Tariq Ali och Gilbert Achcar om Syrien:

13 oktober 2012

Förstasidan

Ali: ”En förhandlingslösning den bästa möjliga vägen att bli av med Assad och hans gäng”   Achcar: ”Att störta den
syriska regimen kan bara ske genom väpnad kamp”

 

Läget i Syrien har om något trappats upp senaste tiden. Dag efter dag sker skottväxling vid turkiska gränsen, efter månaders strider kan rebellerna förlora kontrollen över staden Homs enligt Syriska nationella rådet. Självmordsbombare anfaller flygvapnets underrättelsecentral i Damaskus, uppger Al-Nusra, en islamistgrupp i Syrien, till Reuters.
Bara några av nyheterna i media den senaste veckan.
Två av de tunga namnen i Syriendebatten har gjort inlägg den senaste tiden. Brittisk-pakistanske skribenten Tariq Ali skrev för några veckor sedan en artikel (publicerad i Green Left Weekly och Counterpunch). Han avslutar med att han fortfarande ”envisas med att också i detta sena stadium är en förhandlingslösning den bästa möjliga vägen att bli av med Assad och hans gäng”
Han säger att han ända från början offentligt stött det folkliga upproret. Det var fredligt och det växte under många månader. Och ”min uppfattning var klar: total solidaritet med folket. Ner med diktaturen. Det är fortfarande min inställning. Det finns ingenting ens vagt progressivt med denna regim. Men vem ska störta den och hur?”
Motstånd mot Assad ”bör inte leda till stöd för en intervention från Väst och en påtvingad regim enligt libysk modell, med ett snabbt val som PR-fikonlöv”. ”Vilken är den starkaste politiska styrkan i Syrien idag? Vilket skulle det största politiska partiet i parlamentet bli?” frågar sig Ali. ”Troligen Muslimska brödraskapet.”
Så är det: ”Under hälften av 1900-talet har arabiska nationalister, socialister, kommunister och andra befunnit sig i strid med Muslimska brödraskapet om dominansen i arabvärlden. Vi kanske inte gillar det (jag gör det inte), men striden vanns av Brödraskapet.”
Och en Natointervention skulle leda till en sorts marionettregim – ”som jag argumenterade i fråga om Libyen, så snart Nato ger sig i bataljen så förlorar folket, vem som än vinner. Detsamma kommer att ske i Syrien.”
Om den nuvarande situationen fortsätter? Ett dödläge, kanske, menar Ali, liknande det som hände i ”Algeriet när militären, uppbackad av Frankrike och dess västallierade, grep in för att stoppa det andra valomgången som Islamiska räddningsfronten (FIS) skulle vinna”. Och ett uppslitande inbördeskrig med vidrigheter på båda sidor, samt bittra och passiva folkmassor…
Alltså: förhandlingslösning.

Gilbert Achcar, som undervisar vid the School of Oriental and African Studies i London (SOAS), intervjuades 25 augusti i dagstidningen Al-Quds Al-Arabi. En engelsk version finns i International Viewpoint på nätet. Achcar, ursprungligen från Libanon, är känd skribent och antikrigsaktivist.
”Det är vad jag sagt från början: att störta den syriska regimen kan bara ske genom väpnad kamp” säger Gilbert Achcar i intervjun.
Han anser liksom Ali att det är de religiösa krafterna som har störst möjlighet att ta makten i den arabiska regionen. ”Vänstern och nationaliststyrkorna är för svaga eller har försvagats alltför mycket. Men trots allt är jag fortfarande optimistisk.” Det finns ingen anledning att jämföra med den iranska revolutionen. Man ska inte glömma att det ”i arabländerna handlar om en oavslutad revolutionär process, som kan pågå många år”.
I längden har inte de islamska rörelserna något program som kan hantera de motsättningar som länderna kämpar med och som hindrar deras utveckling, säger Achcar.

Han talar om flera illusioner som har förhindrat den syriska oppositionen att organisera militariseringen av upproret på ett bra sätt. Det syriska upproret handlar inte om ren klasskamp, menar Achcar, det handlar om en demokratisk revolution, med arbetare, bönder, småborgare och till och med delar av borgerligheten. Klasskillnaderna kommer att visa sig senare när tyranniet är störtat.
Sedan säger han att ett fredligt maktövertagande är omöjligt och en utländsk intervention farlig. ”Jag föredrar fredliga revolutionära processer. Militarisering leder till enorm förstörelse och nedbrytning av oppositionen vilket hotar den gryende demokratin, eftersom militära organisationer sällan är demokratiska.”
Nej, Gilbert Achcar var övertygad från början om att ”militariseringen av den syriska revolutionen var oundviklig”.
Att som syriska nationella rådet mana till utländsk intervention ”är farligt och det är jag emot”, att som vissa inom National Coordination Committee mana rörelsen att hålla sig till fredlig kamp är ”strategiskt bristfälligt” liksom interventionsvädjanden.
En tredje illusion, säger Achcar, är att det skulle gå att ”göra upp med Assads huvudsponsor, Ryssland”.
En regim som Syrien kan inte störtas med fredliga metoder, säger han, ”och det främsta strategiska dilemmat för den syriska revolutionen är att lyckas kombinera den fredliga massrörelsen med den väpnade kampen”.
Lösningen, säger han, ”är att bygga nätverk av folkligt motstånd kring ett demokratiskt program som klart förkastar sekterismen”.

Gunvor Karlström

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.