Miljötoppmöte igen…

23 november 2012

Förstasidan, Intervju, Nyheter

Rikard Warlenius

 

26 november till 7 december hålls FN:s 18:e klimattoppmöte i oljediktaturen Qatars huvudstad Doha. Världens ledare samlas då återigen för att försöka hantera den gemensamma klimatutmaningen. I år handlar utmaningarna bland annat om att försöka fylla förra årets överenskommelse, det så kallade Durbanpaketet, med innehåll. Internationalen har pratat med miljövetaren Rikard Warlenius inför årets toppmöte.

Svante Axelsson, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen, skrev nyligen så här i en debattartikel i Sydsvenska Dagbladet, inför det kommande klimattoppmötet: ”Få toppmöten är viktigare än FN:s klimatmöten. Ändå väcker inte det stundande mötet i Doha i Qatar någon större entusiasm eller förväntan hos ländernas invånare. Kollapsen i Köpenhamn 2009, när världens ledare med USA:s president Barack Obama i spetsen inte lyckades enas om ett avtal, satte djupa spår av misstro och hopplöshet hos både politiker och deras väljare. Men FN:s stora klimatförhandlingar är viktiga. De kommer sannolikt inte att komma fram till de utsläppsminskningar som är nödvändiga, men de tvingar fram en skamgräns för ländernas åtaganden.”

Svante Axelsson menar att det viktigaste för deltagarna i årets förhandlingar är att fokusera på två saker: att fortsätta med Kyotoavtalet 2, samt att börja skriva på det så kallade Durbanpaketet. Dessa båda avtal är förutsättningar för att kunna fortsätta förhandlingarna, säger han.

Enligt flera experter finns det bland annat tre viktiga tal när man talar om dagens klimatsituation, nämligen: 2, 565 och 2 795. 2 står för två grader Celsius, vilket innebär att det råder vetenskaplig och politisk internationell konsensus (Köpenhamn) om att jordens medeltemperatur inte får höjas med mer än två grader C för att inte klimatförändringarna ska leda till global katastrof. 565 gigaton, det är mängden koldioxid som max får släppas ut de kommande 40-50 åren om tvågradersmålet ska hållas. 2 795 gigaton är mängden koldioxid som redan är intecknad i den samlade värderingen av de stora olje- och gasaktörerna, Shell, Exxon, BP, med fleras samlade tillgångar. Det vill säga fem gånger mer än vad tvågradersmålet tillåter.

En årlig rapport från OECD-ländernas organ IEA (International Energy Agency) konstaterar att ”Inte mer än en tredjedel av de kända oljereserverna kan konsumeras innan 2050, om världen ska kunna uppnå tvågradersmålet, såvida inte CCS-teknologin utvecklas och sprids”. (CCS betyder Carbon Capture and Storage Technology) De senaste dagarna var den stora klimatnyheten att jordens klimat håller på att bli så mycket som fyra grader varmare, enligt en ny rapport från Världsbanken. ”Det är mycket, mycket ont om tid. Världen måste börja hantera klimatförändringarna mer aggressivt”, säger bankens chef Jim Yong Kim, enligt nyhetsbyrån AFP. Med andra ord: världen står i brand! Men kommer de styrande politikerna att inse faran och försöka göra något för att förhindra en annalkande katastrof, det är frågan.

Här svarar miljövetaren Rikard Warlenius på vad han tror vi har att vänta oss inför och efter klimattoppmötet i Doha om mindre än en vecka.

Hur ser förhoppningarna inför klimattoppmötet i Doha ut, kommer man att kunna enas kring viktiga frågor?
– Jag träffade nyligen Sveriges klimatförhandlare, Anna Lindstedt. Hon säger att Doha handlar om en bekräftelse av de överenskommelser som gjordes i Durban. Den stora frågan där var Kyotoprotokollets framtid, vilket upphör 31 december 2012. För EU var en förlängning av Kyotoprotokollet viktigt, medan övriga länder var måttligt intresserade.

– Den andra åtagandeperioden av Kyotoprotokollet som nu diskuteras, bygger på frivillighet och inrapportering av utsläppsminskningar på frivillig grund. Överenskommelsen i Durban innebar att länderna skulle börja med den frivilliga rapporteringen, men detta har inte hänt – de flesta länder förutom EU har inte rapporterat in några minskningar. Att fortsätta diskussionerna om utsläppsminskningar inom andra åtagandeperioden är därför en viktig uppgift i Doha. Kyotoprotokollet är uppenbarligen ett lik eftersom det bygger på frivillighet. Ett nytt avtal är inte färdigt förrän 2015 och träder i kraft först 2020 och ska omfatta fler länder. Resultatet blir därför att ett nytt avtal blir vidare, svagare och uppskjutet en gång till.

Vilka är frågorna som man måste enas kring?
– Utsläppsminskningar, finansiering och teknologi. Ett exempel på utvecklingen av grön teknologi gäller USA:s inställning till Kina. Dels kritiserar man Kina för att göra för lite, men samtidigt kritiserar man dem för att de inför subventioner på utvecklandet av grön teknologi eftersom det sänker priserna på till exempel solceller globalt. Det visar på motsättningar som finns.

Kommer det att finnas verkliga motsättningar på mötet och hur ser då skiljelinjerna ut?
– Det kommer att präglas av samma motsättningar som tidigare, nämligen Nord-Sydfrågan. Där länderna i nord och den rika världen vill ha mer flexibla minskningsmål, frivillighet och att fler länder ska omfattas av avtalet. Medan syd tycker att nord ska ”gå före” och hjälpa syd med finansiering och tekniköverföring. Det handlar om samma agenda och samma konflikt som återupprepas – nu inom ett nytt avtal. Istället för att prata om hur man kan minska utsläppen kommer man att förhandla om vad som kommer att hända efter 2020.

– Som jag ser det så har nord ett entydigt ansvar att lösa den här krisen eftersom det är ”vi” som är den främsta orsaken till den, samt har störst möjlighet att göra något åt den. Juridiskt pekar ansvaret också på nord, till exempel genom Klimatkonventionen som fastställer detta.

I veckan kom en ny rapport från Världsbanken som varnar för att jordens klimat kan komma att bli hela fyra grader varmare inom en alltför snar framtid (inom 50 år). Vad säger du om att det är Världsbanken som kommer med rapporten?
– Det är intressant att det är just Världsbanken som kommer med rapporten eftersom den är förknippad med avregleringen och den nyliberala och fossilbränsleberoende globaliseringen. Det positiva är att Världsbanken inte kan avfärdas som alarmister. Man kan hoppas att detta är ett uttryck för en inre konflikt där man så småningom går ifrån fossilberoendet och satsar på förnyelsebar energi. Den här och andra rapporter visar att utsläppen måste minska inom det här decenniet för att vi ska kunna klara tvågradersmålet. Det här decenniet är en helt avgörande period för mänskligheten.

Vad tror du om resultatet av årets möte, finns det hopp?
– Nej. Att det här mötet skulle kunna leverera någonting av värde är oerhört osannolikt. Detta eftersom det inte finns tillräckligt med tryck på världens regeringar. De förhalar och hoppas på det bästa. Hoppet står istället till att vi lyckas mobilisera konkreta utsläppsminskningar. Vi behöver program för grön omställning. Det är genom att länka oron till konkret handling som apatin kan brytas. Det behövs nationella engagemang som sprider sig globalt. Detta engagemang måste komma underifrån och bli ett tryck på regeringarna.

Liza Ahnland

 

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.