Belgien, skatteflyktingens dröm… eller?

02 oktober 2012

Förstasidan, Krönika

 

Frankrikes nya president Hollande har börjat försöka sig på att uppfylla lite vallöften. De rika ska betala mera skatt var det tänkt. 75 procent för dem som tjänar mer än en miljon euro per år… Detta meddelades allmänheten, och naturligtvis började de små kapitalstarka herrarna och damerna packa sina övernattningsväskor för att planera flykten från hemlandet.
En av dem ställde till med riktiga rubriker. Monsieur Bernard Arnault. Han skulle flytta till grannlandet Belgien sas det, han har redan ansökt om belgiskt medborgarskap. Beslut om detta tas i parlamentet framåt december enligt Le Monde.
Arnault skulle flytta till Uccle, en av Bryssels 19 kommuner och den rikaste av dem. Där har han redan köpt bostad. Uccle har 77 000 invånare varav 8 000 från Frankrike. Några av dem hör till de riktigt rika, enligt franska media.

Jag medger att jag inte kände igen namnet. Tydligen har jag ingen vidare koll på världens kapitalister. Men det här var tydligen ett riktigt nummer, Europas rikaste man, skriver tidningarna. Och världens fjärde rikaste. Hoppsan. Vad sysslar han med då?
Med LVMH, ett av världens största företag inom lyxbranschen. 77 000 anställda, vinst 2005 på 16 miljarder dollar. Dit hör champagne Moët et Chandon, konjak Hennessy och modehuset Louis Vuitton. Plus parfym, smycken etc. Filial till koncernen finns redan på plats i Belgien.

Och varför Belgien? Det är inget skatteparadis, inte för löntagare. Däremot finns det andra skatter, arvsskatt, gåvoskatt och annat som innebär stora fördelar.
Belgiska tidningen La Libre Belgique berättade i detta sammanhang att LVMH Finances Belgique som sedan några år finns i Bryssel har kunnat göra avdrag på skatten med 188 miljoner euro. La Libre Belgique stöder sig på beräkningar från Belgiska arbetarpartiet, PTB, på yttersta vänsterkanten. Allt detta återges av franska Le Monde. Och visst, det kanske fanns goda skäl för Arnault att slå sig ner i grannlandet.

Men monsieur Arnaults flytt väckte starka reaktioner.
För ett par veckor sedan, när det blev känt att Arnault vill bli belgare, gick närmare 10 000 personer ut i en demonstration genom Bryssels fina kvarter. ”Rättvisare beskattning” krävde de, och protesterade mot att franska kapitalägare drog nytta av det belgiska systemet. En av de två stora fackliga centralorganisationerna, FGTB (som står nära Socialistpartiet), hade kallat till demonstrationen.
Fackets generalsekreterare Anne Demelenne säger till le Monde att kravet är väldigt enkelt: beskatta inkomster av kapital som inkomst av arbete, med 28 procent.

Dessutom sammanföll affären Arnault med förslag på nya nedskärningar. Den federala regeringen i Belgien måste spara 4,6 nya miljarder euro, förutom de 13 miljarder som ska sparas i år och 8 miljarder för de kommande åren… och samtidigt vill Elio Di Rupos socialister i regeringen beskatta de rika, medan den högerliberala koalitionspartnern säger absolut nej och hotar att spräcka koalitionen.
Samt löneförhandlingar som inte alls går bra för facken. Och ett viktigt kommunalval som närmar sig. Då kommer den separatistiska och konservativa Nyflamländska alliansen, största partiet i senaste riksdagsvalet, att ställa upp i Bryssel för första gången.

Kanske lite nervöst för regeringen. Elio Di Rupo tillträdde som regeringschef i december 2011. Då hade försöken att bilda regering pågått i 541 dagar, världsrekord i regeringskris kan man säga.
Nu säger vice premiärministern liberalen Vincent Van Quickenborne att de som vill väcka frågan om att beskatta de rika ”bör beakta möjligheten att det inte finns någon regering i morgon”.
I denna soppa snubblar världens fjärde rikaste man in. ”Affären Bernard Arnault splittrar Belgien” skriver Le Monde i en rubrik 12 september.

Gunvor Karlström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.