Sydafrikas gruvarbetare fortsätter strejka

05 oktober 2012

Förstasidan, Utrikes

Strejkerna i Sydafrikas guld- och platinagruvor fortsätter och brer ut sig. I måndags utbröt en ny vild strejk vid platinagruvan Bokoni, hundratals kilometer bort från Marikana där strejkgnistan tändes för två månader sedan.
Enligt det stora gruvfacket NUM, som inte stödjer strejkerna, är det nu 75 000 sydafrikanska gruvarbetare som strejkar vilt. Enligt andra uppgifter kan det vara så många som 250 000 arbetare som strejkar, vilket i så fall skulle utgöra hälften av gruvindustrins arbetskraft.
Därtill kommer 30 000 transportarbetare som också har gått ut i strejk för högre lön och bättre arbetsvillkor.

 

Samtidigt har högsta domstolen i Nordvästprovinsen nu i alla fall slagit fast att det var fel av kommunerna Rustenburg och Madibeng att förbjuda de två försök som gjordes av kvinnorörelsen i Marikana att hålla demonstrationer mot polisvåldet förra respektive förrförra helgen, vilket Internationalen skrev om i förra numret.
”Kommunerna Madibeng och Rustenburg konspirerade tillsammans med Marikanas polischef för att stoppa vår marsch en andra gång, trots att vi har följt alla lagar om rätten till mötesfrihet och försök att samarbeta med myndigheterna” skriver kvinnoorganisationen i ett pressmeddelande: ”Högsta domstolen har nu bekräftat vad vi redan visste – att vi har rätten att demonstrera. Vi marscherar för att våra män, fäder, söner och bröder som dödades av polisen ska få rättvisa. Vi marscherar för vår syster Paulina Masuhlos som dog den 19 september ett par dagar efter att hon skjutits av polisens gummikulor.”

Vidare fördöms de drag från apartheidstiden som kvinnorna tycker sig se växa fram i Sydafrika igen: ”Vi vet att andra runt om i landet upplever samma problem som vi då det gäller de demokratiska och enligt konstitutionen skyddade rättigheterna att samlas och uttrycka våra åsikter. Vi fördömer de systematiska försöken att stoppa detta. Det här är inte den demokrati vi kämpade för.”
Det tragiska och ironiska är att det nu är ANC – det parti som historiskt ledde den svarta arbetarrörelsens kamp mot apartheid – som nu, enligt kritikerna, står för de nya inskränkningarna i demokratin och terrorn mot de fattiga svarta arbetarna. ANC-ledarna har nästan helt tagit ställning för gruvbolagen, mot de strejkande arbetarna och försvarat eller bortförklarat polisens massmord på arbetare.

– Det har alltid funnits borgerliga och framför allt småborgerliga krafter i ANC, säger Brian Ashley, redaktör på den sydafrikanska vänstertidskriften Amandla, i en intervju med Against the Current.
– Men efter apartheidregimens fall 1994 har de borgerliga nationalistiska krafterna blivit dominerande i ANC:s politiska utveckling.
Brian Ashley pekar på att många av ANC:s ledare idag har viktiga poster inom finanssektorn, gruv- och vapenindustrin, media samt jordbruk och fiskenäringen.
– De använde sina politiska och statliga positioner till att säkra lukrativa avtal med näringslivet, vilket gjorde dem till dollarmiljonärer nästan över en natt.
– Huvudförklaringen till nyliberalismens framgångar i Sydafrika trots apartheidregimens fall, ligger i ANC:s tidiga ovilja att utmana kapitalet och omfördela landets rikedomar, säger han.

Brian Ashley pekar också på att arbetslösheten faktiskt har fördubblats sedan apartheids fall, och att om man räknar in den delen av arbetarklassen som lever i total fattigdom och helt har gett upp att söka jobb, så är arbetslösheten nära 40 procent i Sydafrika.

Text: Per Leander
 Illustration: Emma Lundström

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.