När censuren drabbar journalisterna själva: Fallet Joaquín Pérez Becerra

01 oktober 2012

Förstasidan, Kommentar

 

Banderoll frige Joaquín Pérez Becerra

Frige Joaquín Pérez Becerra

Johan Persson, Martin Schibbye och Dawit Isaak har alla hört talas om, men inte om Joaquín Pérez Becerra.
1994, efter att hans första fru och mer än 4 000 av hans partikamrater i Unión Patriótica mördades, flydde Joaquín Pérez Becerra till Sverige för att överleva.
Här kunde han grunda nyhetsbyrån Anncol (Agencia de noticias de la nueva Colombia) och nätradion Café Stereo för att kunna fortsätta sin kamp mot diktaturen. År 2000 blev han svensk medborgare, samtidigt som han avsade sig sitt colombianska medborgarskap.
Hemsidan www.anncol.eu, som i början fick vänta en viss tid innan folket i Colombia blev vana vid att använda datorer, blev nu en av de viktigaste ocensurerade nyhetskanaler för colombianerna, med mer är 800 000 dagliga besökare. Det gjorde att Becerra blev en viktig fiende för colombianska regeringen som satsar sin totalitära makt just på bristen på sann information, och på utsändandet av endast regimvänliga nyheter.

 

Eftersom hemsidan är Sverigebaserad kunde den colombianska regeringen inte göra något mot den. Därför försökte den skrämma bort Anncols journalister. En av dem, Dick Emanuelsson, berättar på nätet om hur han blev spionerad på, förföljd och dödshotad under många år, både i Sverige och i Latinamerica (till exempel i Costa Rica). Trots allt fortsatte Anncols journalister att skriva, enligt sin plikt inför demokratin.
Då greps Becerra i Venezuela så fort han landade på Carácas flygplats, den 21 april 2011. I strid med FN:s flyktingkonvention fördes han till Colombia där han fortfarande sitter i fängelse. Han anklagas för terrorism och för att vara en Farcsoldat. Rättegången började för bara ett par veckor sedan i Bogotá, trots att Becerra hade rätt till en mycket tidigare och säker rättegång i Sverige (sedan år 2000 är han endast svensk och inte colombiansk medborgare).
Jens Holm, en av dem som vittnade för Becerras oskuld, skrev bland annat att ”rättegången mot Joaquín handlar om rätten att uttrycka sin åsikt, att fritt kunna organisera sig i organisationer och flyktingars rätt att kunna fortsätta sitt politiska engagemang när de väl har hamnat i Sverige”.
Sist John Ekebjærg-Jakobsen som kom ut från Colombias ambassad, sammanfattade sin tro att alla svenska och danska vittnen har bevisat Becerras oskuld och att Becerras frihet är i fara endast om falskt bevismaterial fabriceras i Colombia.
Hur kommer det sig då att Becerra dömdes i Colombia, nu när UD inte gjorde något för att ordna en rättvis rättegång i Sverige? Hur skulle man i Colombia ha kunnat släppa flyktingen som grundade Anncol? Vet man i Sverige inte att regimen där ofta köper vittnen och dödar människor ur underklassen för att sedan kunna skylla på gerillan?
Det som har kallats ”falsos positivos” handlar just om att döda vanliga människor med den falska ursäkten att de var ”guerilla”. Ofta tillhör offren de svagaste grupperna i samhället så att deras familjer inte har råd att betala advokat och rättegång. Några medskyldiga medgav att de fick bra betalt för att föra offren till militären, som sedan dödar dem och klär ut dem till guerillamedlemmar. Slutligen får militärerna på det sättet utmärkelser och karriär för att de angrep ”farliga kombattanter” i regimens intresse.

Därför fortsätter hemsidan Anncol sin kamp för sanning och demokrati. Flera politiska flyktingorganisationer – speciellt från Colombia och Chile – demonstrerar varje måndag mellan kl 17 och 18.30 på Mynttorget i Stockholm. Det som krävs nu är att UD tar ansvar för sin medborgare.

Stefania Iannella

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.