November, november

18 november 2012

Förstasidan, Kultur, Kulturkrönika, Musik

Internationella filmfestivaler i alla ära. Tusen och en filmer att välja på. Thrillers och romantik, eventuella stämningar för förtal mot en mördad statsminister, skratt och tårar och ilska. Hela konkarongen, kändisar och fester och recensioner i en strid ström. Det är nog gott så. Men ibland finns det inte tid att gå på film. Inte när livet i sig självt är som en existentiell dramadokumentär. När det liksom faller handlöst in i ett förtätat skeende där varje tanke måste tänkas hela vägen ned på djupet och hela vägen upp igen. Något som, för just denna texts författare, ofta sker just i november.
Sköna november. När kylan och mörkret kondenserar timmarna. Gör dem både längre och kortare, uttänjda och sammanpressade. November som kan vara så gråtung och så rimfrostlätt, kasta sig mellan ljusskimrande havsvikar och betongregn i en halsbrytande dans med tiden. November, då en kopp rykande hett thé kan göra hela skillnaden. Eller en måndag, en helt vanlig måndag med lite extra mycket sned sol in över morgonen.

Det är nu vi kommer in på det riktigt förtätade, det vi egentligen talar om. Snedsolen in genom bussrutan, att malas genom tunnelbanespärrarna och spottas uppför trapporna, ut på perrongen för gröna linjen mot Hagsätra. Och då, där, mötas av en världsrymd av toner. Harmonier som slingrar sig om varandra och trevar sig ut i perronghallen med ett svagt eko i släptåg efter varje ton. Känna hur öronen lystrar, skärper fokus. Plötsligt uppfyllas av en innerlighet som får ett leende att växa i magen och i ansiktet. Se liknande leenden omkring sig.
Någonstans i uppgången till Götgatan, osynlig från perrongen, står en person och spelar dragspel. Spelar med en sådan lyhördhet i fingrarna att klangen väcker sovande sinnen och minnen till liv. Ekot skapar en nästan spöklikt vemodig underton. Hjärtat brister och läks. Hjärnan bryr sig inte om att placera den klassiska melodin i rätt fack, det finns ingen tid över till att kategorisera, lyssnandet är allt.
Så klingar sista tonen ut och det är som om hela perronghallen håller andan för att inte bryta stämningen. Så kommer tåget.

Emma Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.