Vad händer i Georgien?

05 oktober 2012

Fokus, Förstasidan, Nyheter, Utrikes

Micheil Saakasjvili

Micheil Saakasjvili

 

Vid måndagens parlamentsval i Georgien fick oppositionen flest röster. Men först i januari då presidentvalet ska hållas får vi se om det blir tal om något verkligt maktskifte. Landet har sedan tio år styrts av den allt mer auktoritäre presidenten Micheil Saakasjvili, som trots den allt hårdare kontrollen över media, förföljelser av oppositionen, tortyrskandaler, och anklagelser om krigsförbrytelser, är nära allierad med USA och EU.

Det ser ut som att den samlade oppositionen oväntat segrade i det georgiska parlamentsvalet den 1 oktober, trots anklagelser mot landets president Micheil Saakasjvili om valfusk och försök från myndigheternas sida att fördröja rösträkningen.
Den allt mer auktoritäre Micheil Saakasjvili har styrt i tio år över Georgien, den före detta sovjetrepubliken i Kaukasus med fyra och en halv miljon invånare, där en fjärdedel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen.
När rösterna långsamt räknas ser det ut som att oppositionsalliansen Georgiens dröm har fått runt tio procent fler röster än Saakasjvilis parti Den nationella rörelsen. Hur parlamentsplatserna ska fördelas är dock ännu inte klart eftersom bara lite mer än hälften, 77 av parlamentets 150 platser, tillsätts proportionerligt, medan de övriga 73 platserna tillsätts genom majoritetsval i enmansvalkretsar. Saakasjvilis Nationella rörelse kan därför ändå få majoritet i parlamentet.

Parlamentsvalet kommer att följas av ett presidentval i januari nästa år. Enligt grundlagen får president Micheil Saakasjvili då inte ställa upp för omval, eftersom han redan suttit två mandatperioder på sammanlagt tio år, vilket är maxtid för att få vara president i Georgien. Men den blott 44-årige Saakasjvili har förberett sig på att fortsätta sin politiska bana som premiärminister och har därför stiftat lagar som gör så att premiärministern blir mycket mäktigare än presidenten. (Det hela påminner väldigt mycket om hur Saakasjvilis ärkefiende Vladimir Putin år 2008 gick till väga för att behålla makten i Ryssland.)
Men för att bli premiärminister behöver Saakasjvili ha majoritetens stöd i parlamentet, och hur partiallianserna i parlamentet kommer att se ut 2013 är för tidigt att sia om. Även om oppositionen får majoritet nu, kanske något av partierna har bytt sida då.

Oppositionsalliansen ”Georgiens Dröm” består av sex partier som kanske inte får så lätt att hålla samman på sikt: Republikanerna, Industripartiet, Konservativa partiet, Socialdemokraterna, Gröna partiet, och partiet Fria Demokrater.
Drömalliansen leds av affärsmannen och politikern Bidzina Ivanisjvili, som efter Sovjets fall gjorde stora förmögenheter på privatiseringarna i Ryssland och även har varit bosatt i Frankrike där han fick medborgarskap.
För att försvåra för honom politiskt såg Saakasjvili till att Bidzina Ivanisjvili förlorade sitt georgiska medborgarskap oktober 2011. Ironiskt nog har Saakasjvili också i sin strävan att föra Georgien närmre EU infört en lag som innebär att alla EU-medborgare har rätt att bo och arbeta i Georgien, och även bli valda till poltitiska poster, vilket innebär att Bidzina Ivanisjvili trots sitt indragna georgiska medborgarskap kan fortsätta att verka politiskt i Georgien i egenskap av fransk medborgare.

Inför valet har Saakasjvili gått hårt mot oppositionen, både i ord och handling. I september släpptes videoinspelningar som avslöjade flera fall av tortyr i georgiska fängelser där Saakasjvilis politiska motståndare ska ha blivit misshandlade och våldtagna av fångvaktarna. Den tidigare fängelseanställde som släppte filmerna har flytt till Belgien och sökt politisk asyl.
Den 29 september, två dagar före valet, hölls vad som har beskrivits som den största demonstrationen i Georgiens historia, då upp emot 200 000 människor demonstrerade i huvudstaden Tbilisi mot Micheil Saakasjvili.

Micheil Saakasjvili kom till makten 2003 som ledare för den så kallade ”Rosenrevolutionen”, då Eduard Sjevardnadze som varit landets president sedan 1992 och tidigare Sovjetunionens utrikesminister, tvingades bort efter anklagelser om valfusk.
Det finns påståenden om att ”Rosenrevolutionen” i själva verket var en CIA-ledd kupp, och klart är i alla fall att Micheil Saakasjvili, som länge bott och studerat i USA, tre månader före revolutionen fick 42 miljoner dollar i bidrag från den amerikanske affärsmannen George Soros.
Ett nyval hölls 2004 där Saakasjvili fick 96 procent av rösterna och blev Georgiens nya president. I väst hyllades han som en stor demokrat, och till en början hade han också ett stort stöd hemma där han lovade att städa upp i korruptionen. Men snart började Saakasjvili upprätta ett allt starkare maktmonopol genom att ta kontroll över media, stoppa kritisk journalistik och förfölja oppositionen.
Trots det fick han forsatt stort stöd från EU och USA samt ekonomiskt och militärt bidrag, eftersom Västmakterna såg honom som en viktig allierad mot Ryssland. Georgien är dessutom ett viktigt transitland för olja från Mellanöstern till Europa.

Georgien har ansökt om Nato-medlemskap och Saakasjvili vill också att Georgien ska gå med i EU. Men Georgiens ansökan om Nato-medlemskap problematiserades dock i augusti 2008 då det plötsligt blev krig mellan Georgien och Ryssland.
I västerländsk nyhetsrapportering framställdes det först som att det var Ryssland som plötsligt fick för sig att invadera stackars lilla Georgien. Men i själva verket var det Saakasjvili som startade kriget, vilket också är vad EU till sist slog fast i sin utredning, även om EU fördömde både Georgien och Ryssland för övervåld.
Kriget handlade om den georgiska utbrytarrepubliken Sydossetien, som sedan 1991 har varit de facto självstyrande då osseterna bröt sig fria från Georgien i ett självständighetskrig. Saakasjvili hade gjort det till sitt viktigaste politiska mål att återta kontrollen över Sydossetien, samt den andra georgiska utbrytarrepubliken Abchazien. Både Sydossetien och Abchazien står sedan inbördeskriget 1991 under beskydd av ryska fredsbevarande styrkor.
Natten den 7 augusti 2008 inledde Georgien ett bombardemang av Sydossetiens huvudstad Tschinvali som följdes av en markinvasion för att erövra landet. De georgiska soldaterna slogs dock tillbaka av ryska interventionstrupper som snabbt gick in från norr. Efter fem dagar var kriget över. Ett kort men blodig krig där framför allt de civila i Sydossetien drabbades med flera hundra dödade. Osseterna och ryssarna beskyller georgiska armén för att ha påbörjat en etnisk rensning, som avvärjdes av ryska arméns ingripande.
Man ska självklart inte ha några illusioner om Rysslands försvar av Sydossetien. Det genomfördes främst av strategiska skäl och inte av respekt för osseternas rätt till självbestämmande – exemplet Tjetjenien talar för sig självt. Men faktum är att den här gången välkomnades i alla fall de ryska trupperna som befriare i Sydossetien.

Varför valde Saakasjvili trots allt att riskera krig med Ryssland genom att invadera Sydossetien och varför just i augusti 2008? En trolig anledning är det stundade amerikanska presidentvalet i november det året. Saakasjvilis kan ha varit orolig för att president Bushs efterträdare inte skulle ge honom lika stort stöd. (George W. Bush är Micheil Saakasjvilis största politiska idol och redan 2005 lät han döpa om en av huvudgatorna i Tbilisi till George W. Bushs aveny.)
Den georgiska armén, som också deltog med soldater till kriget i Irak, har fått sin utbildning och militära utrustning från USA, och när Saakasjvili gick till krig mot Ryssland var han övertygad om att han hade USA och Nato som beskyddare.
Men det visade sig att USA och Nato inte var beredda att börja tredje världskriget mot Ryssland på grund av Georgiens anspråk på lilla Sydossetien.
För Saakasjvili blev kriget en enorm prestigeförlust och i direktsänd TV började han tugga på sin egen slips när han förstod att kriget var förlorat. Han lyckades dock sitta kvar som president, trots växande kritik och motstånd på hemmaplan.

Georgien är också det land i Europa som har det minst jämställda parlamentet, med bara 6,6 procent kvinnor, enligt The Global Gender Gap Index.
”Det georgiska samhället präglas av patriarkala normer, svågerpolitik och korruption. Diskrimineringen mot kvinnor är utbredd och genomsyrar hela samhället”, skriver den svenska organisationen Kvinna till Kvinna i ett aktuellt pressmeddelande (25/9) Organisationen vill också att Sverige ska uppmärksamma problemet med ”brudkidnappning” som fortfarande förekommer i Georgien och som innebär att män helt enkelt rövar bort de kvinnor de vill gifta sig med.

En av Micheil Saakasjvilis viktigaste vänner i väst är Sveriges utrikesminister Carl Bildt. I förra veckan avslöjade Aftonbladet att Carl Bildt genom PR-byrån Kreab dessutom har fungerat som PR-makare för Georgiens president. Han har hela tiden gjort det till Sveriges officiella ståndpunkt att försvarat Saakasjvili i alla sammanhang.
I samband med kriget mellan Georgien och Ryssland 2008 gjorde Carl Bildt ett ökänt uttalande där han jämförde Putin med Hitler, trots att det var Saakasjvili som började kriget vilket också alltså EU har slagit fast.
Carl Bildt har också systematiskt förnekat de demokratiska bristerna i Georgien. Så här skriver Aftonbladet (25/9): ”Presidentvalet i januari 2008 präglades av oroligheter och svenska ambassadören Hans Gunnar Adén rapporterade hem till utrikesdepartementet, UD, om misstänkt valfusk. Samtidigt skrev Bildt på sin blogg: Resultatet av valet går inte att sätta i fråga och vi har all anledning att gratulera Georgien till ett val som – trots de brister som påtalats – visar landets tydliga val av demokrati och ekonomiska reformer. Kort därpå kom dock internationella valövervakare med en kommuniké som visade på allvarliga brister.”

Carl Bildt har också lagt sig i det aktuella georgiska valet genom att fördöma oppositionen som ”odemokratisk”, något han kritiseras av i en debattartikel i Aftonbladet på valdagen (1/10) av Per Gahrton, som länge var EU:s ansvarige i Georgienfrågor.
”Efter Aftonbladets avslöjande att Carl Bildt fungerat som PR-makare för Georgiens auktoritäre president Saakasjvili, är det kanske inte förvånande att han nyligen öppet ingrep i valkampanjen inför dagens parlamentsval på Saakasjvilis sida” skriver Per Gahrton, som fortsätter med att rada upp exempel på hur Saakasjvili inskränker demokratin:
”Häromdagen rapporterade Gyla, Georgiens unga advokater, att valarbetare för Drömalliansen drabbas av administrativa frihetsberövanden. Gyla konstaterar också att regimen, liksom vid tidigare val, missbrukar statsapparaten för att stödja regeringspartiet.
Georgian Times har rapporterat att 21 lärare i Shida Kartli-provinsen fått sparken för att de stödjer Drömoppositionen. Så det är inte bara fängelserna i Georgien som är ruttna, utan hela det enmansvälde som Saakasjvili byggt upp. Bildt har offentligt uttryckt sin oro för vad oppositionen skall göra efter valet om den förlorar. En allvarligare fråga är vad Saakasjvili gör om han förlorar. Häromdagen varnade en före detta georgiskt parlamentariker för att Saakasjvili kan ta till det smutsigaste av alla trick – starta ett krig.
Enligt EU:s officiella uppfattning var det ju det han gjorde sommaren 2008, sedan han drabbats av omfattande folkliga protester. Carl Bildt har jämfört Ossetien­kriget med Hitlers invasion av Tjeckoslovakien 1938. Så vi får väl räkna med att om Saakasjvili gör som han gjorde 2008 kommer Sveriges utrikesminister att fullfölja sitt gamla uppdrag som Saakasjvilis betalde PR-makare och använda Orwellskt språk och kalla ett angrepp för självförsvar.”

Per Leander

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.