år främjat storskaliga trädplantager i Mocambique. Syftet var från början att reducera fattigdomen i provinsen och generera utveckling i form av jobb, infrastruktur och så vidare. Men enligt FIAN så är de arbeten som skapats i många fall knappa, instabila och dåligt betalda.
Eftersom familjejordbruk är den främsta källan till försörjning i regionen försämrar inrättandet av trädplanteringar möjligheten för dessa familjer att försörja sig av den mark som plantagerna nu byggs på. Inhemska skogar huggs ned för att ge plats för plantering av arter som tall och eucalyptus och denna nya skog ska enligt FIAN användas både för inhemsk och global produktion av bland annat papperstillverkning, cellulosaprodukter, timmer och även för energiproduktion.

Sverige har främjat och finansierat inrättandet av dessa plantager i Niassa, men inte vidtagit åtgärder för att se till att svenska investerare tar sitt ansvar i frågan och för att mänskliga rättigheter tillgodoses. Ett av de företag som är verksamma i Mocambique är Chikweti Forests of Niassa, ett dotterbolag till Global Solidarity Forest Fund (GSFF), en svensk investeringsfond. Bakom GSFF står investerare från olika länder, däribland Nederländerna, Norge och Sverige.
Eva Ohlin från FIAN Sverige, berättar här mer om situationen i Mocambique.

Den svenska regeringen stödjer investeringar i plantageodlingar i Mocambique och det beskrivs som ett utvecklingsarbete mellan den Mocambiska och Svenska staten. Handlar detta också om så kallad klimatkompensation för Sveriges del?
– Ja, det handlar om klimatkompensation, men främst handlar det om att man ska exportera materialet som odlas på plantagerna. Tanken var att dessa odlingar skulle generera utveckling i området. Men redan 2008 anmärkte SIDA i en rapport på de problem angående mänskliga rättigheter som fanns. Detta har dock inte följts upp av myndigheten.

Vad händer med de människor som inte längre har någon tillgång till sin odlingsmark?
– Befolkningen får flytta sina odlingar till mark som inte är lika produktiv som den  ursprungliga. Det har också inneburit att vissa fått flytta sina bostäder. Flyttningarna skapar även problem med vattentillgången till böndernas odlingar.

Handlar det om Landgrabbing här?
– Ja, till viss del. Företagen har tillgång till viss del av lokalbefolkningens mark, men  ockuperar också stora delar olovligt.

Hur kan befolkningen organisera sig och återfå rätten till sin mark och sitt traditionella liv och vad gör FIAN i frågan?
– FIAN och andra lokala bondeorganisationer trycker på för att den ockuperade marken ska lämnas tillbaka och för att informera om lokalbefolkningens rättigheter och landområden. Till exempel så har ledningen för Chikweti bytts ut som en följd av protesterna. Det finns en bondeorganisation som heter UNAC – det är främst de som uppmärksammat problemet globalt.

Liza Ahnland

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.