Möte om Syrien i Malmö: ”Inte inbördeskrig utan revolution”

06 oktober 2012

Förstasidan, Nyheter, På plats

Måndag 1 oktober besökte två syriska socialister Malmö och deltog bland annat i ett möte i regi av Socialistiska Partiet i samarbete med Kvarnby folkhögskola. Det var Nadia Driai från Syrien Sverige Nätverket och Faraj Bayrakdar som tillbringat fjorton år i syriskt fängelse på grund av ett av sina poem.
Faraj gjorde en tillbakablick på Syriens moderna historia. Det var när Hafez al-Assad ensam tog makten 1970 som det blev farligt att uttrycka egna åsikter. Presidentvalen ersattes av omröstning på en enda kandidat. Som naturligtvis fick 99,99 procent.
År 1982 bombade regimen staden Hamah, 25 000 dödades och många fängslades. 17 000 av dem saknas fortfarande. Man slog också till mot vänstern och mot alla som var mot regimen. Stora arresteringsvågor ägde rum på 80-talet.

Faraj var själv en av dem som greps, anklagad för att vara motståndare till Baathpartiets slogan ”Enighet-Frihet-Socialism”. Ironiskt svarade han att ”Ja, visst, klart jag är emot enighet eftersom jag är arab, klart jag är emot frihet eftersom jag älskar fängelse och klart jag är emot socialism eftersom jag är kommunist.”
Regimen har byggt upp 17 olika säkerhetsapparater. Säkerhet har blivit till skräck. Efter 14 år frigavs Faraj – en följd av internationella påtryckningar från bland annat författarföreningar.
Nadia berättade att det var barnen som tände gnistan till revolutionen. Det var skolbarn i 11-12-årsåldern som skrev på väggarna ”Assad ska falla”, inspirerade av händelserna under arabiska våren. Barnen greps och torterades av säkerhetspolisen.

Redan vid de första demonstrationerna började regimen skjuta på människor. Då ökade demonstrationerna och regimen trappade upp våldet. Upproret var spontant, många unga och fattiga reste sig. Det som händer är också en klassfråga.
Det har bildats lokala kommittéer i alla städer. När det blev massakrer måste folk skydda sig, soldater deserterade från armén för att skydda sina familjer och demonstrationerna. Det som utspelas är inte ett inbördeskrig utan en revolution.
Faraj berättade att om soldaterna vägrade att skjuta på folket blev de avrättade av säkerhetstjänsten och regimens mördarligor. Cirka 2 000 avrättades på det viset. I början flydde soldaterna till Turkiet, men när de började räknas i tiotusental stannade de kvar och försvarade sina familjer.

Nu uppgår soldaterna i Fria Syriska armén till hundratusen och kan börja möta regimen på marken. Regimen har visserligen 250 000 soldater på pappret, men de är moraliskt försvagade. Många soldater har inte kunnat desertera eftersom regimen ger sig på deras familjer.
I den efterföljande diskussionen menade Faraj, som svar på en fråga om USA:s roll i Syrien, att USA vägrar alla insatser för att stoppa blodbadet. ”Hela världens konflikter är samlade i Syrien”, bekräftade Faraj som både såg hur ett försvagat Syrien skulle innebära att Iran blir mer utsatt och att Israel var mer nöjt med att Assadregimen var kvar. Trots annekteringen av Golanhöjderna är Israels gräns mot Syrien säkrare än vad själva staten Israel är. Inte en kula har på årtionden kommit från syriskkontrollerad mark in över Israel.
Enda hoppet står till folket i Syrien och en verkligt demokratisk regering som kan ta över när diktaturen faller.

Faraj fick också en fråga om Qatars och Saudiarabiens roll. Han menade att Fria Syriska armén på sätt och vis är en skapelse av Assad. Hade regimen inte börjat skjuta mot befolkningen hade inte soldaterna deserterat.
Faraj sa att han motsätter sig Qatar för att de inte stöder FSA. Alla plan från regimen har skjutits ner av gamla vapen från armén. Inte ett enda av missiler från Qatar. Rika oljeländer skulle kunnat ge ordentligt stöd till de miljontals flyktingarna, men det sker inte. De enda som får militärt bistånd i Syrien är regimen. Från Ryssland.

En sak som också berördes var behovet av internationell hjälp från folkliga rörelser. Europas arbetarrörelse och vänster borde kunna organisera hjälp med mediciner och förnödenheter till flyktingar och lokala kommittéer.
Även svenska Ericssons roll i Syrien togs upp. Ericsson är en av leverantörerna till Syriens mobiltelefonsystem. Och bolagets så kallade Ranos-system (Radio Access Network Operational Support) möjliggör spårning av varje enskild mobiltelefon. Med det kan myndigheterna punktmarkera i stort sett varje medborgare samt ta fram uppgifter om till exempel vilka abonnenter som befann sig vid en viss plats där en demonstration ägt rum.

Ronny Åkerberg

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.