Ska plånbokens storlek avgöra rätten till läxhjälp?

30 november 2012

Ledare

Den 5 december ska riksdagen fatta beslut om utvidgad rätt till läxhjälp. Redan idag är det möjligt att – under benämningen ”barnpassning” – göra Rut-avdrag för läxhjälp till yngre barn i grundskolan. Med alliansregeringens nya förslag sägs det uttryckligen att det är frågan om läxhjälp, att elevens egna lärare har rätt att mot förälders betalning undervisa eleven efter ordinarie skoltid, och att avdraget hädanefter även ska omfatta gymnasieskolan. Normalkostnaden för denna typ av stöd ligger idag efter avdrag på 220 kronor/timme. På sikt beräknas det nya förslaget kosta 25 miljoner per år i minskade skatteintäkter.

”Istället för Rut-avdrag för läxhjälp vill vi att regeringen satsar på folkbildande insatser som kan komma alla till del, bland annat den gratis läxhjälp som Studiefrämjandet redan idag erbjuder” (Tija Torpe, förbundschef på Studiefrämjandet, Göteborgs-Posten 22/11). Det är inte heller bara inom studieförbund som regeringens förslag väckt starka reaktioner utan även exempelvis den röd-gröna oppositionen, lärarförbunden och Skolverket har gjort tummen ner, men med Sverigedemokraternas stöd tyder det mesta på att förslaget 5 december kommer att slussas igenom riksdagen. Regeringen lutar sig mot att en majoritet av remissinstanserna ”tillstyrker eller har ingen erinran”. Denna majoritet består dock av tjänsteföretagens branschorgan, Almega, det största läxhjälpsföretaget, My Academy och IFHT, intresseföreningen för hushållsnära tjänster, samtidigt som lärarförbunden överhuvudtaget inte fått yttra sig. En gång i tiden sågs det svenska remissväsendet som unikt i sitt sätt att loda ner frågorna i samhället och inhämta kunskap, under regeringen Reinfeldt är det dock uppenbart att profitens talan även här ska få ljuda än högre.

Utifrån alliansens ideologiska utgångspunkter är syftet med denna ”reform” tvådelat. Dels är det ett led i dess strävan att privata bolag ska få än mer spelrum till att plocka ut vinster ur vår skattefinansierade välfärd. Dessutom handlar det om att ge oss medborgare ytterliggare ”valmöjligheter”i individualismens samhälle. Det är därför man med jobbskatteavdragen sänkt inkomstskatten med över 70 miljarder, för att de som har råd i allt högre grad själva ska kunna fixa sin välfärd. Med de små stegens tyranni leder alliansen oss mot ett allt råare klassamhälle. Det är mer än hög tid för den stora majoritet av medborgare, som bland annat faktiskt är mot rätten att göra vinst i välfärden, att organisera sig och säga ifrån.

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.