Kan man sätta pris på naturens tjänster?

01 september 2012

Fokus, Förstasidan

Mellan 20 och 22 juni pågick FN:s konferens om hållbar utveckling Rio+20, i Rio de Janeiro,
Brasilien. Konferensens tema var grön ekonomi inom ramen för hållbar utveckling och
fattigdomsbekämpning. En viktig fråga på mötets dagordning handlade om begreppet
ekosystemtjänster. Internationalen har tagit reda på mer om ämnet.

 

 

Musslor filtrerar och renar vattnet när de äter plankton. En mussla kan filtrera upp till 2 – 3 liter vatten per timme.

Musslor. Foto Alex M Wang

Ekosystemtjänster är de funktioner hos ekosystem som på något sätt gynnar människan, det vill säga upprätthåller eller förbättrar människans välmående. Det är tjänster vi får ”gratis” av naturen som till exempel pollinerande insekter, vattenrening via våtmarker eller musslor, naturliga skadedjursbekämpare och att bördig jord bildas.”
Texten är hämtad från Wikipedia och beskriver ett nytt sätt att se på naturen och dess ”ekologiska tjänster”. Idén om ekosystemtjänster handlar om att sätta ett pris på de gratis ”tjänster” som naturen förser oss med. Begreppet har fötts i en tid då behovet av att marknadsanpassa livets alla områden blir allt tydligare hos politiker och makthavare och är ett sätt att försöka hantera och komma till rätta med människans påverkan på naturen. Klimatförändringarna och den alltmer hotade biologiska mångfalden är några av de viktigaste orsakerna till att begreppet uppstod.

Riktigt genomslag fick termen kanske i och med det internationella forskningsprogrammet Millennium Ecosystem Assessment 2001-2005, stött av bland annat FN. Där delas ekosystemtjänster in i fyra olika kategorier: supporting, regulating, cultural och providing.

Supporting (understödjande) handlar om de ekosystemfunktioner som är ett slags bas, alltså de som stöder och är nödvändiga för att de andra ska fungera. Det kan vara närings- och vattencykler.
Regulating (reglerande) är funktioner som är lite mer specifika, det kan vara till exempel pollinering, luft- och vattenrening.
Cultural (kulturtjänster) innehåller allt det som vi använder för det mer känslomässiga välbefinnandet, som till exempel estetiska och rekreationella värden. Dessa ska inte underskattas då de utgör en viktig del av människors kultur och har visat sig ha positiva effekter på hälsan.
Providing (tillgodoseende) är den del av ekosystemtjänsterna som är lättast att ta på. Det är helt enkelt mat, material etc som vi kan plocka och använda mer eller mindre direkt. Ibland skiljer man ut de tillgodoseende tjänsterna från de andra och ser dem mer som ett resultat av de andra tjänsterna. De blir då vad man kallar varor (goods).

Det finns också förespråkare för en femte kategori av ekosystemtjänster, Preserving (bevarande). Denna kategori syftar på biologisk mångfald som vi kan komma att behöva utan att vi idag är medvetna om dess betydelse, den femte kategorin utgörs av ett slags försiktighetsprincip som tjänst.
Det stora Miljömötet Rio+20, i Rio de Janeiro den 20-22 juni, samlade tusentals representanter från regeringar, parlament, städer, organisationer i det civila samhället, multilaterala organisationer och näringsliv. Makthavare från över 190 länder kom att samlas för att diskutera grön ekonomi och hållbar utveckling. En av de frågor man diskuterade handlade just om behovet av ekosystemtjänster som ett sätt att komma till rätta med miljöproblemen.
Internationalen kontaktade Fredrik Granath från Naturvårdsverket som är insatt i händelseutvecklingen när det gäller ekosystemtjänster. Här berättar han vad som sker på området.
Vad är nyttan med att sätta ett pris på naturens tjänster?
– I huvudsak handlar det om värdering av ekosystem och deras tjänster, vilket inte är detsamma som att sätta ett pris på naturens tjänster. Ibland kan en värdering leda till ett pris, ibland inte. I de fall en värdering leder till ett pris är priset ett mått på hur varan eller tjänsten bidrar till människors välfärd. En underliggande anledning för att värdera ekosystem och deras tjänster är att bättre förstå komplexiteten i social-ekologiska system, det vill säga hur människor och naturen interagerar. Ett stort forskningsprojekt som involverat hundratals forskare inom naturvetenskapen och samhällsvetenskapen har inom projektet TEEB (The economics of ecosystems and biodiversity) argumenterat för att det finns flera anledningar till att värdera ekosystemtjänster. Några av dessa är:
För att förstå vilka nyttor som biologisk mångfald och ekosystemen levererar.
Det saknas en marknad eller marknaden ger inte rätt signaler om värdet av ekosystemtjänsterna.
Osäkerheter kring ekosystemens framtida förmåga att fortsätta leverera ekosystemtjänster.
Värdering kan öppna för möjligheter att använda nya och smartare styrmedel än de traditionella.

Finns det inte en risk med att naturens gåvor ska prissättas, riskerar vi inte att privatisera naturen?
– Ja det finns många risker med att prissätta naturens tjänster. Framför allt måste man vara ödmjuk till att forskningen inom detta område fortfarande är under utveckling, och att vi aldrig fullt ut kommer förstå naturens komplexiteter. Det finns risk för att osäkra forskningsresultat används i ”fel” syfte.

Vem tjänar på systemet?
– Ekosystemtjänster utgår från att ekosystemen ska leverera värden för människor, men en viktig del är naturens integritet, det vill säga att ekosystemen ska vara så välmående att de ska klara av att fortsätta leverera varor och tjänster även i framtiden, med dess osäkra förändringar (inte minst klimatförändringarna).
– Förhoppningsvis leder användningen av begreppet ekosystemtjänster till att människor lär sig att tolerera naturens gränser.

Vad sker just nu på området?
– Väldigt mycket. Att utvärdera ekosystemtjänster och dess värde är integrerade delar av strategin till 2020 för biologisk mångfald, både inom konventionen för biologisk mångfald och EU:s strategi för biologisk mångfald. Stora forskningsprojekt pågår, till exempel Biodiversa (inom EU).

För att få miljörörelsens synvinkel på ekosystemtjänster kontaktade vi också miljöorganisationen Jordens Vänner. Här förklarar Ellie Cijvat organisationens syn på begreppet.

Vad anser Jordens Vänner om att sätta ett pris på naturens tjänster så kallade ekosystemtjänster?
– Det finns många olika sätt att sätta ett pris på ekosystemtjänster. Ett exempel är att inom EU:s jordbrukspolitik kan bönder få ersättning för att ha en bit våtmark eller ett stråk med vilda växter och blommor som gynnar biologisk mångfald och pollinering. Men den diskussionen om ekosystemtjänster som pågår nu går ut på att ta det flera steg längre, nämligen att först sätta ett pris på ekosystemtjänster och sedan göra dem till handelsvara.
– Och där går det fel. Ett typexempel är det som kallas för REDD inom klimatförhandlingarna, en mekanism där man kan få bidrag för att inte skövla regnskog. Istället för att se till att man har en stark lagstiftning som också efterlevs förlitar man sig på ekonomiska incitament. Pilotprojekt som utförts visar att många av de farhågor som en del av miljö- och solidaritetsrörelsen har besannas med dessa system.
– Om man dessutom tillåter att sådana projekt används som kompenseringsprojekt för rika länder eller företag, ger systemet inga incitament till förbättring. I fallet regnskog och bindning av koldioxid kan ett land som Norge fortsätta släppa ut stora mängder koldioxid medan man ”kompenserar” genom att spara en liten del av regnskogen. Men man slipper ställa om samhället på hemmaplan, där kan man ha ”business as usual”.
– Prissättning av ekosystemtjänster riskerar att göra något liknande i enormt större skala. ”Green Development Mechanism” och grön ekonomi är förslag och diskussioner som har sin grund i förslaget om prissättning av ekosystemtjänster. Jordens Vänner är starkt kritisk till dessa förslag.

Finns det några förlorare och vinnare med systemet?
– Det beror på hur sådana system skulle utformas, förstås, men förlorare är miljön och mänskligheten. Ursprungsfolk och lokalbefolkningar. Vinnare kan vara spekulanter; man skapar en handelsvara och i värsta fall en sorts aktiemarknad, med samma problem som vanliga aktiemarknader, som spekulation och bubblor.
– Men även rika länder tillhör vinnarna om de kan använda systemet för att ”kompensera” sin ohållbara livsstil.

Vilka alternativ finns?
– Lagstiftning nämnde jag innan, och efterlevnad. Skatter på miljöskadlig verksamhet, till exempel en koldioxidskatt. Men det som egentligen behövs är en rättvis omställning av våra samhällen framför allt i de rika länderna.
– Matsuveränitet, agroekologi, lokalt ägd förnybar energi, kalhyggesfritt skogsbruk, en demokratisering av ekonomin, är viktiga modeller och idéer.

Lite statistik om ekosystemtjänster: enligt en rapport från det liberala miljönätverket Forbes finns det redan idag 39 aktiva globala marknader för biologisk mångfald med transaktioner värda mer än 2,9 miljarder dollar. Det finns också 57 marknader som reglerar vattenkvalité plus handelssystem för koldioxidutsläpp.

Liza Ahnland

 

 

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.