HD ger andrum för Ojnareskogen

På onsdagsmorgonen sköljer en våg av glada hurrarop och gratulationer runt på nätet. Orsaken är att Högsta Domstolen, efter att ha satt fem domare på ärendet istället för tre, kommit fram till att inhibition är det enda rimliga när det gäller fallet Bunge Ducker, Ojnareskogen, norra Gotland. Ännu en delseger är vunnen för dem som kämpat och kämpar för skogen.

Högsta Domstolens beslut innebär att Nordkalk inte får fortsätta de förberedande arbetena inför den planerade kalkbrytningen i området. Domstolen menar bland annat att bolagets “intresse av en omedelbar verkställighet” inte väger tyngre än de intressen som talar för att verkställigheten bör vänta tills det finns ett lagakraftvunnet beslut. Beslutsfattarna verkar ha lyssnat till den expertis som gång på gång förklarat att även förberedelsearbetet inför kalkbrottet kan göra så stor åverkan på miljön och landskapet att det kan bli svårt att återställa.

Nu återstår själva den partiella prövningen av ärendet. Den kan komma att ta mellan sex och tolv månader. Under tiden kommer Nordkalk att utvinna så mycket kalk de kan i sina andra brott på Gotland, meddelar företagets kommunikationschef, Eva Feldt, till SVD.

Dagen innan beskedet från HD har SGU, Statens Geologiska Undersökningar, haft det sista dialogmötet – i en serie om fyra möten som pågått under hösten – om utökad mineralutvinning i Sverige. På en powerpointbild från mötet, fotad av Ojnareaktivister på plats, står det följande: ”Sverige ska genom en långsiktigt hållbar och ansvarsfull produktion öka tillväxten och gruv- och mineralnäringens konkurrenskraft samtidigt som landets position som EU:s ledande gruv- och mineralland stärks.”
Det kan tyckas låta som blaha blaha, men vad det betyder är att Sverige just nu lanseras som Europas råvaruskafferi och att industrilobbyn stadigt bearbetar riksdag och regering för att göra lagarna ännu mer frikostiga när det gäller vart det får brytas och vad som får brytas.

När inte ens Kebnekaiseområdet är skyddat, eller Umeälven, eller den unika alvarsmarken i Ojnareskogen, då är det svårt att se att det går att skydda någonting i Sverige idag, 2012. Att det skulle handla om jobben i avfolkningsbygd är ren och skär lögn och bara något för politikerna att gömma sig bakom. Det meddelas nämligen i dagarna att framtidens gruvor kan bli fjärrstyrda. Då krävs inte mycket arbetskraft. Medan turistnäring och rennäring generarar jobb på lång sikt.
Men alltså, än så länge: inhibition. Andrum.

Text och foto: Emma Lundström

Tidigare i Internationalen:

Budkavlen från Ojnareskogen till Kebnekaise: “Tillsammans är vi starka”

Möte om Ojnareskogen i Visby: “Misshandlad natur slår tillbaka”

Efter Högsta Domstolens beslut: Oklart läge för Ojnareskogen

Grundvattnets liv och Högsta Domstolens ord

Stor uppslutning i Ojnareskogen: Avverkningen stoppad

Ojnareskogen: Nu står striden

Ojnaremanifestation i Stockholm: ”Folk måste förstå vad det är man låter ske”

Folkuppror i Ojnareskogen: ”Det här är en rättsskandal”

”Titan ska inte brytas i Pondoland”

Ojnareskogen: Situationen är akut

”Vi är inte immuna mot korruption”

Hoppets försvarare ger inte upp

Hotade Ojnareskogen: en global angelägenhet

Gotland: Tältprotest mot kalkbrytning

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.